tisdag, februari 20, 2007



Längtan bort
ständigt denna längtan
längtan efter livet
lyckan

Fast kanske finns den helt nära?
Jag trivs ju
Men jag kan inte låta bli att tänka att jag missar något,
är på fel ställe och i fel sällskap
Att livet lever utan mig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Att livet lever utan mig...
Den tanken är inte rolig. Men känns väl igen. Lik föbannat.

P sa...

Ellen: Varför kan man inte vara nöjd och lugn i själen just där man är och med det man gör tro?