Åre

Ikväll går bussen till Åre, där jag och flera andra från nationen ska vara till på torsdag. Men jag känner mest oro inför resan. Just nu önskar jag att jag aldrig anmält mig.
Jag är inte gjord för det, jag passar inte in. (Åh, vad hette det där gamla bandet när dom sjunger om en kväll i tunnelbanan, och så skriker nån "Vi passar inte in däääär!"?)
Varför varför VARFÖR är jag inte som alla andra barn? Varför kan jag inte tycka det är roligt att gå ut och dansa? Alltså, det har ju blivit något av ett socialt problem för mig. Vännerna där hemma känner mig ju så väl, och tar hänsyn till det. Men, här är det massa nya människor. Som samtliga är galna i att dansa. Varför åker jag med? Antingen kommer jag få stanna hemma i stugan om kvällen, få stå och gunga minimalt på dansgolvet och må dåligt, eller få sitta själv vid ett bord och försöka att inte se berörd ut när folk använder mitt bord som hångelunderlag. Inget nytt här inte.
Åh. Så. Dumt. Vad gör jag det för? Jag anar att det bara kommer att få mig att må dåligt. Jag menar, det gör det ju redan.
Kan man bota alla sorters fobier tro? Kan man gå till en psykolog och säga att man är onormalt rädd för dansgolv, och så botar dom det? För, nej, det hjälper inte att dricka först. Jag mår dåligt av det ändå. Det har alltför många gånger fått mig att lämna stället och gå hem tidigt. Jag kanske borde ge upp festandet? För jag ser inte tillräckligt tuff ut för att sitta själv vid ett bord - jag syns inte vid det jävla bordet. Åh, verkligen, jag vill inte åka! Fan.
Sociala problem it is.