Fly förbannad

Ja ni anar inte. Runt klockan nio igår kväll ville jag bara skrika och gråta och kasta saker i golvet så att det skulle skrälla ordentligt. Men nej, det gjorde jag inte, jag bor trots allt i en studentkorridor. Istället stängde jag våldsamt av datorn, låste dörren, släckte alla lampor och la mig i sängen och tjurade. Fast bara en stund, sen pratade dom om intressanta saker på teven. Och sen började en mysig film. Romantisk, om hur två människor förs ihop av ödet eftersom de är ämnade för varandra.

Kanske är det mitt problem, att jag sett så mycket filmer och läst så många sagor? Att det är därför jag hela tiden väntar på att min saga ska börja? Är det därför jag blir deppig varje nyår och födelsedag för att inget har hänt, inga stordåd har uträttats, ingen prins på vit springare har förtrollat mitt hjärta, världen har inte räddats och, ja, sagan fortfarande inte har börjat helt enkelt.
Fast jag lever ju inte i en saga. Jag lever i verkliga livet. Learn to live with it.

Hursomhelst. När jag vaknade imorse var det inte längre någon tvivel om saken. Jag är sjuk! Så det kan nog bidra till alla känslomässiga utbrott. Skönt att ha något att skylla på.

Vad som orsakade utbrottet igår? Nej det var inte något allvarligt. Jag hade skrivit ett riktigt långt inlägg här i bloggen, jag satt nog åtminstone en halvtimme med det. Sen när jag skulle publicera det blev det error på sidan, och allt jag skrivit försvann helt. Nej, det sparades inte i utkast eller nåt, det försvann puts väck.

Jag vill nog ändå skriva om det, men jag tror att jag skriver det i typ word först och sen klistrar in det här. För så arg och ledsen som jag var igår vill jag inte bli igen, huvalien.

Nu gäller det att bri frisk så att jag inte missar pubjobbarsexan imorgon. Och så att jag kan städa och baka och pynta när jag kommer hem på tisdag. Och så att jag klarar allt som behöver klaras såhär i slutet av kurserna.
Vad skönt det ska bli att bara läsa en kurs nästa termin.