Jag tycker synd om min syster. I jakt på ett jobb la hon ut en annons på en sajt just för jobbsökande och jobbgivare. Först ringde en karl som ville flyga ner henne till Skåne och fota henne lite, gärna utan kläder. Sedan ringde en kvinna som undrade om syster ville bli telefonist - javisst! tills det visade sig att det skulle ringa karlar som ville prata med flickor till hennes mobil. Och nu senaste erbjudandet var att vara modell för en karl som har som hobby att måla människor, men han vägrade visst svara på om modellen skulle ha kläder på sig eller inte. Dags att ta bort annonsen från sidan kanske?
Fast det är svårt! För att få jobb behöver man ju kontakter - något min familj i stort sett saknar. Man ska helst ha både arbetslivserfarenhet, eftergymnasial utbildning, körkort, och helst vara ung och snygg. Syster har ju de två sista egenskaperna, men det räcker tydligen inte så långt.
Jag blev så deppig när jag förut sökte jobb aktivt. När inte ens McDonalds vill ha dig, då känner du dig inte stor på jorden.
(Senare gjorde jag dock en kort men intensiv tiodagarskarriär på Burger King, så ni behöver inte vara ledsna för min skull.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag håller med dig, stackars din syster!!! Men det måste finnas nåt jobb, som du vet behövs alltid folk på förskolorna... ;-)
Inte är väl jag så snygg, hihi.
Jag har ju oxå sökt donken... Och face-to-face-värvare för Greenpeace. Och reklamutdelare. Suck.
anneli: DU FÅR INTE BLI FACE TO FACE MÄNNISKA. DÅ MÅSTE JAG DÖDA DIG.
Filippa: Jo, men man får nog ligga i.. och kontakter behövs helst! Fast just i hennes fall funkar ju inte dagisvick, eftersom hon går i skolan...
Anneli: Behåll din integritet! :)
Veronika: Jag håller nog med. Och så är det kallt, och folk är ofta otrevliga och undviker dig.
Skicka en kommentar