Jag försöker...

... för övrigt stå emot impulsen att ta bort fylleinlägget från inatt/imorse. Det är ganska kul att ha kvar såna, även om man blir lite trött på sig själv ibland. Jag är rätt kul när jag är full. Bumbibjörnar i en kärleksbubbla? Huh?
=)

Komplimang?

Igår mitt på dagen gick jag ut på en träningsrunda, jobbar in mina nya joggingskor. Glad i hågen begav jag mig ut, men hann inte långt innan en man kom mot mig över gatan med stora steg. Jag trodde att han skulle fråga om vägen eller nåt, men så var det inte. Jag funderar fortfarande på vad som var grejen, för han verkade inte vara nåt fyllo men han höll i en fickplunta. Jag funderar lite på om jag blev filmad av nåt kamerateam, men det känns inte helt troligt. Men det gör å andra sidan inte heller samtalet som sen utspelade sig. Det gick ungefär så här:

- Fan vilka sexiga ben du har
- Jaha, tack...
-Ska vi knulla eller?
- Ej, nej tack.
- Men varför då? Varför vill du inte knulla?
- Jag ska träna.
- Men vi kan träna tillsammans!
- Nä, jag vill träna själv.
- Men kom igen, klart vi ska knulla! Jag har stor kuk!
- ...
- Du kan få den i röven! (Ah well that changes things! Eller?)
- Jag vill att du lämnar mig ifred nu. (Här började han bli både högljudd och närgången, och jag lite rädd)
- Du kan få den i röven säger jag!
- Jag vill att du slutar prata med mig nu. (Och så började jag gå ännu snabbare, himla bra ur träningssynpunkt måste jag säga)
- VAFAN GÅR DU RUNT HALVNAKEN PÅ STAN FÖR OM DU INTE VILL BLI KNULLAD? ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVET ELLER?
Sen fortsatte han skrika massa saker, men jag gick snabbare än jag nånsin gått förr och höjde volymen i ipoden till skadliga nivåer. Det kändes ändå mer hälsosamt än att fortsätta lyssna på honom.

Summa summarum: jag har fina ben? Man måste ju ta med sig det positiva ur varje situation...

Kväll. Eller morgon. Tant...

Jistanes. Mycket känslor i omlopp nu. Och alkohol. Har nog gråtit i närmare en timme. Inte såna där hjärtskärande aj-jag-går-sönder-och-finns-inte-mer-tårar, såna tycker jag mig ha haft min beskärda del av i år, mer... filmaktiga. Med tårar som väller upp i ögonen och till slut rinner ner för kinden från mitten av ögat. Stora, dramatiska och allvarsamma tårar.

Man vet aldrig hur dom ska bli innan. Ikväll träffade jag två tjejkompisar. Vi ville festa, började med vin och skitsnack. Sen blev dom båda trötta och hängiga och ville hem och sova. Jag kände inte för att joina mina killkompisar, det känns som att jag har gått ut med dom hela sommaren. Jag tycker väldigt mycket om dom, men ibland vill jag bara.. vara tjej, antar jag. Men sen var F och S sugna på utgång, och eftersom dom känner typ hela stan med dess vakter fick vi veta att vi kunde gå till BJ utan kö och utan inträde. Deal tyckte vi, nästan som ett socialt experiment. Och experiment var det; det kändes väldigt likt utgångarna i Stockholm när jag var 19. Exotiskt! Vi fick ett bord och en spritbricka (utöver skumpaflaskan, vart tog den vägen förresten?) och satt där och dömde folk vi såg. Eller, jag gjorde iallafall det, i huvudet. Hehe. Elak. Mycket ben var det, kunde vi konstatera! Man får nog en viss nationsmentalitet efter ett tag...

Nån "kändis" som F känner kom och hängde med oss, han har gjort nån sång som går typ "Ett två tre, fanta och rosé! Ett två tre, alla tjejer ner på kne!" Där någonstans började jag inse hur pass malplacé jag faktiskt var. Den där "kändisen", vad han nu hette, tjänar ungefär 100 000 per spelning, drack upp F:s (en students!) sprit och var knappt trevlig. Han hade dessutom med sig en halvnaken flicksnärta till bordet. Jag ville bara rycka tag i henne, säga hur bra hon är och att hon är värd bättre, och klä på henne nåt mer än hennes rumplånga leopardmönstrade kjol och rosa bh. Halledudanemej. Sen lärde jag väl känna hans manager lite, även om det var helt jävla obetydligt var det nog ändå på tiden efter ungefär ett halvår som singel. Men jag kommer nog aldrig vara en sån som klarar random strul, jag har svårt att skilja på närhet och känslor - för mig hänger de ihop. Och när man börjar dilla om sånt inför nån annan inser jag hur ovanligt det trots allt är. Men, sån är jag. Nån måste ju vara den som är den.

Jag önskar bara att jag nån gång kommer våga öppna upp för nån igen. Våga lära känna nån och vara nyfiken. För just nu känner jag bara att jag inte ens vågar utsätta mig för risken att bli kär i någon. För jag klarar nog inte av att utsättas för samma sak igen. Jag vet inte hur jag skulle överleva det. Kanske är jag svag, jag vet inte. Men det kommer krävas mycket tid, känslor och övertygelse innan jag vågar lita på en kille igen. Jag önskar att det inte vore så, för det är inte rätt att bedöma/behandla någon efter det man tidigare varit med om. Tänk om jag vore stor nog att efterleva det.

Och, saknaden är stor. Det finns tre personer jag nog alltid kommer sakna, men jag är inte längre en del av deras sammanhang och vill därför inte lägga mig i. Och jag vill inte att nån ska välja sida eller så, det är svårt. Men mest av allt vill jag bara stänga in dom i min imaginära rosa kärleksbubbla så att de alltid har det bra och är mig nära. Men det fungerar inte, inte ens om man är en bumbibjörn. Eller nykter. Jag har varit rädd för att träffa dom, rädd för att jag kanske är "fiende" och inte önskvärd nu, men det kändes fint. Fint att träffa någon man bryr sig om - och att inte mötas av annat än välvilja.
Och fint att bli riktigt full. Fjortisvarning. Nu är klockan jättemycket och jag borde sova. Imorgon ska jag se ungefär 6-7 timmars webföreläsningar, kurser jag inte klarade av när mitt liv blev vänt uppochner i våras. Men jag ska klara dom. Ingen annan ska få begränsa mig. Jag har ungefär en vecka på mig, och jag ska klara det! ... hoppas det är dåligt väder imorgon, då kommer det vara lättare att stänga in sig och försöka fokusera. Är det sol dras jag ju ut, som av en magnet.

Ja, nej, ja, alltså. Sovdags var det. Efter en fin men känslosam kväll.
(Och vad var det egentligen för fel på känslor? Stolthet och fördom, eller känslouttryck hos män resp. kvinnor under antiken som jag skrev nån c-uppsats om. Idealen förändras så väldigt. Känslor är styrka, inte svaghet. Och därmed basta.)

Jag vill för övrigt peka på min hyfsade förmåga att stava någorlunda rätt, trots för stort alkoholintag samt känslointryck. Jag är ball. =)

Åska

Ligger i sängen med min nya fina laptop. Ute är det regn och åska. Jag trodde först att det var en bomb eller nåt; först lystes lägenheten upp, sen skrek folk utanför och så smällde det till rejält. Men det var alltså åska, samt folk på Bryggan som skrek. Nu verkar skräckfilmsstämningen vara över, åskan börjar dra sig iväg. Och besökarna på Bryggan kanske börjar dra sig hemåt.

Dagen har ägnats åt fix och don här hemma. Har skruvat ihop möbler och jobbat klart med några nationsgrejer. Imorn blir det mer möbelmontering! Längtar verkligen tills jag kommer helt iordning här. Jag anar en enorm potential! Trivs galet bra hittills.

Mysigt att somna till regnet nu. Känner mig extra nöjd med beslutet att stanna hemma ikväll också, hehe.

Jag vet inte vad som är värst, ovisshet eller att faktiskt veta svart på vitt?
Jag ska nog sova på saken ett tag.

Hemma

Flytten

Det var stopp i avloppet i pentryt, så vicevärden fick kalla dit rörmokare som fixade och tömde på vatten. Det hela försvårades av att elen i rummet var avstängd. Jag fick skriva på ett elkontrakt som Vattenfall skulle ha 10 dagar innan elen skulle slås på. Efter några hetsiga samtal hade vicevärden lyckats ordna så att den slogs på redan idag, tur det.

Nu är det mesta packat. Skrivbord, dator och lite annat får stå kvar till imorn. Sen bär det av!

... fast vi får se hur mycket mina armar orkar bära imorn. De blev rätt utpumpade av att bära ölflaket hem från systemet...

Det som göms i snö

Ja jisses, så sitter jag här med gråten i halsen igen. Väldigt blandade känslor. Hur kan man vara så uppe i något att man inte förstår hur det egentligen är? Hur man faktiskt mår? Många saker kommer fram ur sina gömslen nu, även insikter som av rädsla och kärlek stoppats in längst bak i medvetandet. Jag hittade nyss det brev jag skrev när jag höll på att göra slut, det jag skrev för att jag inte lyckades hitta orden när vi pratade men som han sedan vägrade läsa. Så här i backspegeln känner jag mig nästan lite... dum. Det är så självklara saker jag ber om i brevet.

" ... ett förhållande ska vara något som gör oss båda glada, trygga och lyckliga... "

"Du måste visa vad du vill. Visa att du bryr dig, att du är villig att se även mina behov, känslor och önskningar. Annars känns det som att jag ger så mycket mer än jag får tillbaka. /.../ För mig är det i alla fall så att jag är glad om du är glad, min glädje över något kan inte vara helt total om du samtidigt är ledsen /.../ När jag gör saker för dig, ger dig något eller överraskar dig gör jag det självklart inte för att få något tillbaka. Men däremot börjar jag ju till slut undra vad som gör att jag så givet tycker det är värt att göra sånt för dig - när du inte verkar tycka att jag är värd att få samma sak tillbaka /.../ Det skulle betyda så oerhört mycket om du klev utanför din comfort zone ibland, jag tror att jag är värd det /.../ Att det verkar nästan som att du skäms över att ha flickvän /.../ Jag önskar väl kanske att hur ditt beteende får mig att må och känna ska betyda mer för dig än vad en anonym folkmassa gör."

"Har du plats för kärleken? Kan du låta den påverka ditt liv och de beslut du fattar? Svarar du nej på den frågan måste jag ju, trots att det känns sjukt jobbigt, säga att från mitt perspektiv känns det då som att du inte är redo för ett förhållande, eller alternativt att du inte varit eller är kär på riktigt ... om man inte har plats för den andra i sin bild av framtiden känner jag att det som finns just nu inte är tillräckligt starkt. Och är det inte riktiga känslor borde det kanske inte vara alls."

"Jag vill inte vara dum, du är en fantastisk person. Det är ju dig jag är kär i! Dig jag glatt var beredd att låta bo i mitt enda rum under din praktik. Dig jag vill träffa varje dag och sova med varje natt. Dig jag saknar efter en dag. Dig jag vill vara med. Dig jag vill ringa så fort något roligt händer eftersom det är först när jag berättar det för dig det blir så roligt det kan vara. Min mening är inte att kritisera dig, jag försöker bara förklara hur jag känner så att du har en chans att förstå mig.... "

Vi var båda bra personer, men vi var inte alltid bra för varandra. Det sägs att kärleken är blind, och det kan nog stämma. Eller åtminstone väldigt närsynt. Förmodligen astigmatisk också.

Hm

Jag anar ugglor på andra sidan ån. Min blivande granne skickade nyss ett sms där hon berättade att det händer något i mitt pentry. Det är tydligen något som låter som en tvättmaskin, och utanför är det massa sladdar. Undrar om de har upptäckt något fel? Lägenheten har stått tom sedan februari, och NU kollas den upp?! För nog är väl förmiddagen över nu? Klockan är ju halv ett... Hoppas att vicevärden ringer snart i alla fall så att jag får veta vad som gäller. Det är ju dumt att packa ner det sista, och att sammankalla bärhjälpstroppen, om det inte blir av idag...

Väntan

Jag sitter som ett fån och väntar på att vicevärden ska ringa så att jag kan sätta igång med flytten. Någon gång under förmiddagen ska det ske. Jag överväger att gå till systemet och köpa flyttbärarhjälpsöl. Dessutom måste jag posta några saker. Jag satt som en liten tomtenisse igår, pysslade och fnittrade för mig själv. Hihi.

Sorg

Sorg flyter, som John Irving skriver.

Idag har en av mina närmsta vänner en svår dag framför sig. 25 år gammal, gift sedan två veckor och mamma om ungefär en, ska hon idag bevittna begravningen av både sin pappa och sin mans svåger. En tid som ska vara fylld av lycka kantas istället av en oproportionellt stor sorg. Det känns orättvist. Jag hoppas att de båda blivande föräldrarna snart får orättvist mycket glädje och lycka!

I en flyttlåda

Jag sitter här bland flyttlådor och kaos. Idag påbörjas flytten. Det ska bli så oerhört skönt! När det är färdigt det vill säga. Själva bärandet och flyttandet ser jag inte fram emot lika mycket...

Och så Ljungby

Det blir lite fel ordning märker jag... Innan Göteborg var jag i Ljungby fredag till söndag för Hs 25-årsfest. På fredagen drack vi som kommit öl och snackade skit - och spanade in Hs och Ss nya förlovningsringar såklart! (Trenden igen, ser ni?! Har det med kronprinsessbröllopet att göra? Eller börjar vi helt enkelt bli vuxna?) På lördagen var det sedan dags för den hejdundrande festen. Jag tror att jag hade någon form av alkoholhaltig dryck i handen från klockan 16 till nästan klockan 4 då taxin kom. Temat på festen var afrikanskt/färgglatt, och förutom salsdekorationerna var alla gäster en sprakande mix av färger. Lekar, middag, dans och kökshäng - en riktigt bra kväll och natt! Eller en bra helg helt enkelt. Det enda molnet (förutom huvudvärk och stress på söndagsmorgonen) var att mina vänner berättade att han tagit bort alla mina vänner (utom tre, kollade dom upp) från facebook (vore inte relationer lättare utan det mediet?). Att han fortfarande hittar sätt att bete sig illa på? Och dessutom inte bara mot mig, utan även mot andra. Vad har dom någonsin gjort honom för ont? Min syster till exempel, vad har hon gjort för att förtjäna att bli borttagen?* Usch vad besviken jag blev. Kan han inte bara bli normal och en trevlig person igen nån gång? Man kan inte sudda ut det förflutna, även om man eldar upp foton eller klipper alla band är det som hänt tidigare fortfarande en del av den man är. Man kan inte göra något ogjort, och man kan inte fly hur länge som helst. Eller vad det nu handlar om, någon sa skam...

* Med reservation för att någon kanske tagit bort honom först... men det känns mer förståeligt. Fast jag är förstås partisk.

Göteborg

Det var för övrigt gött i Göteborg! De första dagarna blev det mest häng - jag och H som tidigare var korridorsgrannar och sågs varje dag hade en hel del att ta ikapp. Filmer såg vi också, Forgetting Sarah Marshall och Repo Men. Det var roligt att se hur fint hon och I bor - och om drygt en månad får jag ju träffa dem igen, fast den gången i Skåne på deras bröllop!

Tisdagen spenderas på Liseberg tillsammans med D och K (också nygift, jag anar en trend?) och ungefär en triljard andra människor som väl hade lockats dit av det fina vädret. Åtta saker hann vi åka de nio timmar vi var där! Fast jag borde kanske räkna med Burger King som en åkattraktion också; även dit var det lång kö i en fålla. På eftermiddagen anslöt även C med sitt goa humör.

En attraktion, Uppswinget, var jag verkligen rädd för (dels på grund av dödsolyckan på en liknande attraktion i Barcelona för några veckor sen, och dels på grund av att den... verkade livsfarlig och äcklig). Trots denna rena skräck som jag aldrig känt på en nöjespark förut - jag trodde verkligen att jag skulle dö - åkte jag den. Jag resonerade att det vore himla trist att stå bredvid och se på när D och K åkte och eventuellt dog, och att dessutom fortsätta leva efter att ha bevittnat detta. När vi åkte spelades U2:s låt With or without you, ganska bisarrt...

Plågsamt

Snål som jag ibland är åkte jag buss hem från Göteborg till Uppsala. Åtta och en halv timme tog det, utan några bensträckarstopp. Det betyder även en avsaknad av stopp för toalettbesök. Efter att för några år sen ha misslyckats inte en utan två gånger med att spola på en swebusbuss vågade jag helt enkelt inte. Hur löser man eventuell översvämning liksom? Går fram till busschauffören, knackar honom försiktigt på axeln och väser "Du... det har hänt nåt... jag behöver hjälp..." och nickar diskret med huvudet bak mot toaletten? För att slippa ta reda på det lät jag alltså bli att använda toaletten på bussen. Under åtta och en halv timme. Min mage har inte förlåtit mig än.

Roadtrip

Efter en helg i Ljungby, med färgglatt 25-årskalas, hoppade jag in i några (i princip) främlingars bil som skulle till Göteborg. Här sitter jag nu, har åkt spårvagn idag woho. Nu ska jag lämna tillbaka datorn jag har lånat. Snart blir det kladdkaka =)

Att lära av varandra

Efter att jag försökt förklara optimist och pessimist för Kaspian, 4 år, sa han:
- Jaha... var är en bajsimist då? (Sen upplyste han mig om att det betyder "plocka grus" på språket bondska. Han har förresten lärt mig väldigt mycket bondska de här dagarna. Spännande språk det där.)

Mitt sommarlov

Växer man någonsin ifrån sommarlov? Jag tror inte det. Jag har inte jobbat en hel sommar någonsin, en lyx jag har haft turen att lyckas med.

Tidigt i söndags begav sig föräldrarna iväg på årets mc-semester, Tyskland var tydligen målet. I måndags fick jag sällskap här av min ena syster med familj. Vi har haft några riktiga sommarlovsdagar, så härligt.

Idag rodde vi till Blåsjön och badade där. Mysigt trots att det var så mycket folk... Annat var det när jag var ung! Det var bättre förr! Etc. Efter någon timme började det blåsa upp, så vi bestämde oss för att ro hem igen. När jag skulle sätta ner foten i båten tvärvände jag och gav till ett illvrål. En orm! I båten! Huva. En liten rädd snok förvisso, men fortfarande en orm. Hur kom den dit? J lekte Skansen-Jonas och tog tag i ormen och kastade den i vattnet. Där trivdes den nog bättre. (Som fisken, eh, ormen i vattnet. Höhö.) Nämnde jag att det blåste upp? Det var en liten kamp att lyckas ro båten hem igen, men till slut gick det. Att vi äntligen lyckats komma i land firade vi med att bada igen.

Väl hemma blev det pannkaksmiddag. Efter det har vi plockat hallon och vinbär, lekt och sett lite på tv. Nu sover Kaspian, och en kväll med cheesecake och bär framför några avsnitt av Buffy (syster läser nån sommarkurs om vampyrer) väntar.

Pendlare

Efter förra besöket hos föräldrarna var jag i Uppsala onsdag till lördag och hann då med bland annat jobb, bad, vänner och utgång. Fick ladda de sociala batterierna lite helt enkelt. I lördags var det sedan dags att ta sig ut på ön igen. Ett skimrande barfotabröllop för min minst lika skimrande vän, vackert och känslosamt med inslag av lyckotårar. En dag bland vänner värd att minnas.

Sommar och semester

Alltmer utvilad, alltmer trött. Trampar runt. Runt runt. Vet inte vad jag vill, vad jag vågar. Vet inte varför eller vad. Trött på olyckor, sorger. Trött på tankar som håller sig fast. Fast egentligen vet jag inte ens vad jag är trött på. Jag bara är. Trött. Vill blåsa en fin rosa bubbla över allt och alla. En bubbla där alla är glada, snälla och lyckliga. Där inget ont får finnas, där kärlek och omtanke sköljer över varje själ och ögonblick. Där alla fina aldrig någonsin blir sårade, där alla hjärtan är hela och varje tanke god. Där ska ni bo, mina fina. Och jag med. Där ska vi bo.

Limbo

Är som trött.

Vid badet idag tänkte jag på att sorg den senaste tiden dykt upp i utkanterna av min värld. Förluster av ett helt annat slag än den jag själv upplevt. Jag är tacksam för varje minut jag har mina kära kvar här, hos mig. Kan inte ens föreställa mig sorgen och smärtan för de anhöriga.

Kanske är lycka också något som finns i utkanterna av min värld.

Öliv

När jag kom hem idag var Tusse först den enda jag hittade. Allrafinaste katten som kom till oss för 17 år sedan. Lite senare hittade jag min far uppe på taket, där chillade han tillsammans med massa getingbon. Han håller på att byta ut virke eller vad det är. Och slåss med getingar då då. Jag avundas honom inte. Med min getingpanik hade jag garanterat ramlat, eller hoppat. Pappa har fått getingstick istället.

Pappa uppmanade mig att ta fika i kylen, från farmor. Med ett uppgivet leende berättade han att hon gett honom sex färdigbredda mackor, en ostkaka och en skål med vispad grädde. Jag åt en macka, men gav skinkan till Tusse.

Att sitta barbent på gårdsplanen, med tårna nedgrävda i gruset och med solen värmande i ryggen, kändes så rogivande. Med vinden och gräsklipparen som enda ljud, tillsammans med en brusande radio på verandan och en spinnande katt i knät.

Men som vanligt vet jag inte vad som är hem. Här? Där? Nån annanstans? Där jag lägger min hatt?

Beroende

De senaste i skaran.

En vecka av samtal och tankar

Om det inte vore för att jag åkte nattbuss tio timmar igår hade jag varit fullkomligt utvilad och avslappnad efter drygt en vecka iväg från stan. Kvalitetstid med H, utan måsten och fullspäckade scheman, kändes väldigt värdefullt. Lugna samtal som kunde få dagslånga uppehåll för att sedan tas upp igen utan förvirring eller frågetecken.

En insikt om att jag har hunnit landa.

Insikten att jag är över honom - men inte det han gjorde mot mig. Att det är vad jag måste bearbeta vidare, och att jag måste jobba på att kunna lita på någon igen - att släppa någon nära och våga lita fullt ut på den personen. Det var han som hanterade situationen som han gjorde, med lögner, elakhet och en annan tjej - alla gör inte så. Det gäller bara att pränta in det i huvudet. Bara för att hans kärlek till mig tog slut och han blev som förbytt behöver samma sak inte hända igen. Och skulle även en framtida kärlek ta slut behöver det förhoppningsvis inte få samma slut. Att skiljas som ovänner och säga upp all kontakt med någon jag varit så oerhört nära är något jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva igen.

Självklart kommer saker fortfarande göra mig ledsen och nedstämd. Så är det, och så får det vara. Tills smärtan omvandlats till minnen. Tills någon annan fått en plats i mitt hjärta. Kanske kommer vissa saker, minnen, låtar för alltid vara förknippade med sorg och smärta, det vet jag inte.

Det är förresten fascinerande hur vissa saker kan bli så nära förknippade med känslor. De gula bussarna mellan Uppsala och Västerås till exempel. När jag fick veta att han skulle börja plugga där, och sedan även flytta dit, blev jag ledsen och orolig när jag såg de bussarna. Sedan byttes de ut till något som skapade känslor av glädje och längtan - de tog mig till honom och honom till mig, tack vare de gula bussarna kunde jag ganska enkelt få träffa den jag älskade. Nu för bussarna med sig ett vemod över hur allting slutade. Och en obehaglig vetskap om att de nu tar honom till henne, och henne till honom. En oro och klump i magen; är det hon som får träffa hans familj nu? Den fina familjen som jag saknar och en tid var övertygad om var en del av min framtid. Eller väntar dom lite?

Återstår att se vad mer de gula bussarna kommer att få symbolisera.

Askeryd och Halmstad

Hotell New Hampshire

I några år har jag sagt att Hotell New Hampshire av John Irving är min favoritbok. Kanske fick den något av sin glans av att jag hittade den i en fönsterkarm i en tidningsaffär på Grenada i Karibien, och fick den när jag lyckats övertyga ägaren om att boken var på svenska. För att se om den faktiskt kan kallas favoritbok eller inte har jag nu läst om den, och jag håller med Pernilla 2006 om att boken är riktigt bra. John Irving skriver så finurligt och snitsigt, han fintar och dribblar men låter mig aldrig tappa fästet. Historien och karaktärerna är bisarra och underliga, men Irving får på något sätt allt att framstå som vanligt och normalt. Tama björnar, en våldtagen kvinna utklädd till björn, en syster som försöker växa, den först illaluktande och sedan uppstoppade hunden Sorg, pojken Egg som alltid säger "Va?", horor, hjärtattacker, onani, mannen i vit smokingkavaj, sex, terrorister i Wien, incest, den förste och den andre Freud...

På stranden i Halmstad fastnade jag för ett stycke och tänkte att jag verkligen måste dela med mig av det. Nu när jag bläddrar tillbaka och läser det inser jag hur inne i boken man bör vara för att uppskatta det. Jag bjussar på det ändå:

En plåga med försynta människor - på dåliga hotell - är att sådana människor ofta är så försynta att de aldrig ger sig iväg. De är så försynta att de inte ens vågar komma med klagomål. Och med blygheten följer en viss artighet; om de lämnar hotellet för att Schraubenschlüssel skrämt vettet ur dem i trappan, för att Jolanta bitit någon i ansiktet i lobbyn eller för att Skrikande Annie fått döden att rycka ett steg närmare genom sina tjut - ja, till och med om de hittar björnhår i bidén, så ber de ändå om ursäkt.

När horan Skrikande Annie haft sin största skrikorgasm, den som kanske fick en bro att rämna, trodde en familj på hotellet att det rörde sig om mord. Efter att alla konstaterat vad som egentligen hände:

Jolanta och jag lyssnade ett slag vid trappavsatsen till tredje våningen, men det enda vi hörde var New Hampshire-familjen som höll på att skjuta fram möblerna för att barrikadera dörren i sitt rum. Det unga svenska paret hade sovit rakt igenom allt rabalder - tydligen var de vana vid något slag av orgasm, eller kanske vid mord. Den gamle mannen från Burgenland hade möjligen dött på sitt rum, strax efter ankomsten.

Mellanlandning

Är hemma i Uppsala två dagar nu innan jag imorgon far till föräldrarna några dagar. Jag klarar helt enkelt inte av sommar i staden - ge mig sjö och eka och jordgubbar!

Midsommar spenderades i en väns föräldrahem; en stor prästgård i Småland. Alldeles bredvid en sjö, med ängar och åkrar runt om. Den mest perfekta midsommaren på länge kunde många instämma i. Efter det tog jag mig till en annan väns föräldrar i Ljungby, för att sedan följa med dem till deras nya sommarstuga i Halmstad. Bakom mig har jag alltså ungefär en vecka av avkoppling och sommar, fantastiskt.

Härlig dag

Merparten av dagen spenderades i solskenet på en äng vid Blåsut tillsammans med M och lilla A. Prat, skratt och bebisbeundran - det var inte svårt att bli charmad av A! Dagen avrundades sedan hemma, med brädspel och vin två trappor upp.

Imorgon bär det av till Småland för midsommarfirande!

Lår

I förmiddags mötte jag en man på gågatan. Jag la inte direkt märke till honom, men jag tror att han var rätt stor och kanske i 35-årsåldern. När vi gick förbi varandra sa han, tyst men högt nog för att jag skulle höra klart och tydligt, "Vilka fina lår du har." Jag blev alldeles ställd. Var han ironisk? Äcklig? Snäll? Plötsligt blev jag oerhört medveten om att jag HAR två lår och att mina shorts var (för?) korta, samt började fundera på hur mina lår ser ut och om andra tittade på dem. Resten av dagen gick jag och ömsom var stolt, normal och sommarklädd, ömsom gick jag och drog ner shortsen lite och tittade på alla andras ben. Hur ska de se ut liksom?

Vällingby

Fotografiska minnen

Förra veckan var jag nere i källarförrådet och stuvade om lite för att göra plats för en fåtölj jag lånat ut. Då lärde jag mig, den hårda vägen, att det är dumt att ställa flyttkartonger direkt på golvet. En sådan hade nämligen blivit fuktskadad. Självklart var det den kartong som var full av alla gamla foton och skolkataloger.

Igår tog jag tag i att gå igenom allt, som tur var var det inte så mycket som var skadat. Och som tur är ser jag inte längre ut som jag gjorde när jag var tonåring! Med hjälp av bildbevis kan jag konstatera att det var någon gång efter studenten som jag började se hyfsat normal ut; då verkar jag ha vuxit i mig själv och till slut hittat rätt vad gäller hår och kläder. Det var kanske då någon gång som jag slutade att modigt säga "Klipp precis hur du vill!" till frisörerna, för att sedan gå därifrån i diverse underliga frisyrer. Jag har bland annat ett minne av nåt slags sned halvtuppkam. Jisses.

Tack! För att jag lärde mig att lång lugg är rätt. Tack! För att tonårsfinnar försvinner. Tack! För att jag fått bättre klädsmak. Och förresten, vilken tur att man växer i sina vuxentänder - det ser ju för dumt ut med såna jättetänder på sexåringar...

Sommaren är här?

Längtar efter sol, värme, svalkande dopp. Lata dagar, böcker, kvällspromenader och roddturer med ekan. Istället sitter jag i en tom stad, med alla sommarplaner omkullkastade, massor att göra men ingen ork att ta tag i något. Samtidigt rastlös över att inget händer. Lite som en hund som jagar sin egen svans. Är det här sommaren jag har längtat så efter? Så här hade jag inte föreställt mig den.

Melissa Horn - Jag kan inte skilja på

Sommarkänsla

Är helt slut efter en dag i solen med liten syster och liten Kaspi. Picknick, såpbubblor, glass, bus och dinosaurieskelett. Fabulöst.

Hopp

Hope is the thing with feathers
That perches in the soul,
And sings the tune without the words,
And never stops at all,

And sweetest in the gale is heard;
And sore must be the storm
That could abash the little bird
That kept so many warm.

I've heard it in the chillest land,
And on the strangest sea;
Yet, never, in extremity,
It asked a crumb of me.

Emily Dickinson

Don't drink and dial

Skriv inte här när du är full. Skriv inte om personliga saker i en blogg. Många självklarheter, men just nu orkar jag inte bry mig. Ett av de främsta sätten för mig att bearbeta saker är ju att skriva, så har det alltid varit. Sen är det inte så många som hittar hit, och de som gör det får antagligen veta det mesta oavsett.

Han var där jag var ikväll. Ruckade min världsbild, påverkade hela min kväll - och mitt sällskap. Och hon var eventuellt också där, hon var iallafall med och blev presenterad för hans vänner tidigare under kvällen. En av dom kom fram och pratade med mig, frågade massa saker, och fick mig att bli väldigt ledsen. Shit. Hur länge ska det vara så här? Jag vill ju inte ha honom, vill inte vara med honom, är allmänt nyfiken på andra killar jag springer på, funderar på vad det är JAG verkligen vill ha... Ändå sitter jag här och gråter. Har fasat för att träffa honom så länge. Och nu händer det. Och hon var här. K. Den jävla K. Som fått mig(!) att få en klump i magen varje gång jag ser en asiatisk tjej som är det minsta lik henne.

Fina vänner, hans fina vänner, mitt nya spännande liv. Måste fokusera. Han får inte göra mig ledsen mer. Det räcker nu. Det blir snart bättre. Allt blir snart bättre. Allt blir bra. Allt är bra.

Men det var hårt att se dig. Att veta att jag inte kan hälsa på dig,

för det är inte du.

Och att sen få höra att hon kanske var där, smärta.
Att din vän försökte kyssa mig lindrar inte, hämnden är inte ljuv - det hela gör istället ont i mig. För om man vill pussa någon annan ska man först reda ut det man redan har. Ingen pojk- eller flickvän förtjänar något sånt.

Jag vill inte hämnas på dig.

Jag vill bara gå hel ur det här.

Och det gör jag, jag är hel och större än förut. Men bara åsynen av dig smärtade i hela mig, och krympte mig. Försvinn, snälla försvinn. Tills jag är helt lagad.

Försvinn...

Ventilering

Idag hade vi den första delen av ventileringen. Trots intag av aningens stor mängd alkoholhaltiga drycker under gårdagskvällen lyckades jag gå upp och läsa igenom två examensarbeten imorse. Ventileringarna förflöt smärtfritt, jag var varken opponent eller respondent. Imorgon är det däremot min tur, först ska jag opponera och sedan ska mitt och Ms exjobb ventileras. Sen blir det vin! Vi stod i mastodontkö på systemet för att få köpa vin till klassen. Om vädret är med oss springer vi ut i parken bredvid skolan när vi är klara och skålar för varandra!

M pratade med vår handledare i en paus och fick veta att hon är väldigt nöjd med vårt arbete, och att hon "fick gåshud bara av att prata om det". Underbart! Hoppas att examinatorn också godkänner oss. Handledaren har tydligen meddelat henne att hon tycker vårt arbete är "väldigt, väldigt bra".

Det kan behövas. Hoppas att allt går bra imorgon!

Erik Hassle & Malin Dahlström - Who's gonna walk you home

Söndag

Schlagerkvällen var rolig, och rätt låt vann. Så, nu var det avklarat.

Efter att övertalat G, S och L om att gå ut i solen och plugga idag begav vi oss till Botaniska. Väl där började det dock regna, så vi förflyttade oss ganska snart till HumC. Det var fullt av folk där! På en söndag... det märks att det är tentatider.
Efter några timmars plugg avslutade vi med pizza på en uteservering.

Imorgon blir det mer plugg, sen möte och på kvällen ämbetsmannaavslutning. På tisdag och onsdag väntar ventilering av examensarbete. Längtar tills allt är slut! Då har jag en magisterexamen, yay.

När går det över?

Kvällning

Ska nog bege mig till en kursare för att titta på schlager. Egentligen vill jag nog vara hemma och ta det lugnt, men rummet ger mig klaustrofobi och ensamhet ger mig ångest - även om jag någonstans vill vara själv. Invecklat. Förstår inte riktigt själv. En sväng förbi lite glada själar är nog ett bra alternativ!

Igår råkade fredagslyx, som vanligt, leda till en helkväll. Lite förfest med didgeridoo och näverlur innan ÖG, sen svängde jag och M förbi O'Learys där Cs band spelade. Efter det mötte jag upp de andra igen på Bryggan - något som inte kändes helt lätt. Det var där vi träffades. Jag hade gärna låtit det vara det stället, det man kunde minnas hela livet. "Det var där vi började bli vi." Men mer akut svårt igår var att jag knappt vågade gå dit, av rädsla för att han skulle vara där. Det är lättare att helt förlora den man håller mest av om man aldrig behöver eller kan träffas igen. Då kan man nästan låtsas att det aldrig varit. Att det var en fantasi. Men att se honom, han som valt bort mig och gått vidare... Det kommer förstås gå med tiden, men inte än. Jag skulle vara tvungen att gå därifrån. Han har vunnit det mesta, han skulle vinna även den "striden".

Jag skulle vara den som återigen slutade ihopkrupen i tårar.

Familj

Har spenderat några timmar hos den ena systern. Pannkakslunch och sedan lite bus med finaste Kaspian. Han har blivit så stor! Samtidigt som han är så väldigt liten. Efter att ha konstaterat "Mitt rum är nästan lika stökigt som mammas och pappas" sprang han och stängde dörren till både sitt och deras sovrum. För så gör man när man har gäster, haha. Sen hjälptes vi åt att städa lite allihop, eftersom de skulle få en gäst över natten. Underligt att jag lyckas städa hos andra, men inte hos mig själv. Har ingen lust att göra nåt alls i mitt rum.


September 2008

Trasar

Den här låten kan jag inte längre lyssna på. Gör jag det går något i mig sönder, hjärtat exploderar av tårar. Det är synd, för den är bra.




I loved you
I loved you
I made you
I hate you
I hate you
I miss you

Lundakarnevalen

Långhelgen i Lund ja... vad ska jag säga om den? Roligt var det i alla fall!

En liten sammanfattning:

Dans till mellanstadiediscomusik på Kalmars och liveband på ÖG
Pölsemannen
Konstiga alkoholregler
Efterfest på våran balkong
Sju personer i ett 19 kvm korridorsrum
Karnevöl i öltälten
Ondskans hoppborg
Karnevalståget
Grillning i Botaniska
Spex
Sittning med tema Snabba Cash, med inlevelse i rollerna

Okej, inte så spännande inlägg. Men så får det vara.

Förhindrad glädje

Det är positivt att exjobbet är inlämnat. Men negativt att jag helt plötsligt börjat tänka mycket mer. Jag har inte riktigt haft tid innan. Fan. Det stör mig något otroligt att jag inte kunnat gå vidare mer än jag gjort, när han ju gick vidare redan när vi var tillsammans. Jag vill ju inte ha honom, varför har han ändå en så stor plats i mina tankar? Om jag skulle träffa någon annan nu, skulle jag kunna göra det helhjärtat? Eller skulle tankar på honom och K fortsätta kretsa? Skulle det vara ett försök till hämnd? Självförsvar? Rebound?

Något som jag märker att jag verkligen inte bearbetat färdigt är Ks mail till mig. Hennes vidriga, elaka mail som bara var till för att såra mig. Jag svarade aldrig, jag tyckte inte att hon skulle få det nöjet, men åh vad jag har svar! Varje gång jag får ett nytt mail hoppar det till nånstans i mig och jag blir för en sekund orolig att det är ett nytt mail från henne, att mitt ofrivilliga fjortissåpedeltagande ska behöva fortsätta. Samtidigt som jag vet att jag inte kommer behöva höra mer från henne, eftersom jag ju brutit helt med N och de kan träffas officiellt nu. Fan, jag kanske borde skriva ner ett svar på mailet, för att få det ur systemet. Så kanske det slutar gnaga. Men utan att skicka det, naturligtvis.

Hinner int

Fullt upp med exjobb och diverse möten. Återkommer med uppdatering om helgens Lundakarneval. Tills vidare bjuder jag på bilder av mina fina klänningar. Med risk för att påminna om en sån där blogg som har "dagens outfit". Förvisso råkade jag ha på mig en av klänningarna idag... men... nej. Ni hajar.

Kändis i Köping!

... och det är inte vem som helst som blir kändis i Köping...



(Får inte länken att funka, men här är adressen iallafall)
http://www.koping.se/kopingtemplates/Page.aspx?id=25978

Exjobbet

Efter en gårdag där kreativiteten och effektiviteten flödade är det nu ebb. Kanske beror det på att M, som jag skriver exjobbet med, är hemma sjuk idag. Utan hennes övervakande verkar jag inte lika kapabel att skriva.
Skärpning tametusan. Skriv!

Barca

Bal och kalas

Ögonen är trötta och varma efter några långa dagar med lite sömn. Men desto mer skratt. Mellan exjobb och en dammig källare fylls dagarna av vänskap och en alltmer oblyg vårsol.

I fredags förvandlades fredagslyx till förfest till utgång. Utvecklingen gick som av sig själv. En härlig kväll, som dessvärre avslutades med ett missförstånd - vilket (i utvecklingens tecken) ledde till att jag blev låg, och helt plötsligt storgrät i säkert två timmar över allt som hänt på sistone. Trots att jag ju mår bra nu. Irriterande med dessa bakslag, men jag antar att de med tiden avtar i både antal och styrka.

De två ska inte få såra mig mer. Jag gör mitt bästa för att stå emot och skärma av, fokusera på allt det i mitt liv som faktiskt är härligt, bra och spännande.

På lördagen saknade solen all tidigare blyghet och gav oss en riktig sommardag. Efter fika på gården och en vända på stan avslutades kvällen med en rolig vårbal. Härligt sällskap, fantastisk mat, vacker klänning och enorma förväntningar hos samtliga i sällskapet. Efter styrdans runt midnatt och en mellanfest därefter begav vi oss sedan till Göteborgs, där vi dansade in soluppgången. Morgonens regn som sedan väntade (råkade vi dansa en regndans istället? Minnet är lite suddigt...) gav humöret en törn, men jag höll mig åtminstone vaken till pannkaksfrukosten klockan sju. Dagen avslutades (eller, påbörjades?) sedan fint med att jag hittade min borttappade nyckel i soffan jag just tänkt bädda åt mig på. Då gick jag hem och sov istället.

Återstår att se om kommande helg, med karneval i Lund, kan klå den här.

I soliga Barcelona

Sista dagen i Barcelona. Hade definitivt kunnat stanna längre! Fast nu ska jag väl inte säga så, för då ställs nog mitt flyg in pga askmolnet. Jag vill stanna längre, men jag måste komma hem och hinna med allt där också! Så kan vi säga.

Solen skiner och jag tänkte snart promenera till en park i närheten. Göra sällskap med George Orwells 1984 och lite vatten. Sen tar jag nog en strosning ner till gallerian som är byggd på vatten, vad den nu kan tänkas heta. Det var gudomligt god cheesecake på Starbucks där!

Igår spenderade jag förmiddagen på takterrassen, mina försök att utjämna den katastrofala brännan misslyckades dock. Efter en sen lunch med Fanny efter hennes jobb tog vi sedan en långpromenad. Vi gick genom massa små kvarter upp till Sagrada Familia, sedan fortsatte vi till stranden och gick längs med den. (Parallellt med oss gick hela tiden en naken man, exotiskt!) Efter en liten fruktstund på terrassen med vattenmelon och nypressad apelsinjuice tog jag en till liten promenad. På kvällen kom Fannys vänner förbi för lite häng.

Det är najs här!

...
Och angående nedanstående inlägg: happeninget i Köping när jag var där var EM i tynglyftning. Otippat.

Bråda tider

Imorgon bär det av till Köping för att göra klart praktiken. Jag hade tänkt sova på vandrarhemmet där en natt, men det är fullbokat imorgon! Vad är det för happening i Köping som jag har missat? Nu blir det till att åka hem till Uppsala igen, två timmar åt ett håll. Fy bövelen. Bussen går 6.40 härifrån imorn, känns sådär. Men det kanske är bra förberedning inför lördag! Om allt går som det ska åker jag härifrån fyra på morgonen för att ta mig till Arlanda och sedan vidare mot Fanny i Barcelona! Köping, Barcelona, exotiska ställen!

Ett år senare

För nästan två månader sedan blev jag krossad. Förstörd, förnedrad, sviken och sårad så att hjärtat gick sönder och själen värkte. Världen rasade runt om mig, eller om det var jag som rasade. Världens minsta, ihopkrupen på marken. Smärta. Oförmögen att äta, att umgås, att göra någonting.

Oförmögen att göra ingenting.

Att bli sviken och bedragen, av den man litar mest på. Den man älskar av hela sitt hjärta och är villig att göra allt för.

Den man inte kan föreställa sig livet utan.

Vi tittade på soffor till vår gemensamma lägenhet vi skulle få till sommaren.
- Jag älskar dig, du är mitt allt! sa du en natt då vi hade bråkat.

Några veckor senare var någon annan ditt allt, men du vågade inte erkänna det för mig. Medan jag bodde hos dig träffade du henne i smyg. På dagen låg du i din säng och hade hennes huvud på din mage, på kvällen låg du i samma säng med mig på din arm. Och hela tiden hävdade du att allt var bra, att jag inte behövde känna mig hotad av henne. Ni var bara vänner.

(En vänskap du smög med. Min magkänsla visste det redan från början. Magkänslor kan man inte lura.)

Krossad.

Trasig och sårad så att jag trodde att jag aldrig skulle bli hel igen. Varje gång jag långsamt började resa mig upp slog du omkull mig igen. Sparkade på mig. Jag väntade på det sista slaget, det som skulle få mig att sluta vara. För slagen verkade ju aldrig sluta. Lögn efter lögn. Respektlösheten, kylan. Hur kunde du älska mig en månad och behandla mig med sådant hat nästa? När den enda som hade befogenhet att hata, vara elak och arg var jag.

Jag som var upptagen med att försöka överleva.
Överleva och förstå.

Vi älskar inte varandra. Vi ska inte flytta ihop i sommar. Vi ska inte ha barn om tre år. Vi kommer inte dela varandras liv. Vi kommer inte ha fler kittelkrig. Vi kommer inte dela fler kyssar. Förstå. Det är ingen dröm att vakna upp ur. Det är sanningen. Vi är inte vi längre.

Sorgen gick slutligen över i ilska. Befriande känsla! Tomheten jag var rädd för uteblev till viss del, varje dag fylls med så mycket annat.

Jag blev påmind om min blogg igår. När jag nu tittat igenom den väcks många minnen. För ett år sedan övervägde jag att göra slut på grund av obalansen i förhållandet. Om du bara hade släppt mig fri då! Istället för att övertyga och lugna mig. Då hade smällen inte blivit lika hård. Då hade jag inte kommit till den fas där jag till slut kände mig fullständigt trygg i oss och litade fullkomligt på dig. Hade du släppt mig fri redan då skulle mitt hjärta inte ha gått sönder lika mycket. Du borde ha känt efter redan för ett år sedan. Då hade vi sluppit lögnerna, Henne, och att kapa alla band.

Jag avskyr dig nu, men du var ändå en viktig del av mitt liv. Du gav mig inget val, och det vet du. Det här var vad du ville, att vi helt skulle raderas ur varandras liv.

Efter det som hänt, och fortsätter hända, gör jag det med en suck av lättnad.

But you owe me a heart.

Fucking A

Jag fick A på b-uppsatsen! Mitt första A! Jag brukar mest få B:n, och nåt C ibland. Härligt! Så återstår frågan; är jag smartare än jag tror, eller dummare än vad läraren tror? :)

Imorgon blir det utflykt till Furuviksparken. Jag ska upp om typ 6 timmar. Gonatt.

Ingen liten lort

Jag gjorde nyss något som jag tycker är läskigt, på mer än ett sätt. Nu efteråt känner jag mig fnissig och modig, och hoppas verkligen på ett positivt mottagande. Hihi!

Imorgon är det uppsatsventilering 11-18. Det kommer bli en lång dag. Den blir inte direkt kortare av att jag inte alls har orkat förbereda nåt idag, så att jag istället kommer få göra det tidigt imorn. Jag ska gå igenom vad jag ska säga om uppsatsen jag opponerar på, dvs sammanfatta innehållet samt komma med frågor och konstruktiv kritik. Dessutom ska jag läsa min egen uppsats, se vad det egentligen är för smörja jag skrivit och hitta fel att peka ut själv innan min opponent gör det. Förutom det ska jag läsa en annan persons uppsats och ha någon extra fråga eller kommentar redo till den. Visst ja, jag ska läsa igenom och korrigera min tvåsidiga observation också. Ja hörni, gå upp... klockan 6 kanske? Haha.

På kvällen blir det Clap to This!, och sen får jag träffa N som jag saknar.

Snart sommar, nästan där! Men en sak i taget...

Jag älskar syrener. Doftar barndom och sommar.

En uppsats föds. Eller kanske ett litet monster?

Igår hittade jag världens fräsigaste strumpor i min låda. Vem har jag fått dom av? Jag blev rädd varje gång jag såg mina fötter, men varma var dom.

Ibland försöker jag göra något åt min ekonomi. Det har hittills inte fungerat. Jag får klara mig utan en ny dator ett tag till.

Tom i huvudet

Nyss hemkommen från antagningsprovet. Det var väldigt många där, det hade jag inte riktigt räknat med. Alla verkade så vuxna och smarta, många till och med klädde sig som bibliotekarier. Usch, det var ett svårt prov. Men jag svarade på alla frågor för engelsk läsförståelse, även om jag chansade på några och det var en fråga jag inte alls förstod. Och så skrev jag lite babbel på skrivdelen, om jag fattat det rätt var det inte innehållet utan den skriftliga förmågan som testades där. Usch, nu känner jag mig helt tom i huvudet, avtrubbad.

På vägen hem började det blåsa tokmycket. På ICA sprang jag in i T, men när jag hämtade mjölk glömde jag bort att han var där så jag bara gick och betalade och gick hem. Snacka om att vara med. Den sista sträckan hem började det även regna, och då var min motståndskraft lika med noll. Därför är jag nu månadsdonerare till Greenpeace. Så kan det gå.

Förresten var det nån som hade rivit ner mina omsorgsfullt upptejpade arga lappar i köket igår. Ska jag tolka det som en krigsförklaring? Eller som att dom förstått mitt (mina) budskap och hädanefter kommer lyda min vilja (dvs stoppa upp nåt där bak och sen slicka av detta något.. nä, det var inte nåt sånt jag skrev)?

Mord i sinne

Det är imponerande, på ett mycket sorgligt sätt, hur efterblivna vissa så kallade vuxna människor kan vara när det gäller ett kök. Disk från förra veckan står framme, disktrasan ligger oftast i sagda disk, matrester fyller diskhon så att det blir stopp och luktar skit, spisen är ständigt täckt av matreser och skvätt... Det bär mig emot något så fruktansvärt att ta hand om andras skit! Det är en sak när det rör sig om barn eller pensionärer, men jämnåriga?! Så jävla äckligt och irriterande, man undviker ju nästan köket vissa perioder. Nu har jag ändå rensat diskhon som varit fylld i några dagar, samt skrivit fyra(!) arga lappar.

Jag bor med svin, eller kanske imbeciller. Svin får man döda för det ger kött, men hur är det med imbeciller?

Helgen blev fin. Det finns saker som är lika mycket värda som en bal på slottet.

Plugg

Jag läser i Man borde vara två. Män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd av Lissa Nordin. Bra bok, den skulle jag lätt kunna läsa utan att det var uppsatsrelaterat! Just nu handlar det om hur det är svårt att hitta kärlek i det alltför välbekanta, och det här citatet är ju underbart:

Jaha, så ska man liksom flirta då. Ja hej, jag heter... ja, det vet dom redan. Jag bor... ja, det vet dom också. Jag jobbar... ja, det vet dom förstås med. Så det brukar sluta med att vi pratar fiske. (Nordin 2007; 127)

Nattliv

Idag är det tomt i huvudet. Grått ute. Skola om några timmar, hoppas det går smärtfritt. Vem vet, jag kanske till och med lär mig nåt vettigt och inte tycker att det är slöseri med tid.

Inatt blev jag jagad av en medeltida riddare på häst, men hann precis bli insläppt genom altandörren av mamma innan han hann ifatt. Mamma var märkligt lugn, jag skrek i panik på hjälp och att jag blev jagad och hon sa "Jaha vad är det med det då?". Ungefär som när man får panik över en spindel och hon lugnt tar den i handen och släpper ut den.

Sen styrde jag ett stort skepp, tillsammans med min gamla backpackerkompis. Höga vågor och suspekta hinder.

Nattens höjdpunkt var nog när jag var på ett rymdskepp. Vi cruisade runt i rymden, firade nyår (genom att se fyrverkerier vid Fyrisån på en tv-skärm) och landade och lyfte på olika planeter. Istället för att åka tillbaka till jorden bestämde jag att vi skulle försöka rädda en tjej på en annan planet, för även om det var att riskera hela besättningens liv skulle det vara värre för oss att överleva utan henne. Nobelt.

N var med, och Brad Pitt/Johnny Depp, jag var höjdrädd, och Ns vän M var med och pratade jättemycket. Jag blev glad och insåg att det betydde att jag var accepterad i vänskapskretsen.

Oanade förmågor

För ett tag sedan blev jag påmind om att alla som inte skulle på distanskursens inneträff i Gävle skulle maila och berätta det. Jag tänkte att det ska jag verkligen göra. Sen på natten drömde jag att ingen kom på träffen och att de som höll i den var ledsna. Sen skrev jag hemtenta och glömde att avanmäla mig. Nu har vi fått ett meddelande från läraren där vi får veta att ingen kom. Ingen alls. Utan att meddela det. Läraren skrev att hon och gästföreläsaren kände sig väldigt besvikna och ledsna när ingen dök upp. Sanndröm!

Ojdå

Jag borde äta middag. Eller först laga den. Varför försvinner dagarna så fort?

Minnen (både kroppsliga och sinnliga)

Nattliga bravader inkluderande alkohol, en lekplats och en longboard har lämnat tydliga spår på min ack så bräckliga lekamen i form av bland annat blåmärken och skrapsår...

Plötsligt känner jag mig som förflyttad till en tid då vår vänskap var så stark och vi var varandras allt, då 50-timmars arbetsveckor på en instängd fabrik varvades med helger fyllda av fester, kläder, lekplatser och dumheter. Då telefonen gick varm och tiden aldrig räckte till för det som ville sägas. Efterfester med ställa-upp-hångel och morotsbongar. Även nattliga vilsegångar, höga klackar, bakismat och en nymfparakits operatongångar flimrar förbi i minnet. Och så ständigt dessa lekplatser. Inte bara lekplatser förresten, alla former av kundvagnar eller andra föremål med hjul användes flitigt. Jag klarar mig utan tonårsångesten, finnarna, klädhysterin med nya plagg till varje utgång och framförallt klarar jag mig utan de ofta ganska underliga efterfesterna. Lekplatserna däremot, dom saknar jag. En varmare telefonlinje vore förmodligen inte så dumt heller.

Tillbaka

Saker har ibland en förmåga att lösa sig på ett bra sätt. Jag klagar verkligen inte på det, utan tar full fart framåt och hoppas att en balans är närmare nu än förut. Viljan och känslorna finns ju, det enda man kan göra är att vara ärlig och uppriktig både med det som känns bra och det som känns mindre bra. Antar jag? Och det är kanske inte så bara. Man kanske till och med kan komma väldigt långt på det.

Jag sitter i mitt syrendoftande men alltför mörka rum och delar min uppmärksamhet mellan uppsatsjobb, musik och internet. Är det det som kallas att ha flera bollar i luften? Jag känner mig nöjd med mitt uppsatsämne än så länge; det jag läser är intressant! Så känner man ju inte med allt plugg direkt. Nu återstår respons från läraren via mail, eller så får jag vänta till grillningen under grupphandledningen imorn. Usch.

Något positivt

Jag plockade en bukett blommor till mig själv igårkväll. Lila syren. Luktar gott.

Så oerhört mycket inte okej! Inte okej nånstans. Jag är så arg och ledsen. Och sitter hemma ensam en hel helg utan nåt att göra - är jag oönskat sällskap kan man åtminstone berätta det för mig i god tid! Speciellt om man vet att mina vänner ofta är uppbokade långt i förväg. Promenad, film och ett lutisbesök var mitt fredagsnöje, som ett slag i magen. Jag vill slå och skrika men det blir bara tårar. För jag vet nånstans vad jag måste göra. Det krävs en rejäl förändring för att det här ska kännas bra igen, för att förtroendet ska komma tillbaka. Det är så mycket större än bara den här helgen, det är uttryck för så mycket mer. Och jag kan inte le och vara tuff och så himla okej med allting längre. För egentligen går jag sönder lite varje gång. Till slut går det inte att laga längre.

Lunch

Oj, det här blev en sen lunch. Kanske inte så konstigt att jag kände mig alldeles vimmelkantig i biblioteket. Trots det lyckades jag hitta ett gäng böcker till uppsatsen, alltid nåt. Skolkar för övrigt idag, orkar inte gå till lektionen och skämmas över att jag inte gjort nåt alls.

Ikväll blir det film och nåt gott. Och imorn plugg antar jag. Jag är fortfarande fruktansvärt upprörd märker jag, lycka till med pluggkoncentration då liksom. Borde försöka att inte vara ledsen eller bitter, men det är sjukt svårt. Känslomässigt för att jag känner mig oönskad och bortvald, logiskt för att jag anar att det här är ett problem som alltid kommer finnas och jag inte vet om jag orkar med det. Och den känslan gör ont i mig.

Slut på dagen

Efter fyra timmars sömn igår och en dag fylld med mycket tankar och gott sällskap börjar det verkligen bli dags att sova. Härligt promenadsällskap avlöstes av dito fikasällskap. Plugget är det däremot åt helvete med nu. Vi hoppas att det vänder imorgon! Kanske får jag en dröm inatt som ledsagar mig i valet av uppsatsämne.

För övrigt är tankarna och grubblet såklart kvar på grund av att jag inte känner mig okej med det som beslutats och blivit sagt, trots att jag trodde det. Och så har jag insett att jag är ett mähä, det går tydligt att läsa i ett tidigare inlägg. "Jag gör det här fast jag tycker det är jobbigt och inte vill, för man måste ju anpassa sig och annars blir det jobbigt för nån annan" och sen nåt stycke längre ner "jag kan ju inte förvänta mig av nån annan att den ska göra nåt den tycker är jobbigt för att det är viktigt för mig". Dubbelmoral? Har man en moral som är dubbel borde den väl gagna en själv på bägge sätt snarare än tvärtom, vad är annars vitsen...?

Det känns ändå fint att kunna prata om mina tankar. Att jag kan vara ärlig och bli lyssnad på. Och om sådär tio dagar får jag förhoppningsvis krama också.

Jag är hungrig. Men äta får jag göra imorn! Och skriva uppsatsutkast också, usch vilken ångest. Helt sjukt hur jag slutar fungera så fort jag mår dåligt över nåt. Sån jävla mes.

Sova var det. Aj hunger. Men nej, sova. Gonatt!

Väx upp

Nä alltså. Sex på köksbordet i en korridor är inte okej. Jag äter där! Usch.

Oooch nu bråkar spotify. Det här känns som en typiskt dålig dag.

Och nej, jag lyckas inte plugga. Ett uppsatsutkast till imorn är bara att drömma om, jag har inte ens en frågeställning eller ett ämne. Samma sak med distanskursens slut-pm, jag vet inte alls vad jag ska skriva om. Båda sakerna ska in 29e. Yey mej.

Men gah nu är jag så arg att jag nästan gråter! Jävla spotify! Jag sitter här och lyssnar på Yann Tiersen för att bli lugn i själen och lyckas plugga, men så stängs musiken av flera gånger i minuten. Jävla skitgrej! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

Men då

Jag var på glatt och soligt humör igår, så då köpte jag jordgubbar och vaniljglass för att lyxa till det. Sen kom jag på att det inte är så kul att sitta på gården själv och äta lyxiga saker, så jag struntade i det. Nu tänkte jag ha jordgubbarna i min lunch-fil, men så var det mögel på dom. Underbart.

Nåt annat som gör mig glad är min nya klänning. Materialist javisst!

Världens finaste. Älsk.

Inte helt lätt

Jag vet inte om det blev mer eller mindre balans nu. På ett sätt mindre, eftersom jag anpassar mig till något jag själv tycker är jobbigt och inte vill. Jag vill få ut det mesta av det jag tycker om och mår bra av, vid varje givet tillfälle, och inte välja bort det om jag inte måste. Men någon måste ju anpassa sig, hade inte jag gjort det skulle någon annan göra det och tycka att saker var lika jobbiga. Samtidigt är det kanske mer balans, då jag fick höra att det jag faktiskt känt, trott och oroat mig för i åtminstone en månad inte stämmer. (Sen är det en annan sak att jag inte fullt ut kan tro på det eftersom jag har en självdestruktiv hjärna som är övertygad om att saker alltid går år helvete, att man inte ska lita på någon osv, och därför hellre förutser och/eller framkallar smällar än väntar på att de kommer oväntat och kan såra så mycket mer.)

Det är trist när liv, viljor, värderingar, prioriteringar och allt vad det är inte stämmer överens. Fast det som är mest trist nu är att jag inte har något att göra i helgen! Det är i princip för sent att dra igång nåt med några eftersom min umgängeskrets har framförhållning, nånting jag har försökt dämpa hos mig själv för att få saker att fungera - och som ju slog tillbaka ganska hårt mot mig nu. Dessutom är det en typisk tråkhelg eftersom alla sparar sig till nästa veckas vårbal. Som är ett stort dilemma i sig. Jag kan ju inte tvinga nån att gå på bal med mig mot sin vilja, bara för att det betyder mycket för mig och skulle göra mig glad.

Underligt också hur jag kan känna mig ganska tillfreds med saken, men ändå inte kunde somna förrän vid två inatt. Och sen vaknade jag innan klockan sex utan att kunna somna om, med tankar och ältande på repeat. Jag önskar verkligen att min hjärna, mina känslor, eller åtminstone den analyserande delen av mig kunde domna bort! Varför ska allting behöva gås igenom i tankarna, både sånt som varit och olika versioner av hur det skulle kunna vara eller bli? Saker är ju redan bestämda. Det vore så skönt att bara trycka på stoppknappen! Oj så mycket bättre jag skulle fungera då. Tror jag?

Jag dör om jag sitter hemma själv och ser på schlagern. Dör. (Aningen dramatiskt, men det skulle allvarligt kännas sjukt deppigt.) Det var ju vår grej... tänk vad mycket dumt jag får för mig.

Det kanske också är en viktig del; att jag känner mig dum och naiv som utgår från vissa saker och glädjs åt och längtar efter dem, för att sen få veta att jag hela tiden varit ensam om det. Det är ju inte första gången heller. Senast för tre helger sen, och liknande småsaker både kvalborg och valborg... Blåst brud, typ. Ett epitet som jag väl inte är helt bekväm att förlika mig med. Sjukt bright att inte lära av mina misstag liksom. (Och där gör jag det igen - skyller på mig själv! ... Jag är ju väldigt medveten om mina egna tankar och känslor iallafall... varför kan jag då inte kontrollera dem bättre?)

Så, nu har jag analyserat och funderat såpass mycket över mina tankar och satt ord på dem här, nu kanske jag kan släppa dem lite. Jag behöver ju verkligen plugga.

Sommartänk

Det känns så väldigt värt att gå på en lektion där man med hjälp av oh-bilder får veta hur man skriver en uppsats. Där en av oh-bilderna innehåller de vanligaste svenska förkortningarna. Bra, väl spenderad tid. Precis den information jag hoppades på. Suck.

Jag har insett att jag kommer ha väldigt mycket tid i sommar. Själv antagligen, eftersom alla andra kommer ha saker att göra eller vara någon annanstans än i Uppsala. Shit vad jobbigt. Funderar på att åka till Irland en sväng om det går några billiga flyg, stanna där en långhelg kanske. Ska nog ta och höra med H om han har nån ledig tid så att han kan ta sig an mig.

Planerar även någon sista minuten med N. Vad mer kan jag hitta på? Som helst inte kostar alltför mycket. En hel sommar där jag bara sitter på mitt rum, ensam i stan (alternativt på landet) kommer jag inte klara.

But why?

Vad är grejen? Varför är det någon i huset som borrar och hamrar varje måndagsmorgon? Känner denna någon att det är det bästa sättet att starta en ny vecka på? Jag ville ju snooza!

Jag är mest arg på den här uppsatsen, det är ett så konstigt upplägg! För det första måste man utgå från en huvudbok. Den ska vara skriven av en antropolog, och får inte tillhöra kurslitteraturen. Jag har ett bra ämne, men hittar ingen huvudbok till det. När jag undrade om jag då måste byta ämne föreslog läraren en bok för mig. Nu sitter jag här och bläddrar i Carnivals, Rogues, and Heroes - An Interpretation of the Brazilian Dilemma och undrar hur den ska fungera som huvudbok för en uppsats om sekulära riters betydelse i det moderna Sverige.

I fredags fick jag veta att min planerade huvudbok, om just precis det ämnet, inte fungerar eftersom den är skriven av en religionspsykolog. Klockan 16 slutade vi, då fick hela klassen springa till bibblan och försöka hitta något innan det stängde 16.30. Till lektionen idag måste vi ha en huvudbok, och jag som haft annat att göra under helgen kommer nog inte ha det. Screw uppsatsupplägget. Dessutom har vi lektioner tre gånger i veckan där vi bland annat ska prata om hur man skriver uppsats samt ha grupphandledning. Ja, vad smart, vad är vitsen med att faktiskt hinna skriva liksom?

Nej jag är inte bitter.

Gnager

Obalans är inte bra, åtminstone inte om den är för stor. Om allt tippar över.
Jag vill ju, åh vad jag vill, men jag måste vara sann mot mig själv. Är livrädd att behöva fatta ett jobbigt beslut, men tänker utgå från det bästa och se om balansen kan infinna sig. En balansboll kanske hjälper?

Har haft en härlig helg med födelsedagsfirande, landskap, sexa, utgång och mys. Nu väntar en vecka med bland annat plugg, fika och pubrunda. På fredag ska mitt uppsatsutkast vara klart, se där. Kanske dags att hitta ett ämne då.

"En åsna och ett avelsdjur." Iiih-åååh.

Orkar inte

Oftast blir jag glad när jag får post, det händer ju så sällan. Det kan ju vara något spännande, kanske ett kärleksbrev eller så. Idag var det dock inte roligt. Jag fick ett brev från institutionen i ABM, dit jag ju har sökt masterprogram till hösten. De har fler sökande än det finns platser inför nästa termin så nu ska dom ordna ett antagningsprov. Två dagar innan min uppsats samt kurs-pmet i distanskursen ska in.

"Testet består av

- ett prov i skriftlig framställning på svenska där du bland annat ska diskutera, analysera och problematisera kring en given fråga samt resonera kring ditt intresse för den sökta utbildningen
- ett prov i engelsk läsförståelse"

Jaha. Så nu kanske jag inte har nån utbildning i höst! Vad gör jag då då? Jävla skit. När jag äntligen hade lyckats bestämma mig för något.

Dessutom är jag inte kvalificerad nog att jobba på H&M, fick jag just precis nu ett mail om. Jag har heller inte erfarenhet eller utbildning nog för att timvicka inom äldreomsorgen.

Det blir ingenting av mig. Ingenting. Fan då, det här som varit en så bra dag hittills, och som jag längtat efter.

Får försöka putta undan de ledsna känslorna av hopplöshet och värdelöshet, för ikväll är det ju födelsedagsfirande goddam! Allt är fixat och klart, återstår bara att hitta mitt leende igen. Det kanske kommer tillsammans med sällskapet på 804:an.

Oförmögen

Jag lyckas inte plugga. Har två viktiga saker som måste göras snart, helst idag, men det går inte. Istället har jag varit på stan en runda och fixat grejer, och så råkade jag shoppa lite också.

Ska jag ge upp plugget för idag och städa istället? Jag brukar ju ha lättare att koncentrera mig när det är städat...

Cleant

Det är dags att växa upp.

Morgonsällskap

Någon som hamrar och spikar igen. Gah. Varför inte göra sånt, säg, mitt på dan eller på eftermiddagen? Pfft.

Tidtjuv

Idag har jag haft mer flyt med hemtentan. Ungefär 6-11 pluggade jag, sen var det föreläsning 12-14. Waste of time! Visst, det läraren tog upp var ganska intressant, men det berörde inte alls hemtentan och då har jag väldigt svårt att koncentrera mig.

Istället tänkte jag på:

- Läraren har inte alls en ring på vänster ringfinger som Elin sa.
- Min vilopus är ca 80. (Det normala är tydligen 72 enligt wikipedia, så då är det inte alltför illa ställt med konditionen kanske)
- Sex
- Robinson
- Vad jag skulle göra om det började spöregna när jag skulle gå hem. Springer man, eller stannar man i skolan och hoppas på bättre tider?
- Samtal som har utspelats, eller som skulle kunna komma att göra det.

Efter dessa givande två timmar satt jag sen kvar i skolan till 19.30. Nu har jag ätit middag och ett kinderägg (hallelujah) och borde plugga mer. Men det tar emot. Kanske inte så konstigt när jag försökt plugga ungefär 12 timmar idag redan. Det kanske blir lite CSI på tv nu istället, och sen ett litet pluggförsök till innan jag lägger mig.

Imorn är det föreläsning igen, med en svår text som ska läsas först.

Det är tråkigt nu.

What?

Vem borrar och hamrar klockan 7.30 på morgonen? Vem? Varför?? Inte för att jag sover, jag gick upp 6 idag, men jag försöker faktiskt plugga. På nätterna fester och på morgnarna husrenovering; studentboende at its best?

Oflyt

Nej det här går fan inte, det är nog dags för en promenad. Jag måste göra av mig själv nånstans, rensa huvet lite innan jag gnager sönder mig själv inifrån. Och tentan kan jag inte fokusera på heller. Underbart.

Får man kliva av? Ställa sig bredvid och se på. Se på med skepsis, distansera sig från allt, släppa alla tankar och känslor. Låta världen åka förbi. Sedan kliva på igen när världen ser ut som den borde. Om man varken orkar stå ut med saker som dom är, eller försöka förändra dom.

Morgon

Jag vaknade upp med en känsla inte helt olik bakishet. Ganska illamående sitter jag här och försöker trycka i mig lite frukost, men det är inte lätt. Jag kunde antagligen ha druckit mer vatten ute i solen igår än jag gjorde, slarvigt. Jag kunde även ha haft lite solskydd på axlarna. Det är lätt att vara efterklok!

Dagens tentafråga: "Stein föreslår att patron-klientrelationer kan analyseras på två nivåer. Vad menar han? Välj två konkreta exempel på patron-klientrelationer i litteraturen, som denna fråga kan betraktas ur. Stöd ditt argument med exempel ur litteraturen." Borde inte vara alltför svårt hoppas jag.

Förutom att vara dagens tentafråga är det även den sista. Sen ska jag bara skriva nåt om alla fem frågor, max två sidor per fråga. Och så ska jag förstå fråga tre, som känns helt jävla omöjlig trots att jag läst litteraturen. Det värsta är att alla är A- och B-frågor, men på trean kan jag varken svara på A eller B. Skittenta.

Actionkväll..?

Robinson är inte så spännande trots allt. Fryspizzan från ica var inte heller spännande - däremot fick jag en dos spänning av all rök som kom från nåt guck i ugnen.

En godispåse och lite The IT Crowd gör mig sällskap ikväll. Screw hemtentan. Men imorn ska jag upp vid 7 igen, hoppas på samma morgoneffektivitet som jag hittade idag. Fast vad säger man, lightning never strikes twice?

Idag ringde en gammal vän (gammal som i väldigt länge sen vi sågs eller hördes mer än på msn, inte gammal som i tant) för att fråga om råd och bolla tankar. Sjukt roligt faktiskt.

Det känns som jag har mycket som vill ut, som jag behöver skriva av mig om, men det försvinner någonstans på vägen. Luften liksom går ur, tankarna kommer av sig. Dags att krypa ner i sängen och kolla lite mer The IT Crowd. Det är roligt och lättsamt och kräver ingen tankeverksamhet.

Sol

Den planerade heldagen med hemtentan blev inte riktigt som väntat. Efter en effektiv morgon gick jag ut för en timmes fikarast på gården. Jag stannade ute till sju, så det blev väl sju timmar ungefär. Oops. Strålande sol, linne och shorts, goda vänner, långa samtal, glass, promenader, mera prat. Underbart. Vad vore jag utan vänner?

Hemtentetider 2

Dechiffrering av föreläsningsanteckningar

Hemtentetider 1

Det är inte utan att man blir lite besviken. Är det någon som har skakat på mitt paket med Fingers?

Frukost

Den där pensionssumman på 4 kronor i månaden kommer nog inte förändras på ett bra tag eftersom det verkar som att jag blir utan jobb i sommar. Nästan tre månader, utan att göra nåt alls? Då kommer jag försmäkta. Eller läsa och fota jättemycket! Tack och lov är det ju två hyresfria månader, så jag överlever även utan inkomst. Det hade varit schysst med lite extrapengar till hösten bara...

Igår var jag på kurs i fototeknik. Den var bra, kanske mest för inspirationens skull. Både den och kamerateknikkursen betalades av mina föräldrar som födelsedagspresent, men om ledaren gör en ny kurs där man är ute och fotar, får konkreta tips efter en avtryckt bild, och sen kanske går tillbaka och bildbehandlar kommer jag nog betala för den. Dags för lite praktik!

Jag vill verkligen ha photoshop nu. Verkligen verkligen. Och klippa mig vill jag göra, ser ut som en lurk nu.

Om tre timmar är det lunch på Ofvandahls, och efter det går bussen till Västerås. Innan dess ska jag duscha, städa i köket, gå ut med sopsorteringen, och helst skicka iväg fler jobbansökningar.

Borde verkligen försöka njuta hämningslöst av helgen nu, för kommande 10 dagar kommer bli en pärs. Hemtenta i den nya svåra kursen samtidigt som vi har lektioner som vanligt, och dessutom en hemtenta i distanskursen där jag inte alls läst allt jag borde ha läst hittills. Klockan 16 respektive 17 på kvalborg ska hemtentorna in, sen blir det kalas! (Och sen är det bara en b-uppsats och ett stort pm kvar till sommar!)