Folksagor, förkortat nytt försök

Ursprungligen när sagan om Rödluvan berättades i Frankrike under upplysningstiden såg den annorlunda ut än den gör nu:
När Rödluvan är på väg till sin mormor möter hon en varg som frågar vart hon är på väg och sen vilken väg hon ska ta dit. Vargen springer till mormodern en annan väg och kommer dit först. Han dödar gumman, tappar hennes blod på en flaska och skär upp hennes kött på en tallrik. Sen tar han på sig hennes nattlinne och lägger sig i sängen. När Rödluvan kommer säger han åt henne att ta för sig av vinet och köttet i skafferiet, vilket flickan gör, och sen att hon ska ta av sig kläderna och lägga sig i sängen hos honom. För varje plagg Rödluvan tar av sig frågar hon "Var ska jag lägga förklädet" etc, varpå vargen svarar "Det får du ingen mer användning för, släng det på elden". När flickan kryper ner i sängen säger hon: "Men mormor, varför är du så luden?"
"För att hålla mig varm, kära du."
"Men mormor, varför har du så grova skuldror?"
"För att orka bära hem ved, kära du".
"Men mormor, varför har du så långa naglar?"
"För att kunna klia mig, kära du."
"Men mormor, varför har du så stora tänder?"
"För att bättre kunna äta dig, kära du."
Och så åt vargen upp Rödluvan. Slut på saga.

Med tiden, och på olika platser och kulturer, ändrades sagan. Röduvan fick en röd luva och blev då först Rödluvan, och vissa detaljer lades till eller ändrades. Några stora psykoanalytiker har kommit fram till att berättelsen handlar om en tonårsflickas möte med den vuxna sexualiteten:
Den röda luvan är en menstruationssymbol.
Flaskan som Rödluvan senare påstås ha bärit var symbol för oskulden. Det förklarar att mamman (som inte nämns i originalet) säger att flickan ska hålla sig till stigen och akta sig för vildmarken, eftersom flaskan kan gå sönder där.
Vargen är den skändande mannen.

Någon annan har dragit det hela ännu längre:
Vargen är också fadern, som också är jägaren. Genom att Rödluvan visade vargen vägen till mormodern gjorde hon på oidipalt sätt sig av med sin mamma, eftersom "mödrar också kan vara mormödrar i den själsliga hushållningen". Rödluvan går till sängs med sin far, vargen, och får utlopp för sina oidipala fantasier. Hon klarar sig till slut genom att pånyttfödas på ett högre existentiellt plan när pappan dyker upp igen, nu som jägare, och befriar henne ur buken på fadern.

Öh, glasklart va? Eller mest överanalyserat?





I en tidig version av Törnrosa våldför sig prinsen, som redan är gift, med Törnrosa, och hon föder honom flera barn utan att vakna. Förtrollningen bryts till sist när ett spädbarn biter henne under amningen.
Den andra delen av berättelsen handlar sedan om hur prinsens svärmor, som är häxa, försöker äta upp hans utomäktenskapliga avkomma.



Ja, det finns flera exempel och varianter, på både kända och mindre kända sagor. Jag tycker det var intressant iallafall.
Blev ni nyfikna på folksagornas ursprung, utveckling mm kan ni läsa "Stora kattmassakern, och andra kulturhistoriska bilder från fransk upplysningstid". Eller så kan ni låta bli.

Det känns som jag har en boll i ena näsborren.

Godnatt.