Underlig dröm

Det regnar. Det är jul. Jag är på ICA i Stenhamra (i verkligheten nedlagd sen flera år) med mamma och eventuellt några systrar. Vi går mot bilen, men jag kommer på att jag glömt att köpa något och går tillbaka. Längst bort i affären finns ketchupen, Heinz förstås, som jag vill åt. Två små tjejer når inte det dom vill ha, så jag hjälper dom att hitta vit dillketchup till dom. Jag hinner tänka att det är en typisk föräldraketchup innan jag får tag på en flaska som är halvfull och vattnig, den vill dom inte ha, så efter lite letande får dom en full. Sen kommer en affärstant och ska hjälpa mig med den ketchup jag vill ha; den säljs nämligen i lösvikt. När jag säger att jag ju vill ha en hel ketchupflaska tycker hon att det är bra, för då kan hon hälla över olika slattar så att hon blir av med dom. Jag tycker det verkar snuskigt, men säger inget. Sen händer lite grejer jag inte minns, men det innebär hur som helst flera rundor till kassan och sen tillbaka till andra änden av affären. Av nån anledning (ja jag undrar också varför) blir jag av med nästan alla kläder. När jag ska till kassan för att slutgiltigt betala hittar jag inte kläderna och tänker att dom kankse är ute i bilen, så jag lassar upp mina varor iklädd underkläder och flipflop. Kassörskan, som verkar ung och kaxig, viskar något jag inte hör. Sedan upprepar hon, högre, "Vet du om att du inte har några kläder på dig?". Jag skrattar glatt och förklarar att klart jag vet, men jag hade på mig när jag kom in och dom är nog ute i bilen nu. Samtidigt som jag säger det inser jag att dom inte alls kunnat hamna där ute, så jag går än en gång tillbaka in i affären. Mycket riktigt ligger mina kläder där i en frysdisk. Tillbaka till kassan, kommer på att jag vill ha godis, men hittar det inte där jag tror att det ska vara. Ser på klockan och inser att jag varit inne i affären 30 eller 50 minuter sen de andra gick till bilen för att vänta på mig.

Även tidigare under natten florerade den gamla ICAn i min drömvärld; på en tågresa gör vi en kort paus. Jag går in på ICA för att kolla hur det ser ut, plus för att se om det finns nån toa man kan låna. Tåget (eller om det är en buss, det är lite oklart) ska åka igen om tio minuter, så jag vågar inte ta mig tid till ett toabesök. Istället har jag en halv leverpastej i handen, som jag nästan får tillbaka pengar för eftersom mannen bakom disken tror att jag ska reklamera den.