Tusse inför jul:

more animals

Jag är ute på djupt vatten. Blubb blubb. Är jag simduglig?

Se där

Nyss spatserade 30-40 teletubbies nere på gatan... det var roligt. Och nej, jag är inte full.

Jag borde fanimig bli grodforskare. Äntligen en framtidsplan!

Skeptisk

Nej. Jag tror inte på det här. Är någon förvånad? Inte jag iallafall.

Kallt ute, fullbokad vecka, för mycket plugg. Men grattis Obama. Och jag har en ny t-shirt på mig. Jag får väl välja vad som ska vara viktigt för mig liksom. Nya kläder, yes. Jag behöver shoppa. Kläder är kul. Livet är kul. Jaaa.

Telefonsamtal med Kaspian

- Hej heej
- Hej Kaspian! Ska vi leka imorn?
- Nää...
- Jo, Pernilla och Anneli kommer och leker med dig imorn!
- Pilla, Ann-li...
- Och äter mat!
- Äka maak
...
- Hejgå Pilla!
-Hejdå Kaspian

Dravel

Alltså. Hemtenta. Varför? Och, än värre, koncentrationssvårigheter - varför?? Jag vet varför, men det är ganska olägligt. Bah. Bah bah bah. Fast mysigt. Fast läskigt.

Nä, nu är det skärpning. Nu ska jag på allvar försöka komma på vilka ekonomiska och sociala mekanismer som är viktiga för samlar-jägare, och varför deras villkor är antropologiskt intressanta.

Gurgel.

Walk a mile

Alkolås

För första gången tycker jag att alkolås på mobilen vore en bra idé så att man inte skickar konstiga sms. Det som verkar så sjukt bra och smart när man är kanonfull och klockan är två på natten ses i ett helt annat ljus när man är nykter.

Fan vad dum jag är. Gah.

Don't drink and dial (text).

Hedern i behåll? Vadå, he- he- va? VA? Vad säger du? Heeedern? Vad är det för nåt?

Ett roligare sms jag hittade i skickat började med "Jag är en ko!". Det var kul. Jag är kul när jag är full. Kul och dum. Höhö.

Även solen...

Det kroniska hålet i Sysslomansgatan är självklart kvar, nu större än någonsin. Igår stängdes varmvattnet återigen av, varpå jag bestämde mig för att duscha på gymmet för en gångs skull. Efter träningen (som inte alls var så roligt - vad har dom gjort med coreprogrammet egentligen?) bestämde vi att liten syster skulle äta lunch hemma hos mig. Hon hade dock inga duschgrejer med sig. Vi kom då på den briljanta idén att hon skulle åka i förväg och duscha hemma hos mig. Så det gjorde hon - cyklade hem till mig och duschade i det kalla vattnet. Haha, vi är inte så smarta alltid.

Skärpning

Nej nej NEJ!
På en gång de första negativa tankarna kom förökade de sig snabbt. Jag kom just på mig själv med att argt sitta och tänka att jag borde ha högre kapacitet, jag borde vara smartare, min kropp borde orka mer, min entusiasm borde vara större, jag borde räcka till bättre och klara av allt bättre. Likadant började jag fundera på att ställa in morgondagens kvällsplaner, kan inte sätta ord på varför men det finns nog paralleller till Säkerts låt Det kommer bara leda till nåt ont.
Men NEJ! Det är inte mig det är fel på! Mitt största fel just nu är att jag konstant har dåligt samvete för allt jag inte hinner eller kan, och just det tänket är något jag vill försöka ändra på. Och angående det andra måste jag tuta och köra, annars står jag kvar vid rödljuset och blir påkörd... eller nåt.

Gaah

Ibland funderar jag allvarligt på att aldrig vara med på nånting, aldrig ha några commitments. Komma och gå som det passar mig, glida.
På lördag är det herrmiddag, det är roligt. Men tidskrävande; förutom massa förberedelser och möten veckor innan försvinner ju hela lördag och söndag också.
Jag är med i spexgruppen som ska göra en film. Idag sågs vi för att filma, två personer försvann, vi gjorde ändringar och fixade så att det till slut löste sig trots att vi var för få för rollerna.
Efter att sista scenen var inspelad kände jag mig lätt om hjärtat, tills jag tog upp den kommande klippningen och ljudpåläggningen. Helt plötsligt verkar det som att ingen hinner sitta med det imorgon eller på fredag. Resultat: Jag sitter här själv, men massor av kursboken kvar att läsa inför morgondagens seminarium, utan att ha hunnit träna eller nåt sånt. Bredvid mig ligger kameran, på datorn finns ett filmprogram jag aldrig förut sett. Jag hittar inte ens nån öppning i kameran där usb-sladden ska sitta! Aaah frustration!!
Kursboken med trobrianderna tittar argt på mig, men jag måste ju göra den här filmen nu eftersom det känns som att den annars inte kommer att bli gjord alls. Och nu är jag så arg och trött och frustrerad att jag ändå inte kan få ro att läsa mer! Läste 7-12 idag, filmade 12-16, pluggade, köpte etiketter och grejer inför lördagen, lagade mat, åt mat, filmade, och nu är jag här.
Och jag kan inte med att vara arg på att de andra inte hinner klippa, eftersom jag verkligen förstår dem. Jag har ju egentligen inte heller tid, och borde också säga "Stopp å belägg, jag hinner faktiskt inte det här, det ska vara roligt att vara med och då måste jag ha tid för mina studier också". Men om alla gör så blir det ju inget?
Jag är tillochmed för off för att dela upp det här i stycken eller läsa igenom vad jag just skrivit. Det är säkert bra.
Imorn blir det plugga och tvätta 6-11, sen seminarium 12-14, sen försöka fixa film (om jag hittat usb-uttaget till dess!!), och på kvällen tänkte jag faktiskt göra något roligt. Och dom planerna tänker jag INTE ändra på.
Glad Pernilla har blivit trött, gnällig och ledsen Pernilla. Lovely.

Morgon i dimman

Fel fokus?

Kanske har jag fel syn på världen, eller åtminstone fokus på fel saker?

Ganska talande exempel:
En snygg kille går över ett övergångsställe en bit ifrån mig och H. Snett bakom killen försöker en äldre farbror med rullator skakigt skynda sig över. Jag säger tyst "Skynda skynda farbrorn!" eller nåt i den stilen och tittar oroligt på hur han ska klara sig. H tittar på den snygga killen, på farbrorn, och sen på mig och undrar hur jag prioriterar.
Ja, jag registrerade den snygga killen, självklart, men min fokus hamnade ändå på farbrorn som jag tyckte synd om när han haltandes försökte skynda över innan det blev rött.

Trasig

Naae inte okej

Vad är det här?

Plötsligt sitter själv jag här hemma, självvalt för att kämpa med hemtentan, och den senaste halvtimmen har en ledsamhet smugit sig på. Varför då? Var då ifrån? Är det för att jag är ledsen över att inte vara på nåt special-Velvet-jippo ikväll som jag gärna hade velat? Är det en försenad reaktion på alla kläder jag shoppade idag? Är det för att det är jobbigt att plugga? Är det för att jag är sjuk? Det känns lite som en kroppslig ledsnad, utan konkret orsak.

Dessutom har tankar på G också kommit smygande, nu nyss. Nej, jag saknar honom inte och jag vill inte ha honom nu, jag tycker att andra är mer intressanta, och jag är inställd på att spana som fan imorn. Både idag och igår ville mina shoppingsällskap gärna dras till affärer i närheten av Macoteket; igår lyckades jag undvika det, men idag gick vi förbi. Varpå jag konstlat glatt fokuserade blicken överallt utom mot de som stod bakom kassan där när vi passerade. Varför är det så? Jag kan inte påstå att jag har samma känslor längre, men det är väl kanske det att jag tillät honom komma väldigt nära och därför känns det konstigt nu; det är en person som påverkade mig men som jag sen inte träffat mer. Underligt indeed. Varför kunde jag inte bara titta ditåt, som en normal människa, och vinka lite glatt (eller iaf artigt) om han såg mig?

F.ö. har mina hångel börjat hinna ifatt mig. På ICA, meddelanden på fejan osv. Uppsala är en liten stad.

Hur ska jag muntra upp mig själv? Skita i att plugga och gå ut? Nej, det vore dumt. Gå och lägga mig och gå upp 6 imorn? Möjligen. Läsa mera om Nisa från !Kungfolket? Ja, det är väl klokast. Bort, bort dumma ledsamhetskänsla! Jag har ju till och med ätit glass!

Kom in

Vårdgaranti?

Efter att ha röntgat knät fick jag några veckor senare ett brev. I det stod något i stil med "Du har rätt till behandling inom 90 dagar. Det kommer du inte få." Eh, jaha. Jaja, har jag haft paj knä sen jag var 12 kan jag väl vänta lite till.

Var för övrigt och kollade upp halsen också. Jag får ta bort halsmandlarna om jag vill, men läkaren tyckte jag skulle låta bli eftersom de såg bra ut. Jag får bestämma själv. Där kommer den där beslutsångesten (se föregående inlägg) in.

Långa listan

Allt för att slippa skriva hemtenta. (Dvs skjuta upp att skriva hemtenta för att sen få magsår dagen innan inlämning.) Tog listan från syrran som tog den nån annanstans ifrån.

BRUKAR DU:
Titta på dig själv i spegeln: Ja. Ofta pratar jag till mig själv, eller låtsas prata med någon annan, samtidigt.
Gnälla: Ja. Hur ska folk annars veta hur eländigt jag har det? Hehe.
Skrika: Nej. Ytterst sällan faktiskt. Till skillnad från dom där på Top Model.
Sova: Ja, har ett väldigt stort sömnbehov.
Ha ångest: Ja, ibland. Ofta gällande beslut, eller framtiden.
Skada dig själv med flit: Nej. Fast en gång när jag var deppig bankade jag huvudet i väggen. Men det gjorde ont, så det blev ingen vana.
Ta mediciner du inte borde ta: Nej.
Drömma mardrömmar: Nej, väldigt sällan. Fast nu kommer jag väl göra det konstant bara för det *peppar peppar*
Drömma sexdrömmar: Det händer.
Ta droger: Nej.
Försöka vara annorlunda: Njaej? Menas annorlunda än mig själv, eller annorlunda än alla andra? Jag är jag. Eftersträvar dock inte heller att vara som alla andra.
Klä dig i svart: Nästan alltid svart linne.
Gå i skolan: Ja.
Ha sex: Jag är i princip nunna, jajemän.

VEM:
Saknar du: Jag vet inte... ingen direkt?
Vill du döda: Ingen.
Rörde dig sist: Oj, ingen på hela dan tror jag. Vad gjorde jag igår? Kanske då, men vet inte alls vem.
Vill du slå: Ingen.
Kysste dig sist: Oh det tänker jag väl inte skriva här heller, det har jag fortfarande lite ångest över.
Vill du kittla: Kaspian kanske?
Kramade du sist: Eh, jag vet inte? Lite samma som med rörde-sist-punkten. Inte mycket närhet här inte :p
Vill du prata med: Vem som helst nästan. Jag skriver ju hemtenta.
Skrek du på sist: Jag vet inte...?
Vill du vara som: Pass.
Sårade dig sist: Senast var nog han G gissar jag.
Vill du bli galet full med: Helena. Eller Lisen. Eller, alla jag känner nästan.
Gjorde dig riktigt glad senast: Vem? Annars vad: att jag får csn imorn.
Fick du sms från senast: KG. Vi ska shoppa på fredag och ladda inför lördagens utgång.
Ringde dig senast: Lillasyster.
Är vackrast på jorden: Får härma storasyster och skriva Kaspian.

HAR DU:
För många vänner: Nej. Men inte för få heller.
Förföljelsemani: Nej.
Tvångstankar: Njae. Har fått höra att jag tvättar mig för ofta, det kanske räknas? Eller att jag inte kan röra vid disktrasan utan diskhandskar? Eller att jag alltid bokstaverar ord i tankarna? Nää. Inte jag inte.
Någon annan psykisk sjukdom: Nej.
Någon fysisk sjukdom: Inte utöver min tillfälliga förkylning. Vad jag vet. Och hoppas.
Någon skada: Ett stort blåmärke av okänt ursprung på låret, gills det?
Färgat håret: Nej. Fast tidigare har det varit både rött och rosa.
Brutit några ben: Nej.
Några piercings: Nej.
Egen dator: Ja.
Bra självförtroende: Jovars, blir allt bättre.
Kysst någon: Trot eller ej.
Haft sex: Jo.
Sagt jag älskar dig till någon idag: Haha nej.
Varit kär: Ja.
Dumpat någon: Ja.
Stulit någonting: Ja, några lösgodisbitar.
Lämnat landet: Ja. Men bara kortare vändor.
Tuttat eld på nåt: Ljus?
Gjort något olagligt: Jag har väl säkert druckit innan rätt ålder o sånt.

HUR:
Går du: För det mesta framåt?
Svarar du i telefonen: Aare Pernilla.
Fördriver du tiden: Görandes så lite viktigt som möjligt, tyvärr.
Tjänar du pengar: Passar barn ibland.
Ofta diskar du: Kanske varannan dag.
Ofta städar du: När det börjar bli äckligt, eller när jag ska få besök.
Många stör du dig på: Det är nog några stycken. Fast kommer inte på någon konkret person nu.
Ofta träffar du din familj: Syrrorna bor i Uppsala så dom ser man då och då. Föräldrarna mer sällan. Farföräldrarna väldigt sällan.

TROR DU:
Att du kommer bli något: Det är jag inte säker på. Men jag försöker undvika karriärshetset. Bättre att leva och vårda sig själv och sin omgivning?
På gud: Njaej.
Att folk tycker om dig: De flesta jag omger mig med tror jag gillar mig. Men alla kan ju inte gilla alla.
På ett liv efter detta: Kanske?
Att du kommer leva länge: Man förutsätter väl på något sätt det. Och det är dumt. Skjuta upp och hämma sig istället för att tuta och köra här och nu. Slutsats: Ingen aning.

Jabbadabbado!

Imorn får jag pengar! Två månaders härliga studiebidrag PLUS lån! Här ska levas loppan!
(Dvs betala räkningar, köpa mat och medicin... och skor!)

Nähäpp

Inga pengar idag heller. De där två bankdagarna från det att dom fått studieförsäkran blir väl förmodligen längre om man samtidigt ändrar och vill ha lån också. Vilket jag hade kryssat i redan för nån månad sen när jag ansökte, men som dom tydligen valde att missa.

Jag vill ha ipren, bafucin och nyponsoppa!

Nejmen? Vilket neggo

Efter att inte ha skrivit här på länge och sedan lämna föregående inlägg som det första livstecknet inser jag att det är ganska missledande om mig och mitt liv just nu. Jag har, trots den negativa tonen, den senaste tiden haft ett genomgående positivt välmående flow. Positiva tankar skapar uppåtgående cirklar, det egna värdet ökar i andras ögon samtidigt som i mina, uppskattning av och fokus på det fina i omgivningen och bortfösande av negativa upprepningar i tankarna skapar välmående.

Jag. mår. bra.

För första gången på väldigt länge kan jag säga så. Jag vet inte riktigt hur det kom sig, men det började förmodligen med konfrontationen med G. Jag sa precis allt det jag hade på hjärtat, han lyssnade och tog till sig och bad om ursäkt för att han sårat mig och betett sig illa. Antagligen hade det mycket med saken att göra; jag fegade inte, jag stod upp för mig själv, och på det viset tog jag själv tag i mitt liv för första gången på väldigt länge.

Sen hittade jag någon trevlig gosse ute i vimlet (eller ja, det gjorde jag ju faktiskt innan vi hade pratet också... och under tågluffen...), och sedan ytterligare någon, och jag insåg att det finns så otroligt många människor! Rent allmänt. Men även intressanta, fina, spännande, goa osv. Och att jag faktiskt har en större möjlighet än jag någonsin insett att faktiskt välja. Det jag vill ha. Och om han inte är intresserad? Ja, då finns det ju fler - och var inte menat att bli något. Det får inte vara så väldigt seriöst eller ångestframkallande; det är roligt och intressant att träffa folk ute. Det är bättre att gå rakt på och få direkta responser, och bra mycket roligare, än att bara vänta och se vad man erbjuds. Jag insåg nog även någonstans det som flera av mina vänner sagt redan innan - att om det hade blivit jag och G hade jag nöjt mig. Och sånt leder aldrig till något gott.

Jag har även haft fullt upp på nationen; tillsammans med H som jag var på Roskilde + tågluff med har jag välkomnat reccar och verkligen fått plocka fram alla sociala delar av min personlighet som existerar. Vi har kontaktat folk, planerat aktiviteter, genomfört aktiviteter, pratat inför många människor, dansat fuldans till E-Type inför ännu fler människor, osv osv osv. Ännu en gång ett platstagande och självbejakande, som ökar tron på självet.

Därtill har jag börjat läsa kulturantropologi i en skön klass.

Mycket i rullning nu, det mesta är roligt och jag är för det mesta väldigt tillfreds. Det var bara förkylning + hemtenta + pengabrist som talade mest i det förra inlägget.

Fattig som en kyrkoråtta?

Nu börjar jag bli rejält trött på att inte ha några pengar. Efter att ha lånat först 300 av vänner för utgång med mera lånade jag sedan 600 av mor min för att köpa kursböcker och betala terminsavgift till kår och nation. Samma dag hittade jag ett brev i postfacket där det stod att man försökt dra autogiro av mitt konto men att det inte gått. Tro fan det när jag hade 18 kronor på kontot. Där rök någon kursbok, men å andra sidan fick SATS sina pengar och jag hamnade inte i något trist trubbel.

Det verkar som att csn-pengarna är på gång iallafall. Det blir spännande att se om dom förstått nu att jag vill ha både bidrag och lån. Av någon anledning stod det på min belopps- och utbetalningsplan att jag bara ska ha bidrag i år; det ligger på 2572 kr i månaden. Att jämföra med min rumshyra som är 2925 per månad. Ehm, jag vill gärna ha lån också, tack.

Jag är förkyld men har inte råd att köpa varken febernedsättande/huvudvärkstabletter eller halstabletter. Ett i-landsproblem förvisso, men ack så bittert.

Det ska börjas i tid

Kaspian drar ner mitt behåband, för att sen med en väldigt förvånad och oskyldig min säga "Ojj, jamla neej!".

Som sagt, det ska börjas i tid. Han kan säkert använda samma fras, kanske med ett något förfinat uttal, när han uppnått raggningsålder.

Regn i sinne?

Jag går runt runt i huset, fram och tillbaka, men vart jag än tittar är det som att få ihåliga slag av tomhet som tar andan ur mig, ett efter ett. Tomheten är i mig också, fyller mig. Jag är ledsen och tom, men utan någon direkt anledning. Det bara är. Tomheten har suttit i mig sen jag vaknade, eller kanske redan sen inatt då jag inte kunde somna.

Igår konstaterade jag att de känslor jag hade för honom är borta - de går så mycket fortare att förkasta än att utveckla - och att jag ju faktiskt inte vill ha någon som beter sig så som han gör nu, och egentligen har gjort ett ganska bra tag bara det att jag inte förstått varför. Så det borde inte vara honom jag går i cirklar och gråter för. Kanske är det över mig själv?

Vädret ackompanjerar min sinnesstämning väldigt fint, ute är grått, regnigt och kallt. I mig är det grått, regnigt och kallt. Eller kanske mest eko.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra. I eftermiddag ska jag åka in till stan och träffa vänner, imorgon ska jag till Solna och träffa vänner, och på torsdag och fredag har jag promenad respektive fika inplanerat. Förmodligen precis vad jag behöver, men just nu är jag inte sugen på något alls. Möjligtvis en regnig promenad med barndomsvännen. Äsch, det kommer såklart kännas annorlunda snart, eller åtminstone när jag väl är där.

Illustration

Velande

En svart himmel med tillhörande muller inramar mina tankar. Dom är fånigt enkelriktade, och jag inser att ordet älta har fått en ny innebörd för mig. Idag kom jag åtminstone fram till något konkret, jag tänker trots allt inte träffa honom och prata. Tror jag. Att han vill vara schysst och avsluta det hela ansikte mot ansikte kanske är en fin tanke, men han har haft sina chanser att vara uppriktig tidigare och det blir snarare motsatt effekt - att skjuta upp en sådan sak två veckor, utan att ha någon kontakt alls, är inte heller så schyst.

Jag är trött på att stirra på en mobil som ingen ringer eller sms:ar till, jag är trött på att att vi båda är online på msn utan att skriva till varandra. Jag måste få ut honom, helt och hållet, ur min värld. Så kanske mina tankar blir mindre enkelriktade.

Sägs det inte ofta att man är sin egen värsta fiende? Tro fan det. Tankarna på hur jag ska var bestämd och oledsen om vi pratar blandas med tankar på hur det skulle kunna bli om livet var som en film. Hur han berättar att han faktiskt vill vara med mig, eller hur han helt plötsligt dyker upp utanför dörren och säger "Förlåt, vill du fortfarande ha mig?" Saknas bara smörig musik i bakgrunden. Tyvärr har jag redan tidigare i mitt liv tvingats konstatera och (nästan) acceptera att jag lever i verkliga livet, inte någon romantiskt skimrande roman eller film.

Nu gäller bara att gå vidare i det verkliga, mullrande livet på det sätt som åsamkar mig själv minsta möjliga skada. Det jag är osäker på just nu är väl vilket sätt det egentligen är: att strunta i att träffa honom och prata - då slipper jag stå ansikte mot ansikte med honom utan att få krama och mysa och prata och skratta, och behöver dessutom inte visa att jag är ledsen och har låtit mig påverkas av honom. Eller är det bättre att faktiskt träffa honom så att jag får ett ordentligt samtal och kan få svar på de saker jag undrar, även om det innebär ännu en veckas väntetid och sen ovan nämnda kval med närhet och ledsamhet?

Stadie tre(?)

Tänk att dagar kan kännas så här meningslösa. Jag solar, svettas, läser, äter, sover, promenerar, ser på tv. Kanske känns det så till stor del på grund av att jag vet att jag borde ta tag i artikeln och restuppgiften, något som jag gjort några misslyckade försök till.

Igår kom föräldrarna hem, och idag kommer brudarna ut för att bada, så jag är inte själv längre iallafall.

Pratade med en vän igår, som väckte något slags hopp i mig. Han verkade tolka det som att vi ska Prata för att se om vi kan reda ut nåt, och att vi båda gillar varandra och att jag därför inte ska ge upp. Samtidigt som jag inser hur extremt liten möjligheten för att det ska hända är kan jag inte släppa taget om hoppet, jag tror att det är ungefär som en myra högst upp på ett grässtrå i storm.

Det känns så tomt att inte prata, att inte få några sms. Borde jag höra av mig? Får jag göra det? Vill han vara ifred? Det var ju han som bestämde vad vi ska göra (med bifall från mig förstås), och jag som skickade det sista sms:et. Som förvisso var väldigt kort i tonen. Åh jag vet ingenting. Bara att jag fortfarande känner mig ensam, trots att jag inte är själv. Och att jag är arg för att jag är så mjäkig! Låta sig påverkas av någon annan sådär, då får man ju skylla sig själv liksom. Och samtidigt funderar jag på om han är ens hälften så ledsen som jag, eller om jag finns i hans tankar alls under dygnet. Antagligen inte, måste jag tyvärr säga.

Ja hörni, sommar och sol, tjo och tjim! Nu ska jag ladda upp humöret lite innan brüdesen kommer!

Min vän Leonard

Jag har just avslutat Min vän Leonard av James Frey. I författarens tack nämns karaktärerna ur boken, och jag insåg att berättelsen är äkta. För att kolla upp det lite mer googade jag, och fick då via Wikipedia reda på att vissa viktiga saker i boken ändrats, något Frey erkände efter en viss tid. Efter det erbjöds läsare pengarna tillbaka, och det har tillkommit lite diskret i början: "Vissa namn och identifierbara egenskaper har ändrats. Vissa händelselförlopp och detaljer har ändrats."

Där ser man. Vad ska jag läsa nu?

För övrigt var boken helt okej, trots att jag kan bli riktigt störd när språket är fel. Kommatecken och punkter är till för att användas. Enda tillfället där jag tycker språket stärkte boken är då huvudpersonen känner rejäl sorg, då ett språk som inte håller sig till reglerna stämmer väl överens med hur tankarna far.

Semiledsen

Det svämmar över och maten smakar lätt av salt.

Salt tar fram alla andra smaker i maten, sa du när vi lagade mat tillsammans. Fan då, måste du finnas i varenda tanke??

Jisses så ensam jag känner mig!

Att vara helt ensam ute på landet kanske inte är det smartaste just nu.

Stadie två(?)

Efter lite betänketid insåg jag att jag visst kan vara arg! Det är skönt, på något sätt känns det lite bättre att vara arg än att vara ledsen.
När jag är tillbaka i Uppsala ska vi träffas och Prata. Först tänkte jag säga att vadfandåför? men nu har jag insett att jag har flera frågor han ska få svara på. Han har skickat mycket dubbla signaler den senaste tiden, och jag har gett honom flera tillfällen att prata om ifall nåt är fel, men han har alltid nekat. Hur länge har han tänkt som han gör om oss? Varför har han inte sagt nåt? Varför kom han hit till landet och hälsade på? Skulle han ha sagt nåt om inte jag, av en olyckshändelse, tog upp det?

Ja, det ska bli intressant att se vad han svarar på allt jag undrar. Eftersom jag vet att han inte är en dålig människa kan jag utesluta att han medvetet "ljugit" för att kunna träffa mig när han känt för det, men däremot kanske jag kan få honom att inse att han inte skött situationen så smidigt. Och få veta varför.

Nu ska jag ut i solen och läsa! Böcker är ett sjukt effektivt medel för att fly från verkligheten.

Jag menar, hallå, inte kan det vara så svårt att gilla mig?
Haha, jag har åtminstone humor.

Jag, ett spån eller modig?

Som om det inte räckte med att bli dumpad en gång ser jag till att bli det en gång till, av samma person. Maken till dumhet får man leta efter. Med en månads (och en resas) mellanrum. Dock fick jag ett mer definitivt svar denna gång, det är en förbättring.

Jaja, nu kommer jag inte behöva se tillbaka och undra, eller känna att jag inte vågat och försökt. Och det är ju ganska fantastiskt att jag efter så lång tid vågade låta någon komma nära. Förvisso sket det sig även den här gången, så för tillfället ser jag inte riktigt det positiva i mitt vågande och försökande, men i det långa loppet är det säkert bra. På nåt sätt. Frågan är väl kanske om det här kommer få mig att stänga ute känslor och kärlek ännu mer, eller om dörren är lättare att öppna när någon redan varit framme och gläntat på den? Smort gångjärnen. Det får visa sig.

Tänk att jag faktiskt hittade någon som lever ännu mindre i nuet än jag själv. Vad är det man säger, "funderar man alltför mycket över nästa steg blir man stående på ett ben resten av livet", eller nåt sånt. Jag undrar om Han hört det?

Jag får vara lite semiledsen (mer än så får Han inte vara värd för då känner jag mig för ynklig) resten av veckan, men sen är det nya tag.

Jag tror att jag ska beställa lite fotoförstoringar, såg att korthuset har sommarrea, då blir jag nog glad. Och mina två fazerblå ligger inom räckhåll. Det här går bra, allt är bra. Tralala.

--------

Tillägg:
Hur mysigt vi än hade det här ute på landet, önskar jag nånstans att han inte hade hälsat på farmor och farfar. Nu kanske det är fler än jag som får sina förhoppningar krossade.
Vad är förresten grejen med att det alltid skitit sig med killar jag intresserat mig för efter att dom varit här ute och hälsat på nån i min familj? Jag ser ett samband. En annan, förmodligen mer relevant, gemensam nämnare är förstås jag själv.

Finns det verkligen kärlek för alla? Kvoten av kärlek på jorden kanske inte räcker till alla miljarder människor? Eller så kanske det är några som övertrakasserar sina kärlekskonton, så att det inte räcker till alla andra...

För övrigt önskar jag att Han inte var en sån good guy, hade han varit en skitstövel kunde jag åtminstone få vara lite arg. Suck.

Semester

Nu drar jag!

Roskilde till 6 juli, sen tågluff i Europa 7-30 juli ungefär.

Ha en skön månad!

Blääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää

Visshet

Jahaja nu vet jag iallafall, det är alltid skönt. Och jag bryr mig ju inte. Men varför har jag då en klump i halsen som vill smyga ut genom ögonen som tårar?

Bah, dumheter. Idag ska jag köpa en kamera, och träffa tjejerna. Och sen blir det Roskilde och tågluff. Jag lever ju livet!

Nu stänger jag den dörren igen, den har stått på glänt på tok för länge. Säkert en månad. Drag är aldrig bra.

Förvirring

Jag vet varken ut eller in. Vad är det som händer? Jag måste ta reda på det innan jag åker, definitivt. En dag är jag övertygad åt ena hållet, och nästa åt andra. Idag är det åt det andra hållet. Vilket får mig att tro att jag vill åt det första. Lite insikt är ju alltid trevligt förstås.
(Kryptiskt? Icke. Gå in på syrrans blogg och läs det nya inlägget om WoW, DET är kryptiskt.)

Jag har så mycket att göra innan resan! Stress och panik. Har glömt att fixa EU-kort som visar att jag har rätt till sjukvård och sådär, och det hinner inte komma på posten innan jag åker, bummer. Ska vi slå vad om att jag bara därför kommer att behöva uppsöka sjukhus? :p

Sommar

Midsommarreview och spännande packning

Långhelgen i skårgården blev helt klart över förväntan. Två fina små stugor på en egen udde precis vid vattnet (är det sjö eller hav när vattnet är bräckt?), vedeldad bastu, världens mysigaste utedass (det är sant!), sällskapsspel (plockepinn är f.ö. ett underskattat spel, vilken koncentration, vilken spänning!), bara snälla och roliga människor, snapsvisor, morgondopp i iskallt vatten... på det hela helt bra alltså. Kom tillbaka till Uppsala vid 18 igår, och som bevis på att vi inte tröttnat på varandra än såg jag, Gustav och Olle på film sen på kvällen.

Nu försöker jag packa, men det är inte helt lätt måste jag säga. Packningen ska funka för en vecka hos föräldrarna, en vecka på Roskilde, tre veckor på tågluff, och sen ytterligare två veckor hos föräldrarna. Knepigt I'm telling you.

Om tiden och pengarna räckte till skulle jag så hjärtans gärna vilja åka till Irland en sväng i augusti också, men det ser mörkt ut. Har ju inte träffat Hendrik sen jag var där 2005, och dessutom är det ett mysigt land som jag ju har lovat mig själv att ge fler chanser...

Hm, dags att ta tag i packandet igen kanske. Bara några timmar kvar tills snäll förälder kommer hit för att skjutsa hem mig, och innan dess bör den giganta högen med grejer och kläder på sängen vara nedpackad, jag vara duschad, kylskåpet rensat och sopor, återvinning och pant itutagna med (dumt att vara den sista att lämna korridoren)...

Tyvärr fick min kamera inte åka med till skärgården, så hä bli inga bilder int.

Midsommarplaner

Nu åker jag snart till skärgården för att spendera midsommar där i någon liten stuga med utedass. Vi ska vara drygt tio personer tror jag, varav jag känner en. Men det blir nog bra, Gustav får se efter mig så ordnar det sig. Har med mig en bok också, heh.
Åker tillbaka till Uppsala på lördag eller söndag (eller tidigare om människorna är dumma, hehe), och planerar att åka hem till föräldrarna på söndag. Oj, vad tajt det blir om jag åker från skärgården på söndag också. Kanske får åka på måndag istället? Sen blir jag hos föräldrarna till nästa lördag, 28e, då tar jag o Sven tåget ner till Småland för att sedan åka vidare till Roskilde. Direkt efter Roskilde åker jag och Helena ut i Europa för tre veckors tågluff. Ujuj, det börjar dra ihop sig.

Trevlig midsommar!

Otursdag?

Det där med fredag den trettonde, det vete katten alltså. Jag märkte inte av någon otur. Den läskige vitryssige tandläkaren kanske var vitryss, men inte läskig. Lagningen gick snabbt och enkelt och jag var klar på mindre än den planerade halvtimmen. Jag hittade till doktorn och kom dessutom dit i god tid. Jag fick recept på p-piller (dumt att sluta för att finnarna försvunnit, efter bara nån månad var de ju tillbaka igen... ska man aldrig slippa??), remiss till röntgen och sen knädoktor samt öron-näsa-hals-doktor för att kolla upp halsmandeln. Tjupp tjupp tjupp! Och så undrade hon om jag inte hade nåt mer när jag ändå var där, det ni. Brukar ju snarare kännas som att läkare vill bli av med en så fort som möjligt.

Kvällen med antikarna blev rolig och full med efterföljande utgång.

Otur? Njaä..?

Snart...

... är det dags för vin med antikarna.

Uppsatsen. Process och resultat del 2

Opponering på uppsatsen var i tisdags. Till min stora fasa, jag hade fått för mig att den skulle vara på onsdagen. Måndagen ägnades åt att läsa de andras uppsatser, främst den jag skulle opponera på förstås men även de andra eftersom vi skulle ha minst en fråga var på varje uppsats. Den jag skulle opponera på var som tur var välskriven och intressant, då blir det lättare. Det han kom fram till i sin uppsats var för övrigt att de kvarlevor som hittats i Pompeji till största del torde härstamma från betjänter och/eller slavar, eftersom det finns många fler fynd i de större bostadsenheterna. Intressant.

Opponeringen var förvånansvärt odramatisk och inte alls blodig. Höjdpunkten var när vår handledare plötsligt, på tal om engelska namn och Homeros/Homer, sa "Spider pig spider pig". Lågpunkten var nog när jag fick en smart och uttänkt fråga och bara sa "Det har jag inget svar på". Eller så var det när en person hela tiden ursäkta sig, skrattade nervöst, och pratade om hur dålig hon var. Stackars människa, så som hon verkar döma sig själv blir hon förmodligen automatiskt dömd av omvärlden. Stå på dig människa! Jag borde ha sagt nåt, typ "Nej, du är inte dålig, sluta", men det gjorde jag inte. Jag bara satt tyst och väntade på att det skulle ta slut.

Efter opponeringen firade vi med lite glass i blåsten. Väl hemma hade jag fått mail från handledaren:

"Hej Pernilla,

Tack ska du ha för en mycket intressant uppsats. Lars och jag har nu summerat våra intryck och har beslutat att du får betyget VG för din uppsats. Den är välskriven och väldisponerat och du ger dig i kast med ett ämne som ännu ej är så väl uforskad eller som det finns speciellt mycket skrivet kring. Du har visat att genom en studie av källorna kan man diskutera de frågeställningar du lyfter fram."

Så otroligt, obeskrivligt gott. Det som ju kändes som det sämsta jag någonsin skickat in, jag hade inte ens hunnit korrekturläsa. Fast, som någon konstaterade, säger det mest om mig eller om kursen? Men jag väljer att vara glad för betyget och inte se ner på kursen, så det så.

Uppsatsen. Process och resultat del 1

Den där c-uppsatsen jag förbannade, hur har det gått med den? Jag satt och skrev från klockan 6 tisdag morgon till 10.30 onsdag morgon, utan att sova. Med avbrott för en stärkande kvällspromenad och intag av diverse föda. Deadline var 08, men både Open Office och den webbaserade databasen för vasmålningar krånglade. Nödlösningar och lån av datorer. Jag skrev världens kanske kortaste och dåligaste abstract, en förvirrad diskussion och en kortfattad sammanfattning de sista timmarna. Läste inte ens igenom hela innan jag skickade in, och vid det laget visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, sova eller vara vaken.

Det löste sig när jag blev medbjuden på lite häng i parken. Tänkte sova där, men det gick inte. Istället blev det osammanhängande samtal, mys, sallad och musik. Klockan fyra hade jag tid hos tandhygienisten. I väntrummet sov jag i princip, och tänkte att jag kunde fortsätta göra det i tandläkarstolen. Men icke. Att ta bort tandsten är inte så avkopplande. Men jäklar vad vita tänderna blir efteråt!

När jag kom hem, fortfarande utan att ha sovit mer än nån minut här och där, hittade jag vänner som skulle äta middag i puben. Alltså blev det pubmat för mig med. Sen letade vi outfits till torsdagens Clap to This, och efter det tv-mys hos Hanna med Men in Trees och Grey's Anatomy. Där nånstans började jag känna att det kanske var dags att sova, så jag gick in till mig. Då hade nog sov-tåget gott, för jag såg på dubbelavsnitt av Sex and the City innan jag till slut tvingade ner mig själv i sängen. Efter ungefär sisådär 40 vakna timmar, lite drygt. Men fan så gott jag sov.

Kloka ord

Ni vet Karin, den kloka vännen som hjälpte mig att översätta lite ur Iliaden? Nu har hon varit klok igen:

"människor som hakar upp sig på att andra är små har något problem i sig själva... är du på en fest med äldre människor kommer för det första de flesta inte reflektera över din ålder o de som eventuellt gör det på ett negativt sett är de med problem. du är ung, läcker och har ett längre liv framför dig. du är den med fördelar! tjooho. oövervinnerlig!"

Fredag

Idag ska jag till tandläkaren 08:00 och doktorn 09:00. Möjlig kombination? Lagningen ska ta 30 minuter, och sen tar det cirka 25 att gå till Kåbohälsan. Wish me luck! Ska nog ta med mig numret till doktorn iallafall, om jag blir lite sen kanske det är lite mer okej om jag ringer?

Tror ni förresten det är svårt att hitta folk som vill göra tandläkar/läkarbesök fredag den trettonde?

Men åh, vad är det här?

Ja, det visar sig kanske imorgon.

Svar

Handledaren vet inte om det går att få poängen tidigare, eftersom ventileringen är en gång och bara en gång. Hon tycker jag ska fortsätta försöka, om jag skickar in på söndag senast kan hon läsa igenom den snabbt och sen ha handledning med mig på måndag... ja, jag får ju försöka.

Jag måste bestämt älta mitt misslyckande lite till. Hur kan jag gå från att klara 150% studier per termin plus ämbeten galant, till att bara klara 25% helt plötsligt? Vad är det för fel på mig?? Usch så oerhört deppigt.

Usch...

... det är tråkigt att misslyckas. Hur kan man ta bara 5 poäng på en hel termin och ändå inte orka/hinna med nånting? Det är ju genant. Jag är hopplös. Bu.

Uppgedd

Nu har jag mailat handledaren och sagt att det inte blir någon uppsats. Frågade även om det finns möjlighet att ta poängen tidigare än slutet av nästa termin då c-kursen går igen - annars får jag inte csn förrän dess om jag har förstått saken rätt. Blir till att ställa in tågluffen isåfall så jag har pengar att leva på nästa termin, men det känns ju inte helt schysst nu när jag hittat resesällskap och vi har planerat sommaren ihop...

Soca Warriors

VM-matchen mellan Trinidad & Tobago och Sverige bevittnade jag som bekant på en sportpub på just Trinidad. Det är ett jäkla go i människorna där, det märks inte minst på deras nationella fotbollslåt. Den klår nog de flesta svenska sådana. Jag är allt lite nostalgisk... attityden, tugget... Läs låttexten vet ja! Och lyssna nu för bövelen, det här är sköönt.




Ladies and gentlemen, boys and girls
Good afternoon
And we are gathered here for the game of your life (lovely! lovely!)
I want to see yuh put yuh flags up in de air right now
Sing!

(chant)
Oh oooh oh oh oh!
Oh oooh oh oh oh!
Oh oooh oh oh oh oh oh oh oooh oh oh oh!

Chorus:
I am ah soca warrior
I say win or lose i am ah fighter
I'm ah soca warrior
I come to shine meh nationality brighter
I am ah soca warrior
I say win or lose i am ah fighter
I'm ah soca warrior
I come to shine meh nationality brighter

We will attack
We will defend
We going to pressure dem to de very end
And any opposition dat we meet, hear me now
We go defeat dem by we feet
We go shine with all we might
90 minutes of red, black and white, hear me now
Anytime you see we in we uniform
To get de victory is ah norm

Well, i'm ah soca warrior
I say win or lose i am ah fighter
I'm ah soca warrior
I come to shine meh nationality brighter
I am ah soca warrior
I say win or lose i am ah fighter
I'm ah soca warrior
I come to shine meh nationality brighter

Show them ... up on de field
Let dem know de position done seal
Every tackle, every pass, hear me now
We have dem eating off the grass
We never say it would be easy
To the battle almighty father lead we, hear me now
Anytime yuh see we in we uniform
To get de victory is ah norm

I am ah soca warrior
I say win or lose i am ah fighter
I'm ah soca warrior
I come to shine meh nationality brighter
I'm ah soca warrior
I say win or lose i am ah fighter
I'm ah soca warrior
Ah come to shine meh nationality brighter

(chant)
Oh oooh oh oh oh
Oh oooh oh oh oh
Oh oooh oh oh oh oh oh, oh oooh oh oh oh

Oh oooh oh oh oh (warrior! warrior!)
Oh oooh oh oh oh
Oh oooh oh oh oh oh oh, oh oooh oh oh oh

Still in abundance
Fit like a fiddle
So long we wait to hear de whistle
From down de way or thru de middle, hear me now
Every net ah get a riddle
We committed to de mission
Ready for any, kind ah situation
Hear me now
Anytime yuh see we in we uniform
To get de victory is ah norm

(chant)
Oh oooh oh oh oh
Oh oooh oh oh oh
Oh oooh oh oh oh oh oh, oh oooh oh oh oh

Oh oooh oh oh oh (warrior, warrior 2x)
Oh oooh oh oh oh (warrior, warrior 2x)
Oh oooh oh oh oh oh oh (warrior, warrior 3x)
Oh oooh oh oh oh (warrior, warrior 2x)

We will attack, we will defend
We going to pressure dem to de very end
And any opposition dat we meet, hear me now,
We go defeat dem by de feet
We go strive ... (we go strive, with all we might

(http://www.seeklyrics.com/lyrics/Maximus-Dan/Fighter.html)

Det är kört.

Privat översättare

Min förkylda hjärna fastnade på en mening i Iliaden utan att riktigt få bukt med den.

"Hektor, du efter förskyllan mig näpst och ej över förskyllan!"

Jag berättade för Karin på msn om mina bryderier och fick blixtsnabbt en översättning:

"Hektor, efter förkylningen har du nyst och inte på grund av förkylningen."
Skönt med kloka vänner :)

-----------------------
(Uppdatering tre minuter senare)

Karin utvecklade just översättningen, väldigt spontant och utan påtryckningar (det är sant).

"Hektor, efter förkyldningen har du fnyst åt mig och då icke på grund av förkylningen (ditt svin) [mitt tillägg] "

Eureka?

En gång var jag på dejt med en kille. Jag tyckte vi kom bra överens och sådär, och vi pratade länge och skrattade mycket. Vi avslutade det hela med en kram.
Senare fick jag veta av min vän, som var vän med dejtens vän, att dejten sagt nåt i stil med "Jag skulle gärna sätta på henne, men hon är inget flickvänsmaterial." (Det var nåt år sen, minns inte den exakta ordföljden.)
Jag tror mig ha kommit på karlars sätt att visa att man är fuckable men inte flickvändmaterial - dejt, lätt och roligt prat, en kram som avslutning. Det är ju ett bra första steg mot ett dejtlexikon, eller?

För övrigt är jag sjuk och ynklig och ensammast i världen. Och dålig på att skriva uppsats. Men innan idag är slut SKA jag ha skrivit ett första utkast på sorg/begravningsdelen. Samt läsa klart Alcestis och nåt av Platon.
Och äta upp de tre godisnapparna jag har kvar, baskemej.

Men!

Mitt betyg på andra delen av c-kursen har just sänkts från ett VG till ett G. Varför? Jag tänker att läraren misstänker att jag inte kommer få till nån bra uppsats, och därför garderar sig mot betygstjafs. Får man 50% vg på antikkurserna brukar ju det automatiskt ge detsamma i betyg. Men, de har ju understrukit att det i c-kursen är själva uppsatsen som avgör betyget. Får de gå in och ändra betyg i efterhand? Va? Det är alltså det jag fick betyg på i februari, för momentet som tog slut i januari typ.
Ja, nä, jag tycker det var fult jag.

Vårbalen? Jag återkommer. Jag skriver ju faktiskt uppsats nu, sluta störa mig!

Ibland undrar jag om inte alla såna där kedjebrev jag struntat i och speglar jag krossat faktiskt har gett mig otur? I så fall lär det ju täcka hela livet.

Livet är härligt *sjunger*

Babbel

Jag hade planerat att göra en grej igårkväll, som jag egentligen inte alls var sugen på. Timmarna närmade sig och jag bara grämde mig. Åt gammal köttfärssås och hoppades bli magsjuk, gick med världens minsta och långsammaste steg hemifrån för att förhoppningsvis komma för sent... Men, döm om min förvåning, det var ju trevligt! Det kanske man borde göra om.

Jaha nähä, nu ska jag titta på min disposition igen. Deprimerande när jag kände att Yes, jag har planerat hur uppsatsen ska se ut! och sen samma dag fick ett mail från handledaren där hon skrev att Alla nu börjar bli klara med sina uppsatser, nu är det dags att gå igenom formalia med mera en sista gång. Eeeh. Va? Formalia? Jag har inte skrivit nåt. Tant! Tror dock jag ska ta mig iväg och köpa en liten vinare, något som flera har tipsat om. De verkar anse att den värsta skrivkrampen och prestationsångesten kan minska om man har druckit ett glas. Allt är värt ett försök just nu.

Jag vill köra singstar, gå ut och svira, leka med Kaspian, städa, tvätta... allt lockar så mycket! Tur att det somriga vädret är borta nu iallafall....

Lärorik termin

Jag tror att den här terminen är till för att lära mig att det finns annat i livet. Man måste ha roligt. Man måste däremot inte alltid lyckas med allt man företar sig, och man måste inte alltid få bästa tänkbara resultat.

Ganska nyttigt kanske?

Alltså, det är ju många som misslyckas med att lämna in uppsatser i tid. De verkar leva och frodas ändå. Can't be that bad.

På lördag är det vårbal fram till frukost på söndag, tjoho! Klackarna i taket.

Pluggundanflykt

Jag kom på att jag fick med nåt datorprogram till kameran, och så här i uppsatstider börjar man ju lätt utforska nya grejer och sysselsätta sig med allt från storstädning till navelpill så jag testade det igår. Funkar bra faktiskt! Man kan fixa och ändra i bilder, inte som photoshop, men det duger helt klart. Man kan ändra färgmättnad, ljusstyrka, skärpa, ta bort röda ögon med mera.
Tar väl kanske ett tag att lära sig det ordentligt, men här är några före och efter-bilder. Inte så fasligt stor skillnad, men ändå. Skojskoj!

Haha!

En gång för länge länge sen hade jag en brevvän i Turkiet. Denne f.d. brevvän kontaktade mig på facebook. Kul, tänkte jag, undrar varför jag slutade skriva till honom förresten?
Det blev sen väldigt tydligt när jag fick ett meddelande av honom:

"I am in Antalya, the pearl of Turkey on the south coast of Mediterranenan for a few years... I am working on the boat... If you come to here ı can show you paradıse and we can rıde horse together,,"

Tack men nej tack. Jag gillar inte hästar.

... eller så kan man i princip snäsa av clownen som kommer för att hjälpa ...

Jag måste sluta med mina rodeoliknelser. ^^

Nedstångad

Haha, ja, jag erkänner, jag blev nedstångad av tjuren jag tog vid hornen. Ah well, finns inga clowner i närheten får man se till att hitta nån, och det gjorde jag. Om denne lyckas jaga bort tjuren är en annan sak.

"Varför är de söta alltid så dumma?"

Nu sovdags.

Plugg

Det är ganska roligt att läsa Odysséen.

Odysseus har återvänt till det land där han är kung, och på väg till staden kommer han förklädd till en gammal trasig tiggare. De möter en kaxig ung man som säger elaka saker till Odysseus och svinaherden han går med, och som sedan sparkar till "tiggaren" på höften.

"... Då övervägde Odysseus,
om han väl borde gå på och strax honom dräpa med påken
eller vid fötterna ta och hans huvud dänga i marken."

Odysseus besinnade sig dock och gick därifrån. Hihi.

Suck

Idag bestämde jag mig för att slutligen försöka få läkartid för min hals och mitt knä. Ringde den husläkare jag gått till tidigare och de skulle ringa upp en dryg timme senare. När de ringde sa de dock att jag inte får komma dit eftersom jag har flyttat. Jag sa att jag inte hade en aning om vart jag hör, då fick jag ett nummer till något husläkarkansli. Där fick jag veta att jag hör till Samariterhemmet, och jag fick välja ett av fyra namn (eh, känns ju lätt?) och fick därefter ett telefonnummer. Telefonkön dit har dock varit fylld varje gång jag ringt.

Det finns ju en anledning till att man hela tiden skjuter upp sånt här...

Valborg

Häromveckan blev jag kittlad av en person på nationen, som sen avbröt sig och sa "Nej visst ja, det är ju du som inte gillar kroppskontakt".

Det kanske är sant? Replängds avstånd.
Men vafan.

Tur att jag har Hanna i korridoren och Kaspian att öva mig på då.

/Crazy Cat Lady

Irriterad på mig själv

Jag sumpar mina chanser!

Får jag mot all förmodan en till ska jag ta tjuren vid hornen. Vad är det värsta som kan hända liksom? Man kan bli lite stångad, men sen kommer clownerna och räddar en. Det har jag sett på tv.

Ibland åker man för långt med bussen. Då kan man hamna var som helst. Exempelvis i en favela.

Insikt

Elisabet har just upplyst mig om en del av det svenska kulturarvet(?):

"Meningen med valborg är att man ska ju bli utbränd, som majbrasan! Annars har man ingen anledning att ta sommarlov/semester sen. Det är den stora konspirationen. Man ska dessutom fylla på med en midsommar sen, då ska man enligt planen kolla upp att all släkt också är utbränd. Alla avvikelser från normen ska anmälas."

Hon är bra klok, min vän Elisabet.

Vårlek

På dansgolvet

Det är spännande det här när polarna försöker lära en att ragga. Ganska roligt måste jag säga.

"Spana in nån nu, så närmar vi oss långsamt?"
"I grupp?"
"Ja, välj nån nu."

Ser liksom en diggande massa långsamt röra sig över dansgolvet mot ett intet ont anande offer...

Hallonbåt

http://www.myspace.com/bastianfalcor
Gå in och lyssna, eller nej, titta på videon! Och rösta sen, för det här är ju bra skit =)

PUCH!

Jag blev just lite nostalgisk... nån som har nåt kort på min moppe? Den gula Puchen you know... =) Kanske eventuellt ihop med en liten pernilla.

I don't ork

Helt plötsligt känns det som det inte kan bli nån uppsats av det ämne jag hade tänkt, och absolut inte någon c-uppsats. Samtidigt insåg jag att jag har en liten fempoängsuppsats i min andra kurs också. Och att det är valborg om en vecka. Och att det alltså är jäkligt bråttom. Jag insåg även att planerna för sommaren inte alls är klara.
Och till råga på allt tidningstjafs. En vän tog tag i ett problem, jag orkade inte, och nu skrivs det till mig på msn och rings på mobilen men jag orkar fan inte. Jag är KLAR! Jag har inget mer med tidningen att göra!

Som farmor sa: "Men slå ihjäl han då!?" Hon är ball hon, min farmor.

Solen skiner, jag ska träna snart, och sen sitta i puben lite, dock utan att dricka, äta eller jobba.

Har köpt jordgubbar.

På fredag får man pengar, då ska jag köpa rött läppstift och pollenmedicin.
Förra veckan när jag skulle köpa mat nekades köpet bägge gånger för att jag hade för lite pengar. Vem behöver mat?

Jag. Jag behöver mat. Så jag tog mer av sparpengarna. Jäklar.

Om jag faktiskt skulle få en plats på utgrävningen i Italien i sommar kommer jag nog inte ha råd med den. Speciellt som jag inte kan söka några sommarjobb förrän jag vet hur sommaren blir. Och då är det redan för sent att söka jobb. Gah, jag blir tokig. Jag ska nog sälja en lunga eller nåt.

Vadan detta?

Jag vaknade halv sex imorse och kunde inte somna om. Låg och drog mig en halvtimme, sen tänkte jag att it's meant to be!, fixade frukost, satte igång lite klassisk musik, och började skriva en disposition till uppsatsen. Det är en väldigt torftig disposition, men nu är den skickad till handledaren och jag är sugen på att läsa en massa olika artiklar! Härligt.

Nu ska jag iväg och träna lite innan jag läser mer och sen är barnvakt på eftermiddagen.

Solen skiner!

Helgen var rolig på alla sätt och vis. Jobbade 17-03.30 i fredags, och på lördagen var det damsupé med djungeltema. Bra förfest, bra middag, bra släpp, bra efterfest. Och, för att härma Lisen, bra bilder. Hihi.

Nä, dags att packa träningsväskan kanske. Hade hoppats på systersällskap, men har inte fått svar på nåt av de tre sms jag skickat så jag tror inte hon är på :p

Eeeh ja. Tjo och tjim. Eller inte.

Sådär, redigerat inlägget något. Det räcker att jag konstaterar att jag var arg igår när jag skulle sova.

Det verkar som vi har fått en pressbiljett till Roskilde... najs!

Sova?

Igår var det dags för Clap to This! på Smålands, en klubb som några av mina nationsvänner dragit igång. Jag har tidigare bara besökt klubben som gäst, men nu var det dags att ta sitt patriotiska ansvar och stå på andra sidan bardisken. Detta gjorde jag i bling-bling-bar tillsammans med Zanna, sjukt schysst. Husets alla skinnmöbler var flyttade dit för en loungekänsla, och som grädde på moset pryddes borden av röda porrlampor. Artist för kvällen var Paragon, han var säkert bra, jag vet inte ens när han var uppe på scen.
Framåt 05 hade vi städat klart efter klubben. Då intogs personalmat och x antal öl. Ölenintaget fortsatte. Vi tävlade om vem som bäst fick plats i en stor kastrull (livsfarligt, plötsligt kan starkare byggda varelser helt sonika lyfta upk kastrullen, vandra iväg med den och placera den (och dess besökare) på någon högt placerad bänk), vi åkte diskbackspulka nedför trappen... Sen tror jag att vi gick till V-Dala för brunch, våffelbuffé är inte helt fel! Efter det följde gårdsmys i vårsolen, fyra (eller var det fem?) goa skedande fyllon på en filt i solen... Vi fick sen för oss att hälsa på Jacob på hans jobb på nåt museum vid Slottet. Dom sålde inget kaffe, och filmen om snubben det handlade om var trist. Vidare till Fågeldammen för lite fika, men det var knökfullt, så vi gav upp. Nu har jag kommit hem, och duschat, och snart kommer Hanna (min ängel) med pizza. Sen ska jag sova. Sen måste jag sova. Klockan är ju nästan 16! Det blev en lång dag idag... öh, igår... ja, justdet. Så är det.

Intelligenta människor handlar i baren:
"Hej, jag har min jacka och så en liten svart väska också" (sträcker fram garderobsbricka)
"Ja, men det här är ju baren."
"Jaha... öh... ska jag gå från andra hållet?" (pekar på andra änden av bardisken)
"Nä, alltså, det här är baren. Inte garderoben. Du måste gå ner för trappan."

Det får tydligen bli en följetong. För många såna samtal. Men sjukt kul var det att jobba, och även personalfesten efteråt. Najsprajs!

Mina ögon svider, gommen är torr och hjärtat slår panikartat. Snart pizza. Snart sova.

Finaste påskbilden