Fucking A

Jag fick A på b-uppsatsen! Mitt första A! Jag brukar mest få B:n, och nåt C ibland. Härligt! Så återstår frågan; är jag smartare än jag tror, eller dummare än vad läraren tror? :)

Imorgon blir det utflykt till Furuviksparken. Jag ska upp om typ 6 timmar. Gonatt.

Ingen liten lort

Jag gjorde nyss något som jag tycker är läskigt, på mer än ett sätt. Nu efteråt känner jag mig fnissig och modig, och hoppas verkligen på ett positivt mottagande. Hihi!

Imorgon är det uppsatsventilering 11-18. Det kommer bli en lång dag. Den blir inte direkt kortare av att jag inte alls har orkat förbereda nåt idag, så att jag istället kommer få göra det tidigt imorn. Jag ska gå igenom vad jag ska säga om uppsatsen jag opponerar på, dvs sammanfatta innehållet samt komma med frågor och konstruktiv kritik. Dessutom ska jag läsa min egen uppsats, se vad det egentligen är för smörja jag skrivit och hitta fel att peka ut själv innan min opponent gör det. Förutom det ska jag läsa en annan persons uppsats och ha någon extra fråga eller kommentar redo till den. Visst ja, jag ska läsa igenom och korrigera min tvåsidiga observation också. Ja hörni, gå upp... klockan 6 kanske? Haha.

På kvällen blir det Clap to This!, och sen får jag träffa N som jag saknar.

Snart sommar, nästan där! Men en sak i taget...

Jag älskar syrener. Doftar barndom och sommar.

En uppsats föds. Eller kanske ett litet monster?

Igår hittade jag världens fräsigaste strumpor i min låda. Vem har jag fått dom av? Jag blev rädd varje gång jag såg mina fötter, men varma var dom.

Ibland försöker jag göra något åt min ekonomi. Det har hittills inte fungerat. Jag får klara mig utan en ny dator ett tag till.

Tom i huvudet

Nyss hemkommen från antagningsprovet. Det var väldigt många där, det hade jag inte riktigt räknat med. Alla verkade så vuxna och smarta, många till och med klädde sig som bibliotekarier. Usch, det var ett svårt prov. Men jag svarade på alla frågor för engelsk läsförståelse, även om jag chansade på några och det var en fråga jag inte alls förstod. Och så skrev jag lite babbel på skrivdelen, om jag fattat det rätt var det inte innehållet utan den skriftliga förmågan som testades där. Usch, nu känner jag mig helt tom i huvudet, avtrubbad.

På vägen hem började det blåsa tokmycket. På ICA sprang jag in i T, men när jag hämtade mjölk glömde jag bort att han var där så jag bara gick och betalade och gick hem. Snacka om att vara med. Den sista sträckan hem började det även regna, och då var min motståndskraft lika med noll. Därför är jag nu månadsdonerare till Greenpeace. Så kan det gå.

Förresten var det nån som hade rivit ner mina omsorgsfullt upptejpade arga lappar i köket igår. Ska jag tolka det som en krigsförklaring? Eller som att dom förstått mitt (mina) budskap och hädanefter kommer lyda min vilja (dvs stoppa upp nåt där bak och sen slicka av detta något.. nä, det var inte nåt sånt jag skrev)?

Mord i sinne

Det är imponerande, på ett mycket sorgligt sätt, hur efterblivna vissa så kallade vuxna människor kan vara när det gäller ett kök. Disk från förra veckan står framme, disktrasan ligger oftast i sagda disk, matrester fyller diskhon så att det blir stopp och luktar skit, spisen är ständigt täckt av matreser och skvätt... Det bär mig emot något så fruktansvärt att ta hand om andras skit! Det är en sak när det rör sig om barn eller pensionärer, men jämnåriga?! Så jävla äckligt och irriterande, man undviker ju nästan köket vissa perioder. Nu har jag ändå rensat diskhon som varit fylld i några dagar, samt skrivit fyra(!) arga lappar.

Jag bor med svin, eller kanske imbeciller. Svin får man döda för det ger kött, men hur är det med imbeciller?

Helgen blev fin. Det finns saker som är lika mycket värda som en bal på slottet.

Plugg

Jag läser i Man borde vara två. Män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd av Lissa Nordin. Bra bok, den skulle jag lätt kunna läsa utan att det var uppsatsrelaterat! Just nu handlar det om hur det är svårt att hitta kärlek i det alltför välbekanta, och det här citatet är ju underbart:

Jaha, så ska man liksom flirta då. Ja hej, jag heter... ja, det vet dom redan. Jag bor... ja, det vet dom också. Jag jobbar... ja, det vet dom förstås med. Så det brukar sluta med att vi pratar fiske. (Nordin 2007; 127)

Nattliv

Idag är det tomt i huvudet. Grått ute. Skola om några timmar, hoppas det går smärtfritt. Vem vet, jag kanske till och med lär mig nåt vettigt och inte tycker att det är slöseri med tid.

Inatt blev jag jagad av en medeltida riddare på häst, men hann precis bli insläppt genom altandörren av mamma innan han hann ifatt. Mamma var märkligt lugn, jag skrek i panik på hjälp och att jag blev jagad och hon sa "Jaha vad är det med det då?". Ungefär som när man får panik över en spindel och hon lugnt tar den i handen och släpper ut den.

Sen styrde jag ett stort skepp, tillsammans med min gamla backpackerkompis. Höga vågor och suspekta hinder.

Nattens höjdpunkt var nog när jag var på ett rymdskepp. Vi cruisade runt i rymden, firade nyår (genom att se fyrverkerier vid Fyrisån på en tv-skärm) och landade och lyfte på olika planeter. Istället för att åka tillbaka till jorden bestämde jag att vi skulle försöka rädda en tjej på en annan planet, för även om det var att riskera hela besättningens liv skulle det vara värre för oss att överleva utan henne. Nobelt.

N var med, och Brad Pitt/Johnny Depp, jag var höjdrädd, och Ns vän M var med och pratade jättemycket. Jag blev glad och insåg att det betydde att jag var accepterad i vänskapskretsen.

Oanade förmågor

För ett tag sedan blev jag påmind om att alla som inte skulle på distanskursens inneträff i Gävle skulle maila och berätta det. Jag tänkte att det ska jag verkligen göra. Sen på natten drömde jag att ingen kom på träffen och att de som höll i den var ledsna. Sen skrev jag hemtenta och glömde att avanmäla mig. Nu har vi fått ett meddelande från läraren där vi får veta att ingen kom. Ingen alls. Utan att meddela det. Läraren skrev att hon och gästföreläsaren kände sig väldigt besvikna och ledsna när ingen dök upp. Sanndröm!

Ojdå

Jag borde äta middag. Eller först laga den. Varför försvinner dagarna så fort?

Minnen (både kroppsliga och sinnliga)

Nattliga bravader inkluderande alkohol, en lekplats och en longboard har lämnat tydliga spår på min ack så bräckliga lekamen i form av bland annat blåmärken och skrapsår...

Plötsligt känner jag mig som förflyttad till en tid då vår vänskap var så stark och vi var varandras allt, då 50-timmars arbetsveckor på en instängd fabrik varvades med helger fyllda av fester, kläder, lekplatser och dumheter. Då telefonen gick varm och tiden aldrig räckte till för det som ville sägas. Efterfester med ställa-upp-hångel och morotsbongar. Även nattliga vilsegångar, höga klackar, bakismat och en nymfparakits operatongångar flimrar förbi i minnet. Och så ständigt dessa lekplatser. Inte bara lekplatser förresten, alla former av kundvagnar eller andra föremål med hjul användes flitigt. Jag klarar mig utan tonårsångesten, finnarna, klädhysterin med nya plagg till varje utgång och framförallt klarar jag mig utan de ofta ganska underliga efterfesterna. Lekplatserna däremot, dom saknar jag. En varmare telefonlinje vore förmodligen inte så dumt heller.

Tillbaka

Saker har ibland en förmåga att lösa sig på ett bra sätt. Jag klagar verkligen inte på det, utan tar full fart framåt och hoppas att en balans är närmare nu än förut. Viljan och känslorna finns ju, det enda man kan göra är att vara ärlig och uppriktig både med det som känns bra och det som känns mindre bra. Antar jag? Och det är kanske inte så bara. Man kanske till och med kan komma väldigt långt på det.

Jag sitter i mitt syrendoftande men alltför mörka rum och delar min uppmärksamhet mellan uppsatsjobb, musik och internet. Är det det som kallas att ha flera bollar i luften? Jag känner mig nöjd med mitt uppsatsämne än så länge; det jag läser är intressant! Så känner man ju inte med allt plugg direkt. Nu återstår respons från läraren via mail, eller så får jag vänta till grillningen under grupphandledningen imorn. Usch.

Något positivt

Jag plockade en bukett blommor till mig själv igårkväll. Lila syren. Luktar gott.

Så oerhört mycket inte okej! Inte okej nånstans. Jag är så arg och ledsen. Och sitter hemma ensam en hel helg utan nåt att göra - är jag oönskat sällskap kan man åtminstone berätta det för mig i god tid! Speciellt om man vet att mina vänner ofta är uppbokade långt i förväg. Promenad, film och ett lutisbesök var mitt fredagsnöje, som ett slag i magen. Jag vill slå och skrika men det blir bara tårar. För jag vet nånstans vad jag måste göra. Det krävs en rejäl förändring för att det här ska kännas bra igen, för att förtroendet ska komma tillbaka. Det är så mycket större än bara den här helgen, det är uttryck för så mycket mer. Och jag kan inte le och vara tuff och så himla okej med allting längre. För egentligen går jag sönder lite varje gång. Till slut går det inte att laga längre.

Lunch

Oj, det här blev en sen lunch. Kanske inte så konstigt att jag kände mig alldeles vimmelkantig i biblioteket. Trots det lyckades jag hitta ett gäng böcker till uppsatsen, alltid nåt. Skolkar för övrigt idag, orkar inte gå till lektionen och skämmas över att jag inte gjort nåt alls.

Ikväll blir det film och nåt gott. Och imorn plugg antar jag. Jag är fortfarande fruktansvärt upprörd märker jag, lycka till med pluggkoncentration då liksom. Borde försöka att inte vara ledsen eller bitter, men det är sjukt svårt. Känslomässigt för att jag känner mig oönskad och bortvald, logiskt för att jag anar att det här är ett problem som alltid kommer finnas och jag inte vet om jag orkar med det. Och den känslan gör ont i mig.

Slut på dagen

Efter fyra timmars sömn igår och en dag fylld med mycket tankar och gott sällskap börjar det verkligen bli dags att sova. Härligt promenadsällskap avlöstes av dito fikasällskap. Plugget är det däremot åt helvete med nu. Vi hoppas att det vänder imorgon! Kanske får jag en dröm inatt som ledsagar mig i valet av uppsatsämne.

För övrigt är tankarna och grubblet såklart kvar på grund av att jag inte känner mig okej med det som beslutats och blivit sagt, trots att jag trodde det. Och så har jag insett att jag är ett mähä, det går tydligt att läsa i ett tidigare inlägg. "Jag gör det här fast jag tycker det är jobbigt och inte vill, för man måste ju anpassa sig och annars blir det jobbigt för nån annan" och sen nåt stycke längre ner "jag kan ju inte förvänta mig av nån annan att den ska göra nåt den tycker är jobbigt för att det är viktigt för mig". Dubbelmoral? Har man en moral som är dubbel borde den väl gagna en själv på bägge sätt snarare än tvärtom, vad är annars vitsen...?

Det känns ändå fint att kunna prata om mina tankar. Att jag kan vara ärlig och bli lyssnad på. Och om sådär tio dagar får jag förhoppningsvis krama också.

Jag är hungrig. Men äta får jag göra imorn! Och skriva uppsatsutkast också, usch vilken ångest. Helt sjukt hur jag slutar fungera så fort jag mår dåligt över nåt. Sån jävla mes.

Sova var det. Aj hunger. Men nej, sova. Gonatt!

Väx upp

Nä alltså. Sex på köksbordet i en korridor är inte okej. Jag äter där! Usch.

Oooch nu bråkar spotify. Det här känns som en typiskt dålig dag.

Och nej, jag lyckas inte plugga. Ett uppsatsutkast till imorn är bara att drömma om, jag har inte ens en frågeställning eller ett ämne. Samma sak med distanskursens slut-pm, jag vet inte alls vad jag ska skriva om. Båda sakerna ska in 29e. Yey mej.

Men gah nu är jag så arg att jag nästan gråter! Jävla spotify! Jag sitter här och lyssnar på Yann Tiersen för att bli lugn i själen och lyckas plugga, men så stängs musiken av flera gånger i minuten. Jävla skitgrej! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

Men då

Jag var på glatt och soligt humör igår, så då köpte jag jordgubbar och vaniljglass för att lyxa till det. Sen kom jag på att det inte är så kul att sitta på gården själv och äta lyxiga saker, så jag struntade i det. Nu tänkte jag ha jordgubbarna i min lunch-fil, men så var det mögel på dom. Underbart.

Nåt annat som gör mig glad är min nya klänning. Materialist javisst!

Världens finaste. Älsk.

Inte helt lätt

Jag vet inte om det blev mer eller mindre balans nu. På ett sätt mindre, eftersom jag anpassar mig till något jag själv tycker är jobbigt och inte vill. Jag vill få ut det mesta av det jag tycker om och mår bra av, vid varje givet tillfälle, och inte välja bort det om jag inte måste. Men någon måste ju anpassa sig, hade inte jag gjort det skulle någon annan göra det och tycka att saker var lika jobbiga. Samtidigt är det kanske mer balans, då jag fick höra att det jag faktiskt känt, trott och oroat mig för i åtminstone en månad inte stämmer. (Sen är det en annan sak att jag inte fullt ut kan tro på det eftersom jag har en självdestruktiv hjärna som är övertygad om att saker alltid går år helvete, att man inte ska lita på någon osv, och därför hellre förutser och/eller framkallar smällar än väntar på att de kommer oväntat och kan såra så mycket mer.)

Det är trist när liv, viljor, värderingar, prioriteringar och allt vad det är inte stämmer överens. Fast det som är mest trist nu är att jag inte har något att göra i helgen! Det är i princip för sent att dra igång nåt med några eftersom min umgängeskrets har framförhållning, nånting jag har försökt dämpa hos mig själv för att få saker att fungera - och som ju slog tillbaka ganska hårt mot mig nu. Dessutom är det en typisk tråkhelg eftersom alla sparar sig till nästa veckas vårbal. Som är ett stort dilemma i sig. Jag kan ju inte tvinga nån att gå på bal med mig mot sin vilja, bara för att det betyder mycket för mig och skulle göra mig glad.

Underligt också hur jag kan känna mig ganska tillfreds med saken, men ändå inte kunde somna förrän vid två inatt. Och sen vaknade jag innan klockan sex utan att kunna somna om, med tankar och ältande på repeat. Jag önskar verkligen att min hjärna, mina känslor, eller åtminstone den analyserande delen av mig kunde domna bort! Varför ska allting behöva gås igenom i tankarna, både sånt som varit och olika versioner av hur det skulle kunna vara eller bli? Saker är ju redan bestämda. Det vore så skönt att bara trycka på stoppknappen! Oj så mycket bättre jag skulle fungera då. Tror jag?

Jag dör om jag sitter hemma själv och ser på schlagern. Dör. (Aningen dramatiskt, men det skulle allvarligt kännas sjukt deppigt.) Det var ju vår grej... tänk vad mycket dumt jag får för mig.

Det kanske också är en viktig del; att jag känner mig dum och naiv som utgår från vissa saker och glädjs åt och längtar efter dem, för att sen få veta att jag hela tiden varit ensam om det. Det är ju inte första gången heller. Senast för tre helger sen, och liknande småsaker både kvalborg och valborg... Blåst brud, typ. Ett epitet som jag väl inte är helt bekväm att förlika mig med. Sjukt bright att inte lära av mina misstag liksom. (Och där gör jag det igen - skyller på mig själv! ... Jag är ju väldigt medveten om mina egna tankar och känslor iallafall... varför kan jag då inte kontrollera dem bättre?)

Så, nu har jag analyserat och funderat såpass mycket över mina tankar och satt ord på dem här, nu kanske jag kan släppa dem lite. Jag behöver ju verkligen plugga.

Sommartänk

Det känns så väldigt värt att gå på en lektion där man med hjälp av oh-bilder får veta hur man skriver en uppsats. Där en av oh-bilderna innehåller de vanligaste svenska förkortningarna. Bra, väl spenderad tid. Precis den information jag hoppades på. Suck.

Jag har insett att jag kommer ha väldigt mycket tid i sommar. Själv antagligen, eftersom alla andra kommer ha saker att göra eller vara någon annanstans än i Uppsala. Shit vad jobbigt. Funderar på att åka till Irland en sväng om det går några billiga flyg, stanna där en långhelg kanske. Ska nog ta och höra med H om han har nån ledig tid så att han kan ta sig an mig.

Planerar även någon sista minuten med N. Vad mer kan jag hitta på? Som helst inte kostar alltför mycket. En hel sommar där jag bara sitter på mitt rum, ensam i stan (alternativt på landet) kommer jag inte klara.

But why?

Vad är grejen? Varför är det någon i huset som borrar och hamrar varje måndagsmorgon? Känner denna någon att det är det bästa sättet att starta en ny vecka på? Jag ville ju snooza!

Jag är mest arg på den här uppsatsen, det är ett så konstigt upplägg! För det första måste man utgå från en huvudbok. Den ska vara skriven av en antropolog, och får inte tillhöra kurslitteraturen. Jag har ett bra ämne, men hittar ingen huvudbok till det. När jag undrade om jag då måste byta ämne föreslog läraren en bok för mig. Nu sitter jag här och bläddrar i Carnivals, Rogues, and Heroes - An Interpretation of the Brazilian Dilemma och undrar hur den ska fungera som huvudbok för en uppsats om sekulära riters betydelse i det moderna Sverige.

I fredags fick jag veta att min planerade huvudbok, om just precis det ämnet, inte fungerar eftersom den är skriven av en religionspsykolog. Klockan 16 slutade vi, då fick hela klassen springa till bibblan och försöka hitta något innan det stängde 16.30. Till lektionen idag måste vi ha en huvudbok, och jag som haft annat att göra under helgen kommer nog inte ha det. Screw uppsatsupplägget. Dessutom har vi lektioner tre gånger i veckan där vi bland annat ska prata om hur man skriver uppsats samt ha grupphandledning. Ja, vad smart, vad är vitsen med att faktiskt hinna skriva liksom?

Nej jag är inte bitter.

Gnager

Obalans är inte bra, åtminstone inte om den är för stor. Om allt tippar över.
Jag vill ju, åh vad jag vill, men jag måste vara sann mot mig själv. Är livrädd att behöva fatta ett jobbigt beslut, men tänker utgå från det bästa och se om balansen kan infinna sig. En balansboll kanske hjälper?

Har haft en härlig helg med födelsedagsfirande, landskap, sexa, utgång och mys. Nu väntar en vecka med bland annat plugg, fika och pubrunda. På fredag ska mitt uppsatsutkast vara klart, se där. Kanske dags att hitta ett ämne då.

"En åsna och ett avelsdjur." Iiih-åååh.

Orkar inte

Oftast blir jag glad när jag får post, det händer ju så sällan. Det kan ju vara något spännande, kanske ett kärleksbrev eller så. Idag var det dock inte roligt. Jag fick ett brev från institutionen i ABM, dit jag ju har sökt masterprogram till hösten. De har fler sökande än det finns platser inför nästa termin så nu ska dom ordna ett antagningsprov. Två dagar innan min uppsats samt kurs-pmet i distanskursen ska in.

"Testet består av

- ett prov i skriftlig framställning på svenska där du bland annat ska diskutera, analysera och problematisera kring en given fråga samt resonera kring ditt intresse för den sökta utbildningen
- ett prov i engelsk läsförståelse"

Jaha. Så nu kanske jag inte har nån utbildning i höst! Vad gör jag då då? Jävla skit. När jag äntligen hade lyckats bestämma mig för något.

Dessutom är jag inte kvalificerad nog att jobba på H&M, fick jag just precis nu ett mail om. Jag har heller inte erfarenhet eller utbildning nog för att timvicka inom äldreomsorgen.

Det blir ingenting av mig. Ingenting. Fan då, det här som varit en så bra dag hittills, och som jag längtat efter.

Får försöka putta undan de ledsna känslorna av hopplöshet och värdelöshet, för ikväll är det ju födelsedagsfirande goddam! Allt är fixat och klart, återstår bara att hitta mitt leende igen. Det kanske kommer tillsammans med sällskapet på 804:an.

Oförmögen

Jag lyckas inte plugga. Har två viktiga saker som måste göras snart, helst idag, men det går inte. Istället har jag varit på stan en runda och fixat grejer, och så råkade jag shoppa lite också.

Ska jag ge upp plugget för idag och städa istället? Jag brukar ju ha lättare att koncentrera mig när det är städat...

Cleant

Det är dags att växa upp.

Morgonsällskap

Någon som hamrar och spikar igen. Gah. Varför inte göra sånt, säg, mitt på dan eller på eftermiddagen? Pfft.

Tidtjuv

Idag har jag haft mer flyt med hemtentan. Ungefär 6-11 pluggade jag, sen var det föreläsning 12-14. Waste of time! Visst, det läraren tog upp var ganska intressant, men det berörde inte alls hemtentan och då har jag väldigt svårt att koncentrera mig.

Istället tänkte jag på:

- Läraren har inte alls en ring på vänster ringfinger som Elin sa.
- Min vilopus är ca 80. (Det normala är tydligen 72 enligt wikipedia, så då är det inte alltför illa ställt med konditionen kanske)
- Sex
- Robinson
- Vad jag skulle göra om det började spöregna när jag skulle gå hem. Springer man, eller stannar man i skolan och hoppas på bättre tider?
- Samtal som har utspelats, eller som skulle kunna komma att göra det.

Efter dessa givande två timmar satt jag sen kvar i skolan till 19.30. Nu har jag ätit middag och ett kinderägg (hallelujah) och borde plugga mer. Men det tar emot. Kanske inte så konstigt när jag försökt plugga ungefär 12 timmar idag redan. Det kanske blir lite CSI på tv nu istället, och sen ett litet pluggförsök till innan jag lägger mig.

Imorn är det föreläsning igen, med en svår text som ska läsas först.

Det är tråkigt nu.

What?

Vem borrar och hamrar klockan 7.30 på morgonen? Vem? Varför?? Inte för att jag sover, jag gick upp 6 idag, men jag försöker faktiskt plugga. På nätterna fester och på morgnarna husrenovering; studentboende at its best?

Oflyt

Nej det här går fan inte, det är nog dags för en promenad. Jag måste göra av mig själv nånstans, rensa huvet lite innan jag gnager sönder mig själv inifrån. Och tentan kan jag inte fokusera på heller. Underbart.

Får man kliva av? Ställa sig bredvid och se på. Se på med skepsis, distansera sig från allt, släppa alla tankar och känslor. Låta världen åka förbi. Sedan kliva på igen när världen ser ut som den borde. Om man varken orkar stå ut med saker som dom är, eller försöka förändra dom.

Morgon

Jag vaknade upp med en känsla inte helt olik bakishet. Ganska illamående sitter jag här och försöker trycka i mig lite frukost, men det är inte lätt. Jag kunde antagligen ha druckit mer vatten ute i solen igår än jag gjorde, slarvigt. Jag kunde även ha haft lite solskydd på axlarna. Det är lätt att vara efterklok!

Dagens tentafråga: "Stein föreslår att patron-klientrelationer kan analyseras på två nivåer. Vad menar han? Välj två konkreta exempel på patron-klientrelationer i litteraturen, som denna fråga kan betraktas ur. Stöd ditt argument med exempel ur litteraturen." Borde inte vara alltför svårt hoppas jag.

Förutom att vara dagens tentafråga är det även den sista. Sen ska jag bara skriva nåt om alla fem frågor, max två sidor per fråga. Och så ska jag förstå fråga tre, som känns helt jävla omöjlig trots att jag läst litteraturen. Det värsta är att alla är A- och B-frågor, men på trean kan jag varken svara på A eller B. Skittenta.

Actionkväll..?

Robinson är inte så spännande trots allt. Fryspizzan från ica var inte heller spännande - däremot fick jag en dos spänning av all rök som kom från nåt guck i ugnen.

En godispåse och lite The IT Crowd gör mig sällskap ikväll. Screw hemtentan. Men imorn ska jag upp vid 7 igen, hoppas på samma morgoneffektivitet som jag hittade idag. Fast vad säger man, lightning never strikes twice?

Idag ringde en gammal vän (gammal som i väldigt länge sen vi sågs eller hördes mer än på msn, inte gammal som i tant) för att fråga om råd och bolla tankar. Sjukt roligt faktiskt.

Det känns som jag har mycket som vill ut, som jag behöver skriva av mig om, men det försvinner någonstans på vägen. Luften liksom går ur, tankarna kommer av sig. Dags att krypa ner i sängen och kolla lite mer The IT Crowd. Det är roligt och lättsamt och kräver ingen tankeverksamhet.

Sol

Den planerade heldagen med hemtentan blev inte riktigt som väntat. Efter en effektiv morgon gick jag ut för en timmes fikarast på gården. Jag stannade ute till sju, så det blev väl sju timmar ungefär. Oops. Strålande sol, linne och shorts, goda vänner, långa samtal, glass, promenader, mera prat. Underbart. Vad vore jag utan vänner?

Hemtentetider 2

Dechiffrering av föreläsningsanteckningar

Hemtentetider 1

Det är inte utan att man blir lite besviken. Är det någon som har skakat på mitt paket med Fingers?

Frukost

Den där pensionssumman på 4 kronor i månaden kommer nog inte förändras på ett bra tag eftersom det verkar som att jag blir utan jobb i sommar. Nästan tre månader, utan att göra nåt alls? Då kommer jag försmäkta. Eller läsa och fota jättemycket! Tack och lov är det ju två hyresfria månader, så jag överlever även utan inkomst. Det hade varit schysst med lite extrapengar till hösten bara...

Igår var jag på kurs i fototeknik. Den var bra, kanske mest för inspirationens skull. Både den och kamerateknikkursen betalades av mina föräldrar som födelsedagspresent, men om ledaren gör en ny kurs där man är ute och fotar, får konkreta tips efter en avtryckt bild, och sen kanske går tillbaka och bildbehandlar kommer jag nog betala för den. Dags för lite praktik!

Jag vill verkligen ha photoshop nu. Verkligen verkligen. Och klippa mig vill jag göra, ser ut som en lurk nu.

Om tre timmar är det lunch på Ofvandahls, och efter det går bussen till Västerås. Innan dess ska jag duscha, städa i köket, gå ut med sopsorteringen, och helst skicka iväg fler jobbansökningar.

Borde verkligen försöka njuta hämningslöst av helgen nu, för kommande 10 dagar kommer bli en pärs. Hemtenta i den nya svåra kursen samtidigt som vi har lektioner som vanligt, och dessutom en hemtenta i distanskursen där jag inte alls läst allt jag borde ha läst hittills. Klockan 16 respektive 17 på kvalborg ska hemtentorna in, sen blir det kalas! (Och sen är det bara en b-uppsats och ett stort pm kvar till sommar!)

Storm, bad, fjös, bedjan

Det blåser storm ute, kall storm! Jag vill ta ett långt varmt bad, och så vill jag äta något gott... Eller krypa tillbaka till sängen och sova nån timme till, trots att jag nyss gjorde det. Det är ju lättare än att bada eftersom jag inte har något badkar. Jag är sugen på kladdkaka med grädde också, men det har jag inte heller hemma. Orken att baka? Nä, inte det heller.

Jag känner mig fjössjuk! Trött hela tiden, smyghuvudvärk bakom pannan/vid tinningen lite till och från varje dag, frusen och skruttig. Jag tänkte att tröttheten kanske hade något med pollen att göra, så då tog jag en pollentablett. Nån timme senare sov jag. Så jag vet inte.

För övrigt verkar jag vara lite bortglömd idag. Hallå världen här är jag! Säg hej! Snälla.

Morgon

Jag verkar ha köpt en morgonpigg säng. Jag har vaknat runt 7 varje dag sen jag fick hem den. Med det inte sagt att jag faktiskt går upp då, men ändå. Jag kanske blir mer utvilad i den och därför vaknar tidigare? Eller så är det motsatsen. Eller så är det solen utanför! Jag läste att det ska bli snö idag, huh? Jag tror inte jag går med på det. Dags för dusch, sen skriva hemtenta i skolan.

Och ja, jag var nog mest trött igår. Även om jag inte kan förneka att jag har det där draget, det tittar fram då och då. Frågan är väl hur man tar itu med det.

Tankevirr

Ja, nej, bläsch, jag vet inte vad jag tänker ens. Jag känner mig på något sätt i underläge. Som att jag vill, känner och behöver mer. Mest. Jag vill inte vara så. Därför börjar jag pendla. Dels försöker jag backa tillbaka så att jag känner och behöver mindre - jag avskyr att känna mig efterhängsen, något jag gör väldigt lätt. Dels är jag på ändå; trots att jag känner mig efterhängsen tar jag initiativ efter initiativ. Inget av alternativen är väl direkt optimalt. Antingen får jag mindre än jag vill ha, eller så känner jag mig efterhängsen. Kanske blir det särskilt jobbigt för att jag själv har svårt att sträcka ut, be om närhet, blotta mig - jag behöver få samma sak tillbaka om jag själv inte ska backa. Eller, förmodligen behöver jag ännu mer, och ser det jag själv ger mycket tydligare än det jag får.

Jag vill inte backa, höra av mig mer sällan osv. Samtidigt tycker jag det är jobbigt. Jag har kanske för stora krav och förväntningar? Jag vill vara svår att vara utan, jag vill bli uppringd, jag vill vara någon man behöver en daglig dos av, jag vill få höra att jag betyder mycket, är fin etc.
Krävande och efterhängsen var det...

Åh jag vet varken ut eller in. Inget av de två sätten jag pendlar mellan mår jag helt bra av. Om jag ska vara mig själv och få ut det jag vill ha fortsätter jag att ge, höra av mig, säga fina saker. Samtidigt gör det lite ont i mig när det känns som att jag drar. Jag vill inte dra. Jag vill inte be om något. Jag vill inte vara för på eller efterhängsen. Ja, jag vill väl kanske känna mig behövd, som någon som man frivilligt sträcker ut handen för att klappa. Som någon som är värd att lägga lite tid, pengar, fokusering - eller vad det nu är - på.

Eller så är jag mest trött. Lång dag med hemtenta, barnpassning och möten. Äsch. Jag önskar att jag inte var så känslig, brydde mig mindre.

Svammel

Min nya säng är alldeles, alldeles underbar! Jag vill ligga där hela dygnet. Synd bara att hemtentan vill bli skriven.

Sol och klarblå himmel ute, hoppas att våren är här på riktigt nu. Det är dags att få lite fräknar och livslust. Ja alltså, jag menar inte att jag inte vill leva som det är, men ni hajar. Doo yooou shaaark?

Ja, hemtenta var det. Igår var jag så sjukt taggad och fick massa gjort, var är tagget idag? Hos nån annan kanske.

Studentbokhandeln har tagit betalt för två ex av Kurtz Donald à 279 kronor. Men jag köpte en Kurtz Donald för 215 och en Wilk Richard för 239. Jag ska gå dit och kräva mina pengar tillbaka goddam! Iallafall lite av dom, en hundralapp eller så.

Snart påsk, sista april, och sommar. Najs.

Goda men dåliga nyheter

Jag hittade äntligen ett program jag vill läsa! Snudd på otroligt. Kulturentreprenörskap heter det, och är på 180 poäng. Hela grejen med programmet är att det består av såna ämnen jag läst hittills, alltså tänkte jag tillgodoräkna mig det jag läst och sen bara ha ungefär ett år kvar av programmet. Önskemålet var sen att även läsa till en annan examen av nåt slag, eller kanske läsa journalistik.

I programmet ska man läsa 90 poäng (tre terminer) i ett huvudämne och 60 i ett biämne, och sedan läsa 30 poäng verktygskurser (typ entreprenörskap) där även en liten praktik ingår.

Igår var jag och pratade med nån ansvarig. Då fick jag veta att jag inte kan ha antiken som huvudämne, eftersom jag redan läst 90 poäng i det ämnet och man MÅSTE läsa C-kursen den allra sista terminen i programmet. Jag kan inte heller välja kulturantropologi som huvudämne, för det är bara biämne. Om jag vill läsa programmet får jag istället välja etnologi, arkeologi, konstvetenskap eller textilkunskap som huvudämne. Det positiva är att jag redan har ett års biämnesstudier klart eftersom jag har 60 poäng i antropologi, det negativa är att mina 90 poäng i antiken inte kan tas med alls.

Jag har läst 30 poäng i etnologi tidigare. Så om jag fortfarande vill läsa programmet (hon jag pratade med varnade mig för att det kanske kostar mer än det smakar) ser det ut så här:
HT 09 - Etnologi B
VT 10 - Inget? Valfritt? Annat?
HT 10 - Verktygskurser (det är första terminen dom ges)
VT 11 - Etnologi C

Då har jag en tom termin där.

Sånt jag har läst men som inte kan tas med i programexamen:
Socialpsykologi 30 p
Antikens kultur och samhällsliv 90 poäng
Grekisk mytologi 7,5 poäng
Etik ur feministiskt perspektiv 7,5 poäng
= 135 hp
Då behöver jag 45 poäng till (dvs 1,5 termin) för att få ihop en kandidatexamen i antiken.

Ett annat alternativ är att läsa något på avancerad nivå:
Masterprogram i ABM (då väljer jag mellan biblioteks- och informationsvetenskaplig och musei- och kulturvetenskaplig inriktning)
Masterprogram i humaniora (inriktning antikens kultur och samhällsliv, eller kulturantropologi om jag läser C-kursen också)
Masterprogram i mångfaldsstudier.

Vad som gäller för journalistik vid Uppsala universitet hittar jag inte ens i katalogen, men jag har för mig att man ska ha en kandidatexamen (som jag ju har efter den här terminen) och då skulle jag bli journalis med inriktning på antiken, typ.

Det finns även två utbildningar inom bildjournalistik jag är intresserad av. En KY i Bålsta, den är på 1,5 år tror jag, och en på Mittuniversitetet på 3 år. Men jag trivs ju i Uppsala och mitt rum. Och det är intagningsprov.

Kulturentreprenör + kandidat i antiken?
Kulturentreprenör + journalistik?
Kandidat i antiken (eller antropologi, känns bredare och mer användbart) som leder till journalistik?
Kandidat i antiken + bildjornalistik?

Hjälp!

Borde sluta sova

Men alltså vad är det här? Varenda natt drömmer jag jobbiga drömmar! Inte mardrömar, eller jo det kanske det kan kallas, men det är mer vardagliga hemska saker än monster eller att bli jagad. Jag vaknar likväl med samma olustiga känsla i hela mig. Allting handlar om ungefär samma sak; jag blir sviken eller sårad av samma person. Allt i drömmarna kretsar dessutom om saker som har snuddat mina tankar men som jag aldrig tagit på allvar eller brytt mig så mycket om. Betyder det att de visst spelar roll? Eftersom mitt undermedvetna uppenbarligen kämpar väldigt mycket med det och har gjort det varje natt i mer än en vecka. Jag vill drömma fina och mysiga drömmar, inte såna jag gråter eller blir orolig av! Känslan jag har när jag vaknar, oavsett om det är åka-bergochdalbane-pirr eller nån-jag-älskar-har-gått-bort-sorg, sitter i hela dagen sen, liksom i bakgrunden av allt annat.

Blä

Jag såg att jag skrivit Italien två gånger men missat att skriva Kroatien i inlägget en bit ner. När jag försöker ändra kommer det upp en sida där det står typ Bad Request, och så kan jag inte göra mer. Gah. Blir likadant när jag försöker kommentera på andra bloggar, och igår blev det så när jag skrev ett inlägg - fast det las visst upp ändå. Bah, fattar ingenting.

Morgon

Jag tänker för mycket. I många fall är det en ganska dålig egenskap. Men det är ju svårt, för att inte säga omöjligt, att låta bli.

Vad är mätbart? Kan man nånsin ställa upp en människa mot en annan och jämföra rakt av? Ett beteende, en egenskap, ett engagemang. Eller går det inte eftersom varje människa har ett eget förhållande till sin omvärld, en egen historia och så vidare? Om Kalle ger mycket mer än Pelle, är det verkligen så? Pelle kanske ger lika mycket, men på sitt sätt?

Idag blir det lunch med E från Stockholm och på eftermiddagen ska jag jobba. Sen är det ju nästan helg igen, återstår att se hur den blir.

Tydligen är det även idag kanonväder i Västerås. Inte här. Orättvist, ge mig mer sol! Speciellt idag när jag ska passa barn, då vill jag ha sol vid lekplatsen ju.

Tydligen har jag pälsängrar i rummet. För att få bort dom ska man tvätta allt man har (och, antar jag, göra ordentligt rent där kläder och tyger förvaras). Hur det ska gå till när man bara får tvätta i tre timmar vet jag inte riktigt. På en höft blir det nog tio maskiner, minst. På tvättiden hinner man med tre eller fyra om man vill att allt blir torrt också. För att ytterligare bättra på min fräschör har jag inte diskat på hela veckan, så rummet är belamrat.

Ung och fräsch kvinna finnes. Kom och ta mig!

Min framtid i ett brev

Jag fick just ett kuvert från KPA pension. I det fanns lite info om där jag tydligen har några pengar. Dessutom står det

Sparandet till och med den 31 december 2008 ger dig en pension från den 1 januari 2050 och livet ut med ett garanterat pensionsbelopp: 4 kr/mån

Gött.

Rättelse

Det är tur att andra (läs: Hanna) tänker när min egen hjärnverksamhet lagt ner. Jag har ju visst varit utomlands efter Sydamerika. I somras var jag i Danmark, Tyskland, Italien, Italien, Österrike, Tjeckien, Polen och Malmö (Malmö gills som utomlands. Jag väntade på bussen till Stockholm där).

Och i helgen bär det av till Västerås, det känns som att jag ska på utflykt!

Längtan

Jag vill iväg! Ta lite semester, få ett litet äventyr i vardagen. Var som helst; New York, London, Amsterdam, Köpenhamn... fan, Flen would do. Nästan. Kanske någonstans där det hunnit bli lite varmt och där man kan äta gott på ett utekafé.
Jag har inte varit utomlands sen Sydamerika. Det är snart tre år sen. Oj.

Snö

Idag har det snöat till och från hela dan. Det är mysigt med snö, men nu är det väl nästan dags för vår va? Jag längtar efter sol, värme och vårkläder! Här har inte varit sol och klar himmel sen förra söndagen, alltså mer än en vecka sen. Jag har koll.

Något positivt är att jag har pluggat massor idag, säkert åtta timmar. Nu har jag läst det som ska läsas inför seminariet på fredag(!) och det mesta i distanskursen. Innan fredag ska jag få klart ett diskussionsinlägg till den senare, så att jag sen kan ta helg med gott samvete. Planen är att dra till Stockholm direkt efter seminariet för att träffa brudarna, och sen åka vidare till Västerås. Eventuellt blir det Västerås direkt, utan mellansvängen till Stockholm, men iväg ska jag ju hur som helst.

Imorgon blir det plugg och sen stipendiemöte hela kvällen, och på torsdag ska det passas barn på eftermiddagen. Idag har jag inte haft något alls inplanerat, och det var så otroligt skönt! Det behövs dessutom för att jag ska lyckas plugga; jag har sjukt svårt att koncentrera mig och få något gjort när jag har saker inplanerade. (Allså är det ingen hit för mig att gå i skolan 14-16 måndag, tisdag, fredag och jobba torsdagseftermiddagar...)

Leker

Fnul

Nån gång framåt midnatt i fredags tror jag att deppet släppte. Skönt. Halvvägs igenom festen märkte jag att jag faktiskt hade trevligt och faktiskt inte alls ville gå hem. Lördagen fortsatte på samma sätt. Tandläkarbesök, en vända på stan med syster, lite mackor och häng hos några polare, tv-spel och klädprovning med Lisen, och sen myskväll med pojken. Nu saknas bara solen och värmen!

Från och med nu har jag ett distansförhållande. Jag tror att det kan bli jävligt bra, om vi kommer in i ett flyt. Och tycker om varandra tillräckligt mycket, isåfall går nästan allt. Men det är läskigt. Bara att tycka om någon annan är läskigt, man blir utsatt och sårbar. Men att tycka-om-et utsätts för prövningar på grund av avstånd och ekonomi är ännu läskigare. Jag har självklart funderat en del på hur man bäst får det att funka rent praktiskt och så, men hela tiden känt mig övertygad om att det kommer gå bra. Jag ser det inte som att uppoffra mina helger; snarare som något roligt och mysigt att längta efter under veckorna i skolan. Och det ekonomiska vägs ju upp, man får göra det värt det. Att sen märka att han verkar lite fundersam gör mig självklart alldeles nojig på en gång.

Men jag tycker fortfarande att jag har en vettig inställning, ödmjuk som jag är. Att bo 1,5 timme ifrån varann är ju ingenting egentligen; det är så långt jag nästan alltid haft till skola och vänner (innan Uppsala dvs). Att ses ungefär en gång i veckan känns rimligt; om man gör det till kvalitetstid - men inte påtvingat att man ska vara bara med varandra under hela helgen. Vem som åker till vem får avgöras av vem som har nån fest eller så den vill gå på, och man måste inte sitta ihop under tiden man ses. Att hans familj bor här borde väl också vara något som underlättar.

Låter det vettigt? Eller är jag bara kär och naiv? Jag är värd lite planering, restid, och typ 600 kronor extra i månaden. Väl? För det är ju han.

___________________________
Uppdaterat:

Ja, klart jag är värd det! Jag är en himla bra tjej faktiskt. Snäll, busig, söt, kittlig, rolig, liten och bärbar, rapig... om han nån gång lyckas rapa får han beröm eller en high five, det om något är väl en bra flickvän!?

Morr

Någon har tagit ett glas apelsinjuice av mig. Det finns fyra glas i en förpackning, nu blir det fel i min planering! Köp egen juice snåljävel.

Jag har inte mycket tålamod nu alltså, det märks så tydligt. Igår satte jag en arg lapp på en juiceförpackning som låg ovanför min hylla och droppade ner på min mat.
När jag sen gick till jobbet blev jag arg för allt som gick fel, jag som inte ens blir arg! Det slutade med att jag skickade ett sms till min stackars vän, nåt i stil med "Jag hatar att det är slask på marken, hatar att ha ont i axeln, hatar väskan som bara glider ner, hatar snö i skorna, hatar långsamma människor som går framför mig, hatar bilar som kör fort i pölar så det stänker, hatar mobilens ordlista, och HATAR att jag är på ett sånt humör att jag använder ordet hatar!" Himla pepp sms att få, hrm.

Imorse när jag vaknade mindes jag lite av drömmen. Det var fest, alla tjejer hade på sig vita spetsklänningar, lite bröllopsaktigt, och så skulle sällskapen ta sig över en bred å i stan vi var i. Jag hade kommit efter dom andra och sprang över bron för att möta dom, och försökte viskande fråga var jag skulle gå och i vilket led jag skulle ställa mig. Det var publik och folk filmade, så det var jättejobbigt att hamna fel. Alla ignorerade mina frågor så jag gick fram till ett led på måfå. En tjej grät, hon trodde att vi skulle gå i vattnet, och jag klappade lite på henne och sa nåt snällt men hon tittade inte ens på mig. Sen skulle mitt led gå på den osynliga vattenvägen (som tjejen inte sett, det var därför hon trodde sådär) men dom andra gick ifrån mig och jag fick inte plats på det som nu blivit nåt slags flotte. Jag hörde nån bekant röst i folkmassan säga "Stackars Pernilla får du inte plats/nte vara med". Sen tänkte, eller kanske skrek, jag "Jag hatar det här!", vände mig om och sprang storgråtandes iväg i den främmande staden. Med min vita spetsklänning.

Nån som är bra på drömtydning?

Irrationell

Det är vad jag är. Det är underligt hur man kan tänka och känna saker, samtidigt som man egentligen vet att det är helt fel och irrationellt. Typ ett objektivt och ett subjektivt utgångsläge. Eller ett känslomässigt och ett intellektuellt? Eller ett vettigt och ett fånigt? Som båda finns i huvudet samtidigt och slåss mot varandra.

Väldigt underligt känns det också när jag kommer på mig själv med att förvänta mig så väldigt mycket mer av någon jag tycker mycket om än vad jag gör av andra. Kom och ta hand om mig när jag säger att jag är nere, krama bort det ledsna, bara för en timme, visa att jag är värd det, visa att du faktiskt tycker om mig, visa det, bevisa! Och varför förstår du inte automatiskt hur jag mår och känner och vad jag önskar att du skulle göra? Va? Ska det vara så svårt?

... samtidigt som den vettiga och intellektuella delen av hjärnan rynkar på näsan (hjärnnäsa, lustig syn) åt alla irrationella och fåniga tankar och känslor. För jag vet ju faktiskt bättre.

Torsdag

Idag var en spännande dag.

Jag har läst om mattabun och sextabun (att ha sex med sin syster är som att äta sitt sällskapsdjur) och om maskulinitet i politiken.
Jag har ringt till Folktandvården och har fått tid redan på lördag.
Jag har rensat handfatet. Det luktade sjukt illa och jag hoppas slippa göra om det på ett bra tag.
Jag har ätit kyckling som smakade ägg.
Jag har varit på banken och betala en faktura. Stenålder!

Nu försöker jag, lite sådär i sista sekunden, hitta någon som vill göra mig sällskap ikväll, men det har inte gått bra än så länge. Har folk liv? Utan mig? Tänka sig.

Hårfärg i handfat.

Kvällning

... Insåg just att det kanske var sagoslott som hanna ville ha bildbevis av och inte mig. Jaja.

För övrigt har jag helt plötsligt fått några låga dagar. Kanske var kosmos tvunget att jämna ut allt lite nu när jag mått så bra under en lång tid?

Imorn blir det nya tag! Allt är ju faktiskt bra. Lite solsken på det kanske?
Torsdag, det är ju nästan helg det. Då blir det kalas och mys, najs.

Bildbevis till Hanna

Livstecken

Jag är simduglig och simmar på som fan. Just nu känns det som att jag kan simma länge till, det är en ovan känsla.

Jag letar sommarjobb som varken kräver att man har körkort, att man ska jobba hela sommaren, eller att man har fem års arbetslivserfarenhet. Hittills går det inte strålande.

Plugget är som det brukar, kanske något intressantare än förra terminen, men fortfarande ger jag mig själv mycket mer fritid än jag borde. Jag gillar fritid.

Jag kommer sluta träna nu. Eftersom jag ändå aldrig går till gymmet känns det som ett väldigt slöseri med pengar. Heja heja vardagsmotionen! (Heter det så?)

Jag tycker som vanligt att de som är med i melodifestivalen har för lite kläder på sig, och att programmet säljer ut sig med fånigt många delprogram och omröstningar.

Jag har köpt två växter. Och många skor. En ny säng är nästa planerade inköp, men jag väntar fortfarande på IKEA-sällskap. Att besöka IKEA är traumatiskt, och situationen blir värre av att jag även ska fatta vettiga beslut. Alltså klarar jag det inte själv.

Jag blir alltid lika arg när jag bestämt mig för att rita men efter en minut kommer ihåg att jag verkligen inte kan rita. Hur svårt kan det vara liksom?

Så, nu har ni fått efterfrågade livstecken. Fint!