När jag jobbade i puben igår märkte jag efter ett tag att jag hade tre missade samtal från Tessan. Oj hjälp, det har säkert hänt nåt, sa jag till Tom innan jag gick iväg och ringde upp. Så rätt jag hade. Ledsamt, hemskt, men jag kan inte riktigt ta till mig det hela.
Supergo kille. Nyss blivit pappa. Tumör. Hjärnan. Operation. Oviss utgång.
Ibland slår det en att livet är som ett enda hån med alla orättvisor och hemskheter. Jag håller alla fingrar och tår för att operationen ska gå väl. Hjälper ni till?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Oh, vad jobbigt. Jag ber till gubben i månen, eller så.
Skicka en kommentar