Tankeflum framåt kvällningen

Nu är klockan strax efter tio på kvällen. Jag ska borsta tänderna och fixa lite, och sen krypa ner i sängen. Försöka läsa lite i nån av sociologiböckerna, eller varför inte i Arkeologins idéhistoria.

Jag är snorig.

Det ligger en apelsin på mitt golv.

Jag tror att jag kanske har feber?

Jag ligger redan efter två veckor galet mycket efter i båda kurserna jag läser, genant.

Om jag blir rik ska jag gå till en terapeut och få hjälp att ändra min självbild så att jag kan leva ett normalt liv.

På måndag ska jag till Stockholm och klippa luggen. Gör det gratis, men tågresan kostar ju 120 kronor tor. Så då tänkte jag shoppa lite när jag ändå är där, är redigt sugen på att kolla runt i second hand-affärerna vid Söder. Men får se hur jag gör.

Idag har jag nästan inte pratat med en enda människa, det känns konstigt. Jag tycker mycket om att vara själv, men känner mig ganska lätt ensam.

Varför har jag missfärgningar på tänderna när jag varken röker, snusar, dricker kaffe, te, eller mycket läsk? I don't get it. Och jag borstar tänderna mer än genomsnittet skulle jag tro, ändå har jag jämt hål i tänderna. Orättvist.

Jag ogillar att folk man inte hört från på mer än ett halv decennium lägger till en som vän på facebook, utan att så mycket som skriva en hälsning - gör dom det för att det ska se ut som dom har många vänner? Eller är det genuint? Skriver dom inget för att jag verkar avig och dom inte vill störa? Fast varför då lägga till mig från början? I dont get it. Hursomhelst såg jag just via en gammal klasskompis sida vad en i min gamla parallellklass skrivit. Hon har fått barn, och då blev jag glad på riktigt.

Nej gosh, nu ska jag natta mig själv. Godnatt.