Klv-fest

Lunchtrauma

Jag har inte så mycket mat hemma, så jag tänkte fixa några ostmackor till lunch. Snabbt och enkelt tyckte jag. Men tji fick jag, jag skar upp fingret på osthyveln och nu blöder det runt nageln. Suck.

För övrigt såg jag en rubrik om en artikel om jobbintervjuer, den handlade om vilka de vanligaste fällorna är. Och så avslöjade dom, i rubriken då, att nagelbitning försämrar ens chanser. Det är väl klart som fan! Det är faktiskt äckligt. Och dom som gör det, och sen är dumma nog att göra det även under en jobbintervju, får nästan skylla sig själva.

Nu vet jag med mig att säkert några i min bekantskapskrets är nagelbitare. Bara för att nagelbitning är äckligt menar jag inte att ni är det. Okej? All good?

Damnit

Jag fick just ett mail från killen jag hyr mitt rum av; han ska skriva klart sin uppsats i Uppsala så han vill flytta in igen sista maj. Det är det datum som står på kontraktet, men när vi skrev på det lät det ändå som jag skulle få bo kvar lite längre om jag behövde.

Nu måste jag kolla i kalendern.

Ja jo, det kan ju funka. Fredag 25/5 har vi "inlämning av uppsatsmanus". Tisdag 29/5 är det lektion, och fredag 1//6 ska uppsatserna vara färdigredigerade. 4 och 5 juni har vi uppsatsventilering. Sen verkar skolan vara slut.

Så jag får alltså sova i min systersons lek- och djungelrum den sista veckan. I Årsta, en hel evighet bort. Om dom går med på det vill säga, men jag tror att jag redan har förvarnat om att jag kan behöva göra det.

Självklart vill jag ju bo kvar så länge som möjligt; det är väldigt skönt att ha ett helt eget rum, och att bo så nära alla vänner och nationen. Så bäst för min del vore ju att flytta onsdag 30/5 eller torsdag 31/5. Men då får det nog bli flytt via buss, för föräldrarna jobbar. Eller, ifs, jag måste ju flytta hem mina saker till Stockholm sen också när skolan är slut, och det räcker nog med en Uppsalatur för dom.

Åh varför hamnar jag alltid här? Hemlös och arbetslös (och framtidslös känns det som ibland). Jag har ju fortfarande inte lyckats få något jobb till sommaren. Det känns lite illa att parasitera på sina föräldrar en hel sommar när man är 22 år. När dom var i min ålder hade dom typ byggt vårt hus och börjat plantera barn.

Ja, nej, nu är det som det är och det är bara att acceptera med ett leende. Jag är ju trots allt nöjd att jag tackade ja till det här rummet även om det var en begränsad tid. Korren är bra, det är nära till allt, det är lugnare än på Stormen.

Jag kanske ska kolla in på studentstadens sida och se om dom har nåt ledigt snart. Fast jag vill nog hellre bo här, så kanske borde jag ringa Styrbjörn först. Men allra först blir det frukost.

Halvhjärtat festbesök

Jag fick en drink, lyssnade på lite skvaller, diskuterade folkhögskolor, bevittnade ett antal twisteromgångar, försökte delta själv, fick ont i huvudet, och gick hem. Det gick med andra ord ungefär som planerat, men det var skönt att komma iväg från rummet ett tag. Nu väntar sängen, och imorgon ska jag försöka få lite pluggande gjort. Jag har ju fortfarande inte gjort den där straffuppgiften...

Kvällstanke

Är det inte underligt att man aldrig känner sig så ensam som man gör när man är omgedd av mycket folk?

Jag kände att det var dags för en bild. Hamnen i St George, Grenada.

Jamen halledudanemej då vad sensitive jag är. Jag ser på Fab5, och ett par har just gift sig. Och här sitter jag och fånler med tårar i ögonen. Jag säger då det.

Uppdatering två minuter senare: Brudens pappa, en satt äldre italiensk herre, dansar med sin dotter - och bryter ihop. Ah gosh, mitt lilla hjärta brister.

Typiskt

Åh! Så väldigt irriterande.
Utanför skiner solen, och från mitt skrivbord ser jag folk som kommer och går därnere på gården. Många bär på en eller flera systemetkassar, som jag antar är för inflyttningsfesten i en av korridorerna här ikväll. Jag vill också gå! Men det vore nog lite oansvarigt. Kanske bara en snabb visit? Fast, nej. Jag har inte ens köpt nån sprit. Dessutom skulle det kännas moraliskt fel, inte bara för att jag egentligen inte mår bra och borde vila, men även för att jag sedan flera månader lovat att gå på min arkeologpolares födelsedagsfest just ikväll.

Så det blir nog till att sorgesamt titta ut genom fönstret på alla man känner som ska på festen. Kanske ska jag spela lite sorglig musik också, så att jag riktigt dränker mig i självömkan. :p

Ett hyfsat tråkigt inlägg

Jag tror att min förkylning börjar ge med sig nu. Jag hoppas det iallafall.
Efter att ha jobbat i puben i torsdags mådde jag verkligen uselt, och när jag väl somnade framåt tre kunde jag sova i två timmar innan en kombination av Kleptoskrik på gården och halsont/snuvighet/hosta väckte mig. Förbrukning av servetter och en hel del självömkan följde innan jag sen somnade igen, och den gången fick sova ytterligare två timmar, då jag vaknade av att jag försökte snyta mig i sömnen. I luften. Upp och trumpeta som en arg elefant, mera självömkan, längtan efter nässpray. Till slut somnade jag igen, nästan sittandes i sängen för att kunna andas ordentligt. Trots att det nog knappast var ergonomiskt riktigt verkade det funka, för sen kunde jag sova i tre timmar till.

Igår försökte jag fåfängt hitta en ersättare till mitt jobbpass på kvällen, men det är kanske ännu svårare än vanligt på en fredag. Så istället blev det en tupplur mitt på dagen, och sen när jag väl började jobba kändes det redan bättre. Kanske funkar kroppen så att den sätter på alla krafter när det väl gäller? Likadant var det dan innan när jag jobbade, men då mådde jag också riktigt dåligt från klockan tio eller elva ungefär, och natten blev ju inte så utvilande.

Hursomhelst. Mari, som är 3q och tillika min chef, var en ängel och hoppade in istället för mig från klockan sju, så jag kunde gå hem och vila. Just där och då kände jag mig ju inte så sjuk, men det var nog klokt ändå. Så fort jag kommit hem och lugnat ner mig lite kom huvudvärken och tröttheten tillbaka. (Det kanske är mitt rum det är fel på?)


För övrigt måste jag erkänna att jag tycker det är riktigt roligt att jobba, speciellt vanliga pubkvällar. Jag kommer sakna mitt klubbverk när terminen är över!

Underlig dröm

Det regnar. Det är jul. Jag är på ICA i Stenhamra (i verkligheten nedlagd sen flera år) med mamma och eventuellt några systrar. Vi går mot bilen, men jag kommer på att jag glömt att köpa något och går tillbaka. Längst bort i affären finns ketchupen, Heinz förstås, som jag vill åt. Två små tjejer når inte det dom vill ha, så jag hjälper dom att hitta vit dillketchup till dom. Jag hinner tänka att det är en typisk föräldraketchup innan jag får tag på en flaska som är halvfull och vattnig, den vill dom inte ha, så efter lite letande får dom en full. Sen kommer en affärstant och ska hjälpa mig med den ketchup jag vill ha; den säljs nämligen i lösvikt. När jag säger att jag ju vill ha en hel ketchupflaska tycker hon att det är bra, för då kan hon hälla över olika slattar så att hon blir av med dom. Jag tycker det verkar snuskigt, men säger inget. Sen händer lite grejer jag inte minns, men det innebär hur som helst flera rundor till kassan och sen tillbaka till andra änden av affären. Av nån anledning (ja jag undrar också varför) blir jag av med nästan alla kläder. När jag ska till kassan för att slutgiltigt betala hittar jag inte kläderna och tänker att dom kankse är ute i bilen, så jag lassar upp mina varor iklädd underkläder och flipflop. Kassörskan, som verkar ung och kaxig, viskar något jag inte hör. Sedan upprepar hon, högre, "Vet du om att du inte har några kläder på dig?". Jag skrattar glatt och förklarar att klart jag vet, men jag hade på mig när jag kom in och dom är nog ute i bilen nu. Samtidigt som jag säger det inser jag att dom inte alls kunnat hamna där ute, så jag går än en gång tillbaka in i affären. Mycket riktigt ligger mina kläder där i en frysdisk. Tillbaka till kassan, kommer på att jag vill ha godis, men hittar det inte där jag tror att det ska vara. Ser på klockan och inser att jag varit inne i affären 30 eller 50 minuter sen de andra gick till bilen för att vänta på mig.

Även tidigare under natten florerade den gamla ICAn i min drömvärld; på en tågresa gör vi en kort paus. Jag går in på ICA för att kolla hur det ser ut, plus för att se om det finns nån toa man kan låna. Tåget (eller om det är en buss, det är lite oklart) ska åka igen om tio minuter, så jag vågar inte ta mig tid till ett toabesök. Istället har jag en halv leverpastej i handen, som jag nästan får tillbaka pengar för eftersom mannen bakom disken tror att jag ska reklamera den.

Menlöst

Dr Phil handlar visst om julmardrömmar idag. I en halvtimme ungefär har det handlat om en tant som har förstört julen för släkten i 28, pga att hon för 28 år sen fick en ful blus av sin man. En halvtimme, om det?? Och nej, jag har inte tittat, däremot har jag zappat förvi när det varit paus i Vänner.

Vad händer med världen? Nog för att man kan ha en jobbig uppväxt, men hur kan människor ha så mycket hat inom sig?

Upptäckt

Men vafan?? Hur blev klockan nio? Den var ju åtta för bara en liten stund sen!

För lite tid

Det händer lite för mycket saker tycker jag. Man vill ju vara med på allt och helst lite till, men dygnet har för få timmar, minuterna för få sekunder osv. Den närmsta framtiden ser än så länge ut som följer:

Måndag (dvs idag) Plugga.
Tisdag: Skola till fyra. Sen grisfest på nationen och eventuell utgång.
Onsdag: Bakis. Ämbetsmannarumsmöte. Plugga. Reggaeklubb på VG.
Torsdag: Bakis? Plugga förmiddag. Jobba eftermiddag.
Fredag: Plugga förmiddag, jobba eftermiddag.
Lördag: Fest ute i Sunnersta och fest här, vill hinna med båda.
Söndag: Bakis? Plugga.

Måndag: Skola. Fest med Gbg och Gotlands.
Tisdag: Skola.
Onsdag: Skola.
Torsdag: Skola förmiddag, jobba eftermiddag.
Fredag: Skola hela dan.
Lördag: Plugga?
Söndag: Jobba från 12 till (tror jag) 01.

Måndag: Jobba från 10 till cirka 06.
Tisdag: Jobba från 11 till den sittande sexan som väl börjar framåt 23. Festa, städa, sen festa lite till.
Onsdag: Skola 9-16. (Kommer dock med största säkerhet inte gå.)
Torsdag: Skola 9-16.
Fredag: Skola 9-15. Redovisa projektarbete, som ger betyget på det här momentet. (Det projektarbetet jobbar vi med fredag till fredag, och som ni förstår går mycket av den plugg- och lektionstiden bort.)
Lördag: Landskap och sen sexa, börjar 17.

Kanske bäst att jag fortsätter plugga på inför morgondagen, har en hel del till att förbereda. Har även en straffuppgift för att jag missade förra veckans lektion, den borde jag börja skriva på. (Jag tror att jag skjuter upp det av rent principiella skäl; jag tycker inte det är rätt att jag ska skriva tre sidor för att jag missat en lektion där halva klassen ändå är tyst, men trots det inte behöver göra nån extragrej.)

När man har en känslig punkt, som får en att krympa och bli mörk och kall, som man gör allt för att dölja. Visa sig känslolös och leende, stark och oberörd. Och sedan öppnar sig, berättar, så att det blir en sannare sanning, trots att det är obehagligt. Och personen man öppnat sig för, fläkt ut sig för (som en jävla fisk på ett rensningsbord) sedan riktar en spark mot denna punkt. Kanske utan att tänka efter, kanske medvetet. Och man sträcker på sig lite extra, ler och försöker skratta ett oansträngt skratt, allt för att visa att man inte är minst i världen. Då är man liten.



Och nej, jag är inte varken arg eller ledsen. Mest grubblande, så som jag har en tendens att bli då och då.

Uppdaterad 22:28
Jag borde kanske understyka en gång till att det är bra med mig och att mina känslor nog blir lite starkare när de kommer ut i skrift. Jag borde börja skriva böcker. Egentligen handlar det hela om en liten fjuttig sak, som enbart är stor och viktig för mig. Som måste ventileras på nåt sätt, och då blir det här. No need to worry, men tack för att ni bryr er, det värmer.

Apelsinjos

Hemma fick jag för mig att pressa en apelsin så att jag fick mig lite jos, och det var gudomligt gott! När jag hittade en såndär press på Lutis igår slog jag såklart till och köpte den. Men ack, vilken besvikelse som nyss mötte mig. Jag vet inte om det är pressen eller apelsinerna det är fel på. Det verkar bara vara en jävla massa fruktkött! Skitstörigt. Så jag har just ätit ett glas jos. Besvikelse var ordet.

En tur på stan

Igår var jag i stan med liten syster, vi var på klänningsjakt - student åt henne och fin åt mig. Något vi väl har gemensamt är att vi faller för dyra saker. Den enda klänningen hon gillade kostade 1400, och den jag blev kär i kostade 1100. Oekonomiskt så det förslår. Men, blind av kärlek som jag var köpte jag klänningen. Igårkväll när jag provade den hemma blev jag dock lite osäker, den kändes lite som en blandning mellan nattlinne och våp. På något sätt. Men samtidigt gillar jag den. Åh, jag behöver smakråd.

Vi var inne och kollade runt i den nya gallerian också, och där fanns en frisersalong som hade ett öppningserbjudande jag bara inte kunde motstå: klippning och två hårprodukter från 250 kronor. För mig kostade det 290 spänn, och det är ju ingenting. Man fick välja ut två produkter ur Tigis sortiment, perfa. Så, klipp klipp var Pernilla korthårig igen. Inte snaggad, men kort blev det. Nu återstår bara att lära sig fixa det pernilligt också.

Valfrihet

Det är så dumt att man glömmer bort att valfrihet inte är alla förunnat. Google-generationen, som vi tydligen kallas, har ju så många dörrar öppna till skillnad från hur det var för bara något decennium sen. Det verkar som att det gör oss till en extra velig generation också, som inte vill planera saker för långt i förväg, och som får smärre beslutsångest av allt från att välja pålägg till att välja utbildning. Eller är det bara jag?

Om mindre än en vecka ska ansökan för höstterminens studier vara inlämnad, men jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig.

För att få lite inspiration har jag just tittat på vilka olika distanskurser man kan läsa på folkhögskolor, jag tänkte att jag kanske kan läsa en sån kurs på halvfart i något ämne som verkligen känns roligt, samtidigt som jag läser en vanlig kurs i Uppsala.

De kurser jag sparat i min mapp:

Journalistiskt skrivande
Utveckling och Biståndskurs
Dramatikskrivarkurs
Skriv för livet - självutveckling genom skrivande
Östafrikastudier - grundkurs
Skapande skrivande, nybörjare
Ett bra liv - friskvård på distans
Skrivare distans
Skriva manus för film
Kreativt skrivande

Hemma

För övrigt kan jag berätta att jag, trots en stor dos skepsis och negativitet, tog mig ända hem igår. Ungeför tre timmar tog det från dörr till dörr. Det som nästan är roligast när man är hemma är att både kyl och frys är fullproppade, och att man får ta saker från ALLA hyllor.

Nu ska jag äta lunch, sen blir det promenad med Hanna och sen kommer lillfamiljen hit. Imorgon blir det påskfirande och föräldrafirande; de har 100-årskalas.

Anneli är hemma igen efter tre veckor i Zambia, brun som en kladdkaka. Nästan. (Det finns inte så mycket att jämföra brunt med, pepparkaka är för vanligt och annat klingar lite... negativt.) Jag förstår inte varför båda mina systrar så lätt blir solbrända och fina, medan jag själv förvandlas till en enda stor fräken efter en stund i solen. En flagande fräken dessutom.

Jag vill här slå ett slag för konsumbloggen, och även hänvisa till en video om objektifiering av kvinnor i reklam. Videon är en halvtimme lång, men jag rekommenderar den ändå! Det är nästan så jag får lust att maila Margareta, min gymnasielärare i kön- och identitet, textkommunikation, och mediekunskap...

Ingen lust

Jag känner inte för att åka hem. Det är bara bök och krångel. En sak vore det väl om jag kunde åka härifrån och direkt hem (direkt betyder i det här fallet tåg 40 min till Stockholm, 30 min tunnelbana och 50 min buss), men nu måste jag stanna i stan och leta presenter till föräldrarna, och egentligen behöver jag även hitta nåt att ha på min till damsupén nästa helg också.
Jag har en känsla av det kommer vara fler än jag som shoppar i stan idag...

Personlighetstest

Inte för att jag gillar Dr Phil, men jag kan ändå göra ett test han utformat. När jag gjorde det först svarade jag f) på den sista frågan, men nu tycker jag att alternativ c) nog passar bättre. Ändrar jag får jag ett annat slutresultat, så jag har markerat båda. Tycker nog att 31-40 poäng stämmer bättre med min personlighet... Vad får ni för resultat?

1. When do you feel your best?
a) in the morning
b) during the afternoon &and early evening
c) late at night

2. You usually walk...
a) fairly fast, with long steps
b) fairly fast, with little steps
c) less fast head up, looking the world in the face
d) less fast, head down
e) very slowly

3. When talking to people you.. .
a) stand with your arms folded
b) have your hands clasped
c) have one or both your hands on your hips
d) touch or push the person to whom you are talking
e) play with your ear, touch your chin, or smooth your hair

4. When relaxing, you sit with.. .
a) your knees bent with your legs neatly side by side
b) your legs crossed
c) your legs stretched out or straight
d) one leg curled under you

5. When something really amuses you, you react with...
a) big appreciated laugh
b) a laugh, but not a loud one
c) a quiet chuckle
d) a sheepish smile

6. When you go to a party or social gathering you .. .
a) make a loud entrance so everyone notices you
b) make a quiet entrance, looking around for someone you know
c) make the quietest entrance, trying to stay unnoticed

7. You're working very hard, concentrating hard, and you're interrupted...
a) welcome the break
b) feel extremely irritated
c) vary between these two extremes


8. Which of the following colors do you like most?
a) Red or orange
b) black
c) yellow or light blue
d) green
e) dark blue or purple
f) white
g) brown or gray

9. When you are in bed at night, in those last few moments before going to sleep you are. . .
a) stretched out on your back
b) stretched out face down on your stomach
c) on your side, slightly curled
d) with your head on one arm
e) with your head under the covers

10. You often dream that you are...
a) falling
b) fighting or struggling
c) searching for something or somebody
d) flying or floating
e) you usually have dreamless sleep
f) your dreams are always pleasant


POINTS:
1. (a) 2 (b) 4 (c) 6
2. (a) 6 (b) 4 (c) 7 (d) 2 (e) 1
3. (a) 4 (b) 2 (c) 5 (d) 7 (e) 6
4. (a) 4 (b) 6 (c) 2 (d) 1
5. (a) 6 (b) 4 (c) 3 (d) 5 (e) 2
6. (a) 6 (b) 4 (c) 2
7. (a) 6 (b) 2 (c) 4
8. (a) 6 (b) 7 (c) 5 (d) 4 (e) 3 (f) 2 (g) 1
9. (a) 7 (b) 6 (c) 4 (d) 2 (e) 1
10. (a) 4 (b) 2 (c) 3 (d) 5 (e) 6 (f) 1


Now add up the total number of points.

OVER 60 POINTS : Others see you as someone they should "handle with care." You're seen as vain, self-centered, and who is extremely dominant. Others may admire you, wishing they could be more like you, but don't always trust you, hesitating to become too deeply involved with you.

51 TO 60 POINTS : Others see you as an exciting, highly volatile, rather impulsive personality; a natural leader, who's quick to make decisions, though not always the right ones. They see you as bold and
adventuresome, someone who will try anything once; someone who takes chances and enjoys an adventure. They enjoy being in your company because of the excitement you radiate.

41 TO 50 POINTS : Others see you as fresh, lively, charming, amusing, practical, and always interesting; someone who's constantly in the center of attention, but sufficiently well-balanced not to let it go to their head. They also see you as kind, considerate, and understanding; someone who'll always cheer them up and help them out.

31 TO 40 POINTS : Others see you as sensible,
cautious, careful & practical. They see you as clever, gifted, or talented, but modest. Not a person who makes friends too quickly or easily, but someone who's extremely loyal to friends you do make and who expect the same loyalty in return. Those who really get to know you realize it takes a lot to shake your trust in your friends, but equally that it takes you a long time to get over if that trust is ever broken.

21 TO 30 POINTS: Your friends see you as painstaking and fussy. They see you as very cautious, extremely careful, a slow and steady plodder. It would really surprise them if you ever did something impulsively or on the spur of the moment, expecting you to examine everything carefully from every angle and then, usually decide against it. They think this reaction is caused partly by your careful nature.

UNDER 21 POINTS :
People think you are shy, nervous, and indecisive, someone who needs looking after, who always wants someone else to make the decisions & who doesn't want to get involved with anyone or anything! They see you as a worrier who always sees problems that don't exist. Some people think you' re boring. Only those who know you well know that you aren't.

Fundering

Två korridorare har de senaste *räknar* fem dagarna sagt "Vad fin du är", när jag varit duschad, sminkad och påklädd annat än sunkiskläder. Betyder det att jag tillåtit mig själv en alltför sunkig image när jag flummar runt i mitt rum och i korridoren? Eller är jag helt enkelt jävligt het? Jag låter den frågan förbli obesvarad.

Rackarns!

Nä nu är det koka fläsket stekt! Fy bövelen!
Såhär på min lediga dag hade jag planerat in att äntligen få spela lite Sims igen. Men icke. Datorn hittar tydligen inte skivan. Fast jag alltså har satt i den. Usch så irriterad jag blir när saker inte fungerar som jag vill.

Sport som krig

Jag blev av någon oklar anledning så sugen på socamusic att jag, i min brist på nedladdningskunskaper, ödmjukt bad min korridorare att kolla upp en låt åt mig. Det är TT:s officiella fotbollslagslåt, den spelades hela tiden när vi var där under fotbolls-VM förra året. Snacka catchy sång, jag menar - vilken var Sveriges låt? Typ nån gammal Ledinsång, eller hur var det?
Ett minne för livet är det iallafall. Jag och Sara, på en pub i Trinidad, iklädda de mest blåa och gula kläder vi kunde hitta, omgivna av tre engelsmän som inte vågade erkänna att de hejade på Sverige, och ett hav av svart- och rödklädda trinnies. Att det blev oavgjort var kanske det bästa just då :)

Dessutom fick jag så klart för mig hur väl det jag fick lära mig om nationalitet när jag läste etnologi faktiskt stämmer: sport är vår tids krig, det är där vår nationalitet och identitet stärks. Särskilt viktigt är det för länder vars medborgare inte känner sig som en homogen grupp; att enas bakom ett lag som möter ett annat land stärker känslan av nationell identitet.

Och aldrig förr har ju jag sett en fotbollsmatch. Eller klätt mig i mitt lands färger. Eller faktiskt helhjärtat brytt mig om något sportresultat.

Klicka på rubriken eller här för att lyssna på Fighter.

(För övrigt har Kaspian en Soca Warriors-tröja)


(Och ja, det är plastpåsar jag har på mig.)

Promenad i vårvädret med lillskit som snart fyller ett och blir stor kille.

Rapportering

Imorse var ännu en sån där morgon, en dagen-efter-morgon. Ni vet vad jag menar; man vaknar upp med antydan till hjärtflimmer, har en sunkig smak i munnen, det ligger drinkparasoller på golvet och en främmande karl mellan ens ben, lukten av en drink kommer emot en vågor från de kvarlämnade glasen kvällen innan, taklampan är utbytt mot en discokula...

Gårdagen var intensiv. Att gå upp 9.30 var en smärre bedrift när man jobbat kvällen innan och kommit i säng vid 3. Att sedan städa rummet, tvätta, diska, fixa och dona tog självklart mer tid än planerat. De 100 sidorna i metodboken jag skulle läsa blev inte ens påbörjade. Iväg till Flogsta, där Amalia bjöd på vin och god mat och vår hemma-hos-pubrunda förklarades officiellt påbörjad. Vidare till Smålandsgården där vi avnjöt en pärondrink i mitt misslyckade discoljus innan vi fortsatte till Stormen. Där bjöd Mattias på skumpa, Tom på Finskt barnkalas(?) och Emilia på Dooley's on the rocks. Ner till Mari som komponerade olika drinkar. Schemaenligt vandrade vi vidare till John och André, vars GT och hotshot dock överskuggades av deras futuristiska dusch. Vidare till Johan som bjöd på någon jägerdrink med körsbärssmak, leverpastejsmackor och utvecklingssamtal, och sedan fortsatte vi hem till Marcus där även Lotta slöt upp. Vad han bjöd på vågar jag inte säga, för jag har ingen aning om vad det var jag drack... det var grönt, med lite päron i. Sista stoppet var hos Lotta, som erbjöd jordgubbssmakande förfriskelser. Efter att ha promenerat så att skosulorna förtunnats beslöt några av oss att ringa en taxi, som likt Askungens pumpa förde oss välbevarade till VG. (En taxiresa som jag betalade, nu när jag tänker efter.) Trots att det inte var så mycket folk, och enbart vikingar som jobbade i baren, blev vi kvar ett bra tag. Framåt tre begav jag mig hemåt igen med Emilia - som efter att ha ätit rostat bröd hos mig sedan fick sällskap av Klepto fram till sin port.

Idag har spenderats hos syster, lekandes med en flubbris och ätandes god mat. Snart följer filmtittning, innan det är dags att resa hemåt och förbereda sig mentalt för att läsa hela metodboken imorgon. På tisdag ska den redovisas, sedan ska jag jobba i puben, och på onsdag eller torsdag åker jag nog hem för att fira påsk och mina föräldrars 100-årsdag. Det ska bli skönt med lite ledigt och lugn och ro! Även om en bok ska läsas under tiden.

Jag vill även påpeka att några av ovanstående bakispåståenden är mer eller mindre verklighetstrogna :)

Insikt

Plötsligt förstod jag varför det de senaste dagarna sett ut som om en hönsmassaker ägt rum hos mig.

Jamenvisstja

Ja jösses, förnekelse var det ja. Nu borde jag ju verkligen försöka börja med mitt pm, så att jag kan pöla lite sen me gott samvete. Istället sitter jag här.

(Men oroa dig inte mamma, jag hinner nog ska du se)

Apropå papegoja och njuta...

... så hittade jag en annan bild jag gillar som jag tog hos familjen i Amazonas. Njuta var ordet.
(Hade dock tyck bilden var mycket bättre om Matt med sina skrikiga badbrallor inte suttit i bakgrunden, men man kan ju inte få allt.)

Vår

Vår, värme, sol, fågelkvitter, blå himmel. Jag blir alldeles till mig, jag vill inte sitta inne i mitt unkna rum och se på dagen som passerar utanför. Jag känner mig som en brunstig tjur, jag vill ut ur hagen! Eller alltså, inte brunstig som i att jag vill hoppa på kossor och leka oanständiga lekar med dem, snarare att jag vill hoppa ut ur hagen och springa i det gröna gräset under den blåa himlen bort bort, till en kulle där jag kan sitta ifred och lukta på blommorna.

Den här papegojan träffade vi i Amazonas. Den vet hur solen ska njutas.

Förnekelse

Halv elva ungefär gick jag över till puben för att köpa ett lass glass att trösta mig med i min studieångest. Det blev ett stort lass, och lass ska helst avnjutas i sällskap. Så jag stannade där och åt. Sen märkte jag att det var stressigt i puben, och att det inte fanns några rena glas, så jag ställde mig i disken. Nu kom jag tillbaka. Är det förnekelse det kallas? Jag ska ju skriva mitt pm på fem sidor som ska in på torsdag. Då ska man inte hjälpa till med disk. Men det värsta är att jag helt seriöst funderar på att gå ner och pöla med dom som jobbar. Jag får se om jag är pigg om en timme när dom har städat klart, och om mitt samvete tillåter det.
Hur långt jag har hunnit på mitt pm? Jag har inte börjat. Men jag har läst allt som ska läsas, och jag har färglagt olika delar av mina anteckningar i olika färger.

För övrigt känner jag mig som en bitterfitta, men har som tur är schyssta människor runt omkring som orkar lyssna. Och kanske har jag tom rätt ibland.

För övrigt, igen, såg jag lite halvt på nåt program på Discovery igår, om världens skitigaste jobb eller nåt liknande, där dom skulle fixa hundar. En tant visade hur man ska raka hundens stjärt, och det filmades - men det "känsliga" området blurrades! Jag blev så häpen. Ska sånt blurras? Va är det för pervon som ser på teve? Jag menar, det måste ju ha blurrats av en anledning. Underligt.

För övirgt, för tredje och sista gången för ikväll, har nån glömsk jävel lämnat sin öl i frysen. I hyllan ovanför min. Så jag hade helt plötsligt massa fryst ölskum i mitt frysfack och över min mat. Öl luktar även i fryst tillstånd, kunde jag konstatera.

Val och kval

Surfade in på Lisens blog imorse (eller var det igår?) och fick då se en lista på utbildningar hon väljer mellan, och dessutom en otrevlig påminnelse om att ansökan för hösten ska vara inlämnad om två veckor. Panik. Det slutade med att jag kollade igenom hela Uppsalas utbildningskatalog ordentligt, och nu härmar jag Lisen genom att skriva upp vad jag kan tänka mig. Har hittat både småkurser och såna som sträcker sig över hela terminen, men vet inte alls vad jag ska välja... Minst 30 poäng ska det vara iallafall.

Etik 7,5 p
Feministisk filosofi och estetik 30
Introduktion till feministisk filosofi 7,5
Genusvetenskap A 30
Krogen, marknaden och äktenskapet: kulturhistoriska aspekter av det tidigmoderna Europa 7,5
Idéhistoria, inriktning filosofi och religion 30
Kulturantropologi A 30
Musikteori 15
Orienteringskurs i astronomi 7,5
Global miljöhistoria 7,5
Klimatet, energin och det moderna samhället 7,5
Människan och naturen 7,5
Pedagogik A 30
Psykologi A 30
Hjärna och beteende 7,5
Socialpsykologi 30
Religionsvetenskap A 30

Några tips... nån?

Zombie

Nu är det baskemej sovdags. Hela igår var en intensiv dag, följd av en intensiv natt, följd av sexa och pizza. Nu är det på tiden att jag får lite sömn.
Gonatt gott folk.

Åh jag blir så arg på mig själv. Jag gick ner till qx för att fråga två snabba frågor om kvällen, men Mari pratade i telefon så jag väntade. När hon lagt på sa vi typ hej, men jag hann inte fråga det jag undrade innan det kom in nån dj och då ignorerades jag direkt. Dom försvann iväg, och kvar stod jag som ett fån. Satte mig i soffan utanför och väntade på att hon skulle komma tillbaka, men när hon gjorde det följde han med in för att boka nån spelning. Och då sitter jag där, och väntar, i kanske tio minuter, på att få ställa mina två snabba frågor: tid och klädsel för kvällen.
Mattias och Sabina kom in, och jag frågade dom om dom visste. Det gjorde dom inte, men dom gick helt enkelt in och frågade. Kvar satt jag, ännu mer som ett fån. Varför kan inte jag göra så? Jag väntar alltid tills folk har pratat klart och så. Så fånigt ibland. Men det sitter väl så pass djupt rotat; man ska inte avbryta, man ska inte ta plats, man ska inte försöka få över uppmärksamhet på sig själv.
Men jag blir så arg på mig själv. Varför är jag socialt efterbliven?

Uppdatering en dusch senare:Och så blir jag arg på mig själv för att jag bryr mig! Vad ska jag vara så jävla känslig för? Det gör ju inte nån gott.

Helgplanering

När helgen ofta fungerar som avkoppling och ledighet, är det snarare motsatsen för mig. Ikväll jobbar jag på husets födelsedagskalas, fem till tio och sen städning tror jag, men jag måste kolla upp det.
På lördag är det husfestgasque. Då börjar vi i klv jobba tio på morgonen (hädelse!), runt 17.30 kommer gästerna och då serverar vi på sittningen. Sedan avslutas deras middag, och då ska vi snabbt som satan duka av och sen duka upp nån annanstans - det är nämligen en sittande sexa. Det positiva med detta är att även vi får vara med och äta och dricka på den. Klockan två skickas gästerna hem, och då ska vi städa. Vår stackars hovmästare Sofia är nog den enda som måste vara nykter. Efter det är det sexa för oss som jobbar, och planen är att hålla ut till 12 ungefär på sönag - för då ska vi äta våfflor på Göteborgs.

Helgen kommer bli intensiv. Kanske bra att jag ställt om min dygnsrytm något nu när jag tänker efter.

Det är dags för ännu ett roligt klipp! Tack David för tipset :)

Uppsats-pm, glass, dygnsrytm, effektivitet, d-knapp mm

Sådär, två minuter innan deadline skickae jag in min uppsats-pm till läraren och till gruppen. Färdig!

Fördelen med att bo dörr i dörr med puben och pubköket:


Min dygnsrytm är inte som den ska. Även när jag tänker se till att komma i säng i vettig tid, dvs innan midnatt, blir det senare. Igår satt jag uppe länge med mitt pm, fast jag skrev knappt på det, och ungefär så var det hela gårdagen. Det skulle vara en pluggdag, men istället såg jag till att städa, diska, tvätta, hitta bruksanvisning till tvättmaskinen på internet och skriva ut den, se på Medium, äta glass (se ovan), snacka blandskivor och andra viktigheter på msn, laga mat, gå till affären, lämna tillbaka byxor på KappAhl (är det ett namn? det ser ju konstigt ut), köpa tvättpåsar, mm mm. Jag bestämde mig även för att byta gardin, efter att för länge sen ha tröttnat på det blåa lilla höftskynket som satt i fönstret när jag flyttade in. Aldrig förr har jag behövt hjälp av en vän, en polygrip och en hel del våld för att byta gardin. Men så går det tydligen till här. Min världsbild vad gäller gardiner och gardinstänger fick sig även en omskakande törn - inte visste jag att det fanns flera olika sätt att hänga upp gardinen i stången.
Framåt ett igårkväll, inatt, imorse, kalla et vad ni vill, börjae det bli läggdags, men först gick jag ut i köket för att hämta vatten. Då var min rumsgranne där, som jag samma dag sagt var väldigt anonym och inte så pratgla. Det fick jag äta upp. Babblade på om massa olika saker, och snart var klockan tre.

D-knapp, undrar ni nu. Ja, d-tangenten på min ator har bestämt sig för att bara fungera ibland, och helst vill den bli tryckt på ett speciellt sätt. Då jag inte alltid tänker på det uteblir bokstaven d ur vissa ord. Jag hoppas ni har översyn med detta.

Sommaren

Det är inte så långt kvar nu, bara några månader. Har i princip gett upp hoppet om att få jobba på dagiset i sommar, så nu måste jag börja söka annat. Ska höra med Hanna om hur hon ska göra i sommar också, får jag chansen att jobba i handelsträgårn säger jag ju inte nej.
Vad gör jag om jag inte får något jobb??
För övrigt tycker jag det är dumt att folk får jobba som pluggar för att bli något helt annat, men fortfarande är anställda och har tagit tjänsteledigt bara för att ha trygghet. Blä. Då får ju jag inte jobba.

Oops

Hehe stackars...

Sorgligt

I skogen bakom huset finns en sänka där solen knappt når igenom träden och där alla ljud dämpas. Det känns som en liten trollskog, just där.
När jag var hemma i helgen tog jag en promenad genom skogen, men märkte att den inte längre finns kvar. Allt det mörka och mysiga (och ibland lite läskiga) har blivit nedhugget. Kvar är ett kalt fält med stubbar, rishögar och uppsliten jord. Stigarna som jag följt hela mitt liv finns inte längre.

Nä nu...

Jag tror bestämt att nån i nåt närliggande rum spelar Ducktales! Ni vet, åttabitars, där Joakim von Anka hoppar runt på sin käpp och samlar bakelser och pengar, räddar knattar, får lift av nån jag inte minns namnet på i en helikopter, och dödar bossar... Åh, jag vill också!

En nostalgitripp hittar ni här.

Mamma gav mig en kompass, med inbyggd visselpipa. Ifall jag går vilse. ^^,

Hem över helgen

Jag ska åka hem till Färingsö imorgon och stannar nog till på söndag tror jag. Jag ska vara kattvakt. Åh så mysigt tänker ni, att vara alldeles ensam, lugn och ro. Nej! Jag har enorma behov av ensamhet då och då, men den ska vara självvald. Det är grymt skönt att gå till rummet ibland, bort från korrarna och allt ståhej (sen kanske det inte är så jävla mycket ståhej i just min korridor, men ni fattar poängen), men att vara ensam i ett stort, tomt hus mitt ute i ingenting, det känns inte så avslappnande. Eller jo, under dagtid. Men rädd för mörkret, det är jag mest därute insåg jag nyss under en diskussion med Tom och Emilia.
Jag vill inte sova själv i ett stort tomt hus. Låt oss hoppas på att Tusse helt plötsligt lägger av med sina kattfasoner, och istället stannar inomhus och sover på natten.
Sen är det kluret kring vart jag ska sova. I mitt rum är numera föräldrarnas sängar, eftersom de gör om i sitt rum, och min säng är flyttad och står på syrrans gamla säng i hennes gamla rum. Så antingen får jag sova i den smala sängen i datarummet, eller i dubbelsängen uppe i Gränslandet. Jag vet vad ni tänker, dubbelsäng woho, men jag får så dåliga vibbar i det sovrummet att jag inte kunnat sova själv där. Och jag är 22 år fyllda.

För övrigt kom jag för ungefär en timme på att jag får packa det lagom lilla jag ska ha med mig i antingen en stor vandringsryggsäck, eller i plastpåsar. Så jag gjorde en räd hos både Tom och Emilia. Och nu har jag en väska över helgen :)

Äcklad

På nian visades nyss en dokumentär, Skinheads USA: Soldiers of the race war. Jag blev liksom alldeles paff och kunde inte riktigt tro att det var sant. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men jag kan inte låta bli att försöka.
Det var en förening som utsett Alabama till ett vitt hemland, där alltså bara vita människor ska bo. Mörka, judar, och folk som försvarar dom, ska lämna staten. De börjar där, och sedan ska fler vita hemland utses. Att ta över hela fastlandet på en gång vore ju orealistiskt, sa dom.

En demonstration skulle hållas, en fredlig sådan. Med ss-flaggor, och vissa demonstranter iklädda kkk-klädsel, tågade de fram på gatan skrikandes bland annat
"Sex miljoner till!" och "Nigger nigger nigger!" (och så nåt svar jag är hyfsat säker på var minst sagt ovänligt), och självklart även "$Sieg Heil" med tillhörande hälsning. Eftersom man i en demokrati har yttrandefrihet och allt vad det är beskyddades demonstranterna av poliser. Eller ja, dom var väl där för att förhindra bråk överhuvudtaget. Åtminstone hälften av poliserna hade olika nyanser av mörkare hy, och de kunde bara stå där och lyssna på allt som skreks.

Jag mådde, helt allvarligt, illa. Vad är det för fel på människor? Hur kan man ha så mycket hat inom sig?
De i dokumentären pratade om att år 2025 kommer det finnas fler svarta än vita, jag är osäker på om de menade i staten eller i landet. Eftersom de själva då skulle vara i minoritet var deras "soldater" extra viktiga. För då kommer det bli krig.

Det är nästan så att det gör ont i själen när man ser sånt där. Hur skulle någonsin fred och lycka kunna uppnås genom hat och dödande? Och hur kan man, en levande männsika som både kan känna och tänka, ens tänka tanken att skada - eller ännu värre, döda, en annan människa?

De människor som dras till sådant är de som är trasiga redan från början, de som försöker bli hela igen. Genom acceptans, genom samhörighet. Vilket de får där. Äntligen får den trasiga människan en plats i en gemenskap. Och tror sig vara hel. Men jag tror att det bara är som en dålig fyllning i en trasig tand.

Röj

Vi skulle köra en kort men intensiv pöl efter jobbet igår, men det blev istället en lång och oeffektiv. (Ungefär så kan man även beteckna mitt pluggande tror jag.) Så vid fem hade jag kommit hem och $skulle lägga mig och sova. Ute på gården röjs det som bara faen, skrik och gormande om vartannat. Jag kikade ut, och visst var det Kleptotanten.
Jag tycker hon är läskig. Och att det är synd om henne. Varför får hon ingen hjälp?
Mårran ni vet, i Mumin, hon är också läskig men det är synd om henne. Fast hon är tecknad.

Vår

Det är så härligt att se människorna gå förbi på gården utanför fönstret. Solsken och kortärmat! Jag är ifs övertygad om att dom är lite väl hurtiga, jag kommer ha vinterjacka ett tag till, men ändå. Det är vår nu! Himlen är blå, solen skiner på trädet utanför (Toms juck-träd ;) )...

Strax efter två kommer Veronika och lämnar Kaspian här några timmar, jag funderar på att möta dom vid bussen och köpa en magnum nånstans, som jag sen kan äta ute i solen. Helst sittandes på marken, eller en bänk, eller något liknande. För att hylla våren lite.

Tandläkarbesök

Igår var jag hos tandläkaren. Tidigare har jag ju alltid gått hos Folktandvården, förutom tandställningstandläkaren (så heter det nog alldeles säkert inte), där tandläkarna känt igen mig sen jag var liten och vetat exakt hur mycket bedövning jag behöver och så (visste ni förresten att rödhåriga ofta behöver mer bedövning än andra?). Även om välbekant och tryggt på många sätt är bra, kan det ibland även vara mindre bra. Mindre bra kan man väl säga det var att jag inte vågade be att få byta tandläkare, trots att jag fått veta att min polare blev förlamad i halva ansiktet i ett halvår efter en bedövningsspruta hos tandläkaren - min tandläkare. Bara för att jag inte ville såra tandläkarens känslor.

Men nu alltså, nytt och obundet. Omklädningsrummet var litet och mysigt, och luktade inte direkt tandläkare så som det brukar göra. Fräscha möbler, ljust, utsikt över stadstak i vårsol, musik på i bakgrunden. Vidare in i undersökningsrummet, samma sak där. Jag gillar speciellt det där med musik hos tandis, det borde alla ha. Minuset var väl att den här tandisen inte hade nån rolig affisch ovanför stolen man kan kolla i när man ligger där på rygg. Men hon hygienmänniskan tog bilder, undersökte, och sa att jag (håll i hatten!) inte hade några hål. Wiha! Så skönt att höra. Ingen tandsten eller så hittade hon, och jag såg minsann att hon kryssade i alternativet "god munhygien" efter undersökningen. (I början fick jag svara på om jag led av olika saker, där bland annat "fingersugare" var ett alternativ. What??)

Dock berättade hon att mina tänder var lite missfärgade, så hon skulle rengöra dom. Sekunden efter ger hon mig ett par enorma skyddsglasögon (igen, what??). Sen sprutar hon nåt bikarbonattjosan på mina tänder, och saltkornen (eller vad det nu var) la sig i ett tunt fint damm över mitt ansikte, som jag märkte efteråt. Då märkte jag även att jag när jag skulle skölja spottade ut massor av blod. Då sa hon nåt om nån liten infektion i tandköttet, som skulle gå över på en vecka om jag använder tandtråd varje dag. Jag försökte förhandla mig till varannan dag, men hon var inte helt med på det. Där satt jag iaf, saltdammstäckt och med ett blodigt leende, och hade planerat att gå till skolan. Som tur var hann jag hem och äta däremellan, och då kunde jag tvätta av ansiktet lite och tandköttet fick lite lugn och ro.

Nu har jag hur som helst fått för mig att jag nästan gjort en tandblekning, så jag står framför spegeln titt som tätt och beundrar mina nya(?!) vita(?) tänder. Det kändes ju iallafall som jag fick ut något för mina 360 kronor.

Landskap och försök till pluggsöndag

Klockan är efter midnatt, jag är trött och seg och min hjärna känns som potatismos ungefär. Det har den för övrigt gjort hela dagen. Inte helt optimalt när man har planerat in en rejäl pluggdag. Men, jag har åtminstone skrivit en fjärdedel av det jag skulle ha gjort, och dessutom (plus i kanten) hittat information om de olika personerna i Platons Gästabudet.

Imorgon blir det till att läsa artiklarna till just Gästabudet, sen diskussionsgrupp i skolan, vidare till nationen för klvmöte, och sedan måste jag verkligen skriva klart den här uppgiften, och dessutom läsa de 100 sista sidorna i Keuls. Vi får väl se hur det går med det hela.

Igår jobbade jag landskap ihop med Emilia, Johan och Tom. Vi ställde iordning, lagade mat, dukade, serverade mat och snaps, stod i bar, diskade, städade, osv osv. Kvällen var inte så intensiv, mest lång, men det tog också på krafterna. Speciellt när vi stängde och skulle börja städa. Men så är det alltid på något sätt.

Vid fyra, eller kanske halv fem?, var vi klara med städandet. Istället för att ta några öl goffade vi i oss resterna från förmiddagens fika. Ganska mysigt faktiskt, fika och skitsnack i sofforna i bibblan. Johan och Tom som spelar Walk the line på tomma ölflaskor. Emilia som får en gubbe i pannan medan hon sover. Prat om sex med träd. Jag vet inte riktigt när vi gick hem, jag har en svag känsla av att jag la mig i sängen vid halv sex, men jag kan inte intyga att detta stämmer. Men det var inte alltför sent iallafall.

Halv elva väcks jag av sms från syster, som vill ha barnvakt för att kunna åka till Ikea. Efter att ha förklarat mitt opigga tillstånd lovade hon att det gällde max tre timmar, och då sa jag ja. Direkt efter detta fick jag veta att de skulle vara hos mig mindre än en timme senare. Upp på vingliga ben, barnsäkra rummet, slänga i en omgång tvätt, duscha, fixa frukost. Sen kom krabaten, sovandes, så jag passade på att äta min frukost i fred. Sen lekte vi, och bråkade lite, åt, busade, och var allmänt hurtiga. Halv tre kom Veronika och Johan tillbaka, och vid tre åkte de härifrån.

Eftermiddagen och kvällen skulle alltså ägnas åt pluggande, med uppehåll för middag och One Tree Hill. Men det blev uppehåll mest hela tiden. Eller, jag satt vid datorn, och hade worddokumentet öppet, men inte fan kom det några ord ur mig. Dock kom skrivförmågan tillbaka så fort jag öppnade ett msnfönster.

Nej hörni, sovdags. Det blir en lång och intensiv dag imorgon.

Lördagens kodak-moment:
Jag och Johan äter överbliven glass i köket när plötsligt Emilia kommer springandes med en kamera, tätt följd av Amalia, vår 3q Mari, och nyvalda 3qn Gabbi. Ögonen strålar på de tre sista, och det märks att något riktigt, riktigt spännande är på gång. "Vad händer?" hinner jag undra, innan de alla stannar framför oss. Emilia fortfarande med ett leende på läpparna, de andra med plötsligt förvirrade och aningen besvikna ansiktsuttryck istället för de nyss så förväntansfulla. Emilia tar kort på oss och glassen, fortfarande fnissandes, och jag inser att det är vi som är sensationen. Tjejerna uttrycker frustration och besvikelse över att Emilia fått upp deras förväntningar rejält på vad för "kul" som händer i köket, och börjar moloket gå därifrån efter att Mari riktigt besviket muttrat "Jag trodde ni hade sex".
Ja, vad säger man. Alla har sin egen uppfattning om vad som är kul. Och Emilias överensstämde inte med de andras. Men vi tycker om henne ändå.

Pluggis

Igår var en spännande dag. Jag pluggade på förmiddagen, sen tog jag en promenad med Emilia innan vi började jobba. På jobbet åt jag ohälsosamma mängder onyttigheter (mest glass, chokladsås och chokladrån), jag blev itvingad nån chilisås och nån cappuchinogrunkimoj (båda var självklart äckliga, vilket jag hävdat redan innan jag smakade), jag skar mig på soppåseförslutaren, jag blev D10:ad och nedbrottad på köksgolvet, jag lyssnade på musik och sjöng på ledmotivet till Tre Kronor, och diskuterade huruvida elefanter kan simma på riktigt eller om de bara gör det i disneyfilmer. Bland annat. Sen gick jag hem, men på vägen tittade jag på Davids nya gardiner, så det slutade med att jag kom i säng halv tre.

Upp halv åtta imorse (i did it i did it!). Efter frukost och dusch bokade jag tid hos en tandläkare, jag får komma dit nästa tisdag. Hur många hål tror ni jag har? Jag gissar på tre eller fyra. Minst ett. Iväg till skolan vid nio, där jag satt och pluggade fram till halv fem. Har även hunnit hämta ut recept och köpa fluortabletter på Apoteket, tagit en sväng och utan framgång letat lysrör på Clas Ohlson, samt handlat massa mat på ICA. Förövrigt försvann nog det mesta av mina tandläkarpengar på apoteket, tusan vad dyrt det var.

Nu ser jag alla partyglada människor gå över gården utanför mitt fönster, men jag SKA skriva ihop Augustusuppgiften idag. Jag bara ska.

pfft

Jag fick tidigare ett ryck och beställde 17 böcker från adlibris, på rean. Fick i förrgår ett mail där det stod att två av böckerna är slut, så de får jag inte. Okej, det funkar ju ändå. Igår fick jag ett mail från adlibris och trodde dom ville berätta att paketet var på väg. Men icke. Den räknade upp de böcker som är försenade. Det var fjorton stycken. Av de femton som var kvar på listan. Så snart kommer dom skicka en bok till mig. En! En av sjutton.
Jag som tyckt att adlibris är bra... nu måste jag nog fundera en extra gång.

Ohållbart?

Alltså näe, det här kommer inte gå bra. Till i tisdags skulle jag ha läst en bok, som jag fortfarande har ungefär 200 sidor kvar av. Till det skriva en sida. Eftersom jag inte läst ens halva boken, och alltså inte skrivit uppgiften, gick jag inte på lektionen. Eftersom jag inte gick på lektionen fick jag tre sidor i straffuppgift. Så det ska göras till lektionen på tisdag. Till den lektionen ska även läsas klart en annan bok, den där om fallosar, som jag har 200 sidor kvar av. Och ett kompendium med Platons "Gästabudet" och tre artiklar som hör till.

Nu jävlar, tänkte jag när systrar och syskonbarn gått idag. Nu ska jag plugga. Och jag har verkligen försökt. Men jag fattar inte, så fort jag försöker läsa blir jag så sjukt trött. Ögonen går i kors, jag läser fast hjärnan halvt drömmer. Så tio sidor lyckades jag läsa, sen var det kört. Var tvungen att lägga mig i sängen och sova tjugo minuter. Sen samma sak igen, så istället har jag försökt att sitta vid datorn och börja knopa ihop den första uppgiften så smått. Har funkat någorlunda, inte alls effektivt eller så, men jag somnade iallafall inte. Men, det duger inte, jag har ju fortfarande alla sidor kvar att läsa. Till på tisdag. Och jag vet att det kommer funka likadant nästa gång jag försöker.

Inkräktar på pluggtiden gör förstås klubbverkeriet, och det är synd, jag vill så mycket mer än jag klarar. Att jag aldrig lär mig! Så imorgon jobbar jag ungefär 16-01, fredag kan jag plugga hela dan (det är två fester, men det känns som jag får priotitera - vilket jag avskyr! Jag vill vara en supermänniska och göra allt allt allt. Hur fan klarar andra det?), lördag är det landskap så då jobbar jag ca 15-04. Söndag kommer bli lidande pga trötthet. Måndag är städdag på nationen, då ska man städa 10-18 och sen är det sexa. Städdagarna är obligatoriska för klubbverket, men det kommer bli det jag får skippa om det bli nåt alls. Men jag vill inte vara sån. Och jag vill inte vara sån som inte är med på grejer, och inte kör fullt ut bara just den här terminen när jag är klv, men... jag vill klara plugget också.
Kakbit tänker säkert någon smart människa, det är bara att sova mindre och gå upp tidigare och plugga, så hinns både det och jobb med! Men, det funkar tyvärr inte. Jag har försökt det någon gång, men min hjärna vaknar inte om jag går upp för tidigt. När jag gör det brukar det bara resultera i att de två, tre första timmarna bara är bortkastade iallafall. Då kan jag lika gärna sova.

Jag vet att jag borde försöka börja leva nyttigare, typ träna och så, för att kroppen (och hjärnan med för den delen) ska orka med bättre. Men när ska jag hinna det då?
Imorn ska jag försöka plugga nio till två iallfall. Sen blir det lunch och duschning och annat som behövs innan jobbet. Sen är det fredag. Allt hänger på fredan.
Ska försöka skriva lite till nu, sen blir det läggdags.

Roligt

http://www.youtube.com/watch?v=Zo1QVeQz08E

Sunk

Igår var en sån där dag då man inte lyckas med nånting riktigt, och helst bara vill sova eller något annat onyttigt. Det gick ganska bra för mig, fram till klockan tio då Desperate slutade. Då kom vi på att TomTom skulle komma över. Så det blev till att borsta tänderna, köra ut gammal disk, plocka undan massa kläder mm. Ett litet uppryck helt enkelt. Hamnade dock sen nere i pubsoffan, iklädd riktiga sunkkläder. Men hade trevligt, ibland när man känner sig som mest osocial (jag vet jag vet, nån kommer säkert hävda att det heter asocial) kanske man behöver lite sällskap allra mest. Vi satt och snackade om himmel och jord med Amalia och Emilia. När puben hade stängt och dom gick låsrunda smög vi iväg och gömde oss under scenen. Vi fick Emilia att skrika i ett tonläge hon nog aldrig skrikit i tidigare. Det var roligt. Framåt två gick jag uppför trappan till mitt rum igen.

Åh så bra mitt skriftspråk är, jag riktigt känner det. Staccato!

Nä nu ska jag duscha, och sen vid elva ska jag möta systrarna på stan.

Åh, visst ja, något grymt roligt: Jag tror att tjejerna kommer upp till damsupén i april! Är så glad över det, jag tror att det kommer bli en kanonkväll :)
Förmodligen är även några träffar med dom inplanerade redan innan dess. Känns bra, jag saknar dom så hiskeligt :)

Dumt

Åh så urbota dumt. I måndags råkade jag spilla jäger (åååh vad jag avskyr deras reklam!) över min vita swingkjol. När jag kollade tvättrådet igår står det "enbart kemtvätt". Men hallå, det är ju ett skämt. Kemtvätt, jag?! Vad tror ni, ska jag prova handtvätt? Eller kommer tyget sluta existera eller något annat skumt då...?

Något roligt

Nu har det varit för mycket depp och klag. En rolig sak är att liten syster åker till Zambia imorn, glad för henne som får se världen, och leva på riktigt ett tag. Så imorgon ska jag träffa henne och stor syster, och förmodligen även Kaspian, och fika lite innan hon åker.

Nä det här funkar inte. Nu har jag försökt läsa den där sabla Augustusboken i över en timme, men har inte ens kommit tre sidor. Det är för mycket i mitt huvud helt enkelt. Så nu skiter jag i det, för idag. Ska spela sims istället, och äta frukt. Det är ju ingen idé när man inte kan koncentrera sig.

Suck

Människor ska ha kul, verkligen. Men när någons kul kan resultera i att en eller flera människor mår dåligt, då tycker jag inte det längre. Vanan trogen vill jag försöka hjälpa och skydda alla, men ibland känns det som det bara blir fel. Kanske borde jag inte lägga mig i, bara stå utanför och låta det utvecklas som det vill. Och skita i om någon blir ledsen - det är ju ändå deras val. De är vuxna människor för bövelen.
Men om samma sak händer mig, då vill jag att nån berättar. Och jag lovar att inte bli arg.
Äh, screw this. Känner mig alltmer osäker på vad jag gör och vem jag är. Vart har Pernilla tagit vägen? Någon som sett henne på sistone?

Herrmiddag vt 07

Nu är den avklarad. Haft ett riktigt skoj dygn! Klockan är nu strax elva på förmiddan och jag kom nyss hem. Klockan tio igår, dvs för lite drygt ett dygn sen, samlades vi för frukost och sen dess har vi kört på hela tiden. Preppa barer, öva spex, städa och förbreda, fixa stationer... Vårens tema var "militär". Stationerna var bla mönstring och psyktest, men vår station var den klart tuffaste. Nere i den smala källarkorridoren hade vi en hinderbana, med laserstrålar (garn med plingor på), gyttjegrop (bollhav), tunnel (en som vi fått låna från ett dagis, shit vad svårt det var att ta sig igenom, spec då för killarna med kostym, de är lite större, de flesta hade förfestat, vi prackade på dom bagage och annat som skulle med genom banan...), och hopp mellan minor (hopp mellan bildäck). Det var askul att se! Dom är bra söta dom :)
Efter stationerna var det snabbt upp igen, då sittningen började. Jag serverade snaps, vin och avec på honnören, lite lagom. Däremellan var även vårt spex. Grymt kul, ni skulle ha sett det! Eller så lider vi av hybris, för jag tror fan vi som var med i spexet tyckte det var roligare än vad publiken tyckte. Jag fick iaf mina minutes of fame när jag, dödligt skjuten, kröp mot min döde hjälte Kenny, till hjärtslitande musik och diverse vrål från mig. Fast nu har jag ont i knäna, vill jag tillägga.
Sen var det förstås släpp till fyra, inte så mycket folk men inte så lite heller, flöt på bra och tiden gick fort. Först stod jag i baren i puben, sen uppe i stora fest, och sista passet hade jag barserv, då blev det mycket slappande.
Städningen gick förvånansvärt fort, och sen blev det sexa.
Tjejerna droppade av allt eftersom. Jag gick över till mitt rum för mindre än en timme sen, då var det sex tappra tjejer kvar. Jag var så trött och frusen, och när det dessutom började experimenteras med sprit i olika kroppsöppningar kände jag att det var dags att gå hem.
Nu är planen att sova till klockan sju ikväll ungefär, då vill jag se på teve lite och helst hitta nåt ätbart också. Sen ska jag sova igen. Och imorgon är det kmk-sexa! Vad ska jag köra på, uppsatt eller utläppt hår? Försöka få det lockigt eller köra på rakt? Ujuj herreje. Har jag några strympbyxor??
Nä, sovdags som sagt.
Oh, just ja, det roligaste var nästan de fulla killarna i klubbverket. Vänta bara till damsupén, då är det tjejernas tur! Ååh vad jag längtar! Ska bli så jäkla kul :D :D :D

Kvällning

Sådär, tillbaka från fixet. Det här kan nog funka, jag tror fan det. Skoj skoj. Och jag får mina två minuter i rampljuset. Fast tusan så trött man kommer bli. Galet. Får se om jag pallar. Och, fyra snapsflaskor? Det får inte plats i mina händer. Eller, det KAN få plats, men jag kan fan inte byta flaska sen. Åh hjälp nu blev jag nervös igen. Och imorgon har vi en halvtimme att repa, och en halvtimme att rigga stationer. Kommer bli stressigt. Dags att krama kudde nu, så jag kan pallra mig upp tidigt imorn.
Godnatt.

Usch och fy på mig

Jag har inte pluggat alls idag. Jag läste nån timme imorse innan jag gick upp, men sen halv tolv, tolv har jag inte pluggat alls. Istället har dator och tv lockat, och tvättat har jag också gjort. En sväng ner på stan blev längre pga att jag sprang in i småsyster och dessutom hade 20% rabatt på valfritt plagg på hm.

Nu ska jag strax ner på nationen och förbereda inför morgondagens herrmiddag. Imorn jobbar vi 10-06, och sen är det sexa. Till tolv ungefär har jag hört. Får väl se hur mycket man orkar. Så söndag kommer jag vara bakis och sova, har redan laddat med läsk, fryspizzor och godis. På måndag är det kmk-sexa, ska bli grymt kul - och jag ser fram emot att få klä upp mig. Även om det är exakt samma kläder som jag hade på höstens damsupé. Så på tisdag räknar jag inte med att gå på föreläsningen, för även då tänker jag vara bakis och sova. På onsdag, då jävlar, då ska jag plugga. Då ska jag läsa en bok, skriva tre plus en sida om den, och sen börja läsa på det som ska läsas till lektionen veckan efter.

Lyssnar, och tittar ibland i ögonvrån, på "Du är vad du äter". Jag har aldrig sett det programmet förut,och tur är väl det får man säga. Herreje. Jag vill inte ha hit nån som berättar vad jag ska äta och göra, och som främst verkar ge en dåligt samvete för sitt leverne. Dåligt samvete är vi bra på att ge oss själva.

Seg

Hjälp vad seg jag är. Orkar inte laga mat, så käkar ostmackor. Skulle luncha med några kursare innan lektionen kl ett, men jag vaknade så sent så jag hann inte. Egentligen borde jag läsa dom sista drygt hundra sidorna i boken innan lektionen, men jag orkar inte. Eller alltså, jag känner mig inte så motiverad bara. Fast det är en jäkligt intressant bok, "The Reign of the Phallus" heter den.
Igår var det jag och Emilia i köket, det funkade bra. Inte mycket folk, så då brukar man ju klara sig bra. Annat var det den där onsdagen, fy, jag drömmer nästan fortfarande mardrömmar om den kvällen.
Nä nu måste jag tugga fortare, börjar ju om en timme. Dags att hitta kläder och sätta på ett ansikte kanske. Om jag orkar. Dom har sett mig utan ansikte och med sunkkläder förr :)

Bussolycka

Utanför Uppsala, sex personer omkomna. Vad hjärtat hann snurra innan jag insåg att det nog inte var nån jag känner som var inblandad. Men fy så hemskt, enligt nån tidning var det inga barn bland de omkomna, men mest "unga vuxna". Såna som jag.

Tandläkaren

Jag insåg att csn kom idag. Efter att ha betalat min hyra och satt in 500 kr på mitt eget sparkonto (ett jag inte brukar ta ut pengar från alltså) har jag ungefär 6000 kronor kvar. Det är ganska mycket! Det brukar väl vara typ hälften kvar efter att räkningarna betalats. Nu är frågan om jag borde passa på att gå till tandläkaren? Det kan nog vara en god idé. Men, vad kostar det? Jag har ingen koll. Vad kostar, säg, en undersökning och två återbesök? För återbesök lär det bli ;)
Är det klokare att försöka spara mer o gå dit nästa månad? Fast, på nåt sätt lär dom sparpengarna försvinna innan nästa csn tror jag...

Nycklar

Några timmar igår var jag övertygad om att jag tappat bort mina klvnycklar, dvs dom som går in till nästan överallt i nationen. Efter desperata sms till de andra i klv och upp- och nedvändande av rummet började läget kännas minst sagt hopplöst. Sen kom Lovisa och ville låna termobraller, och när jag rotade fram dom ur påsen längst in i garderoben, vad tror ni jag hittar? Nycklarna, självfallet. Där har dom alltså legat sen fyllepulkaåkandet kl 10 i söndags morse.

Oväntad utveckling

I tisdags ville Marika ut och parta, eftersom hon för en gångs skull fått lite ledigt dagen efter. Hon planerade att gå till Snerkan, som jag ju råkar bo granne med. Därför kom det sig att hon, Cecilia och Andreas kom hit vid sex och enligt planerna skulle gå över till Snerkes strax innan nio - då skulle jag stanna kvar hemma. Sen kom dom på att dom inte ville dansa, så vi skulle gå till nån annan nation för att prata och umgås. Sen kom vi på att det är tråkigt att stressa. Sen kom vi på att vi ville ha mat från puben. Väl nere i puben kom vi på att några shots vore kul. Sen blev folk fulla. Sen... var det fest. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt var korren full av folk. Folk som bor här, kompisar till dom som bor här, dom som jobbat i puben under kvällen. Det var öl, nötter och glassplitter på golvet i köket och i mitt rum. Det var twister-turnering i köket, jag missade dock utgången av den. Jag hade utslag över armarna. Det var fulla och friendly människor lite varstans. Vid tre gick jag och la mig, jag tror att det dog av ungefär då. Det är lite oklart.

Som en granne sa igår morse; det är kanske inte helt klokt att festa dan före den enda dan i veckan man har lektion. Så sant så sant. Det var inte en pigg Pernilla under föredraget, det var tvärtom snudd på att jag somnade.

Efter lektionen, vid fyra, lockade syrran med fika och OC. Så jag åkte hem till dom. Som ni förstår blev det ingen tid till att städa igår, så det hade jag tänkt göra ungefär nu. Men när jag gick ut till köket förut var städpersonalen här, och jag skämdes lite. Stackarna, fick städa upp vår skit. Det är skitigt i vanliga fall också när dom kommer, men det här var nog lite värre än vanligt.

Nåväl, när dom har lämnat korridoren ska jag städa mitt rum. Jag går runt med skor på mig pga glassplittret och klibbet på golvet.

Man lär sig något nytt...

Jerusalemsyndromet, det var något nytt för mig. Så urbota dumt.

Det finns ju förstås ett Stockholmssyndrom också...

Men några fler platsanknytna syndrom, vet ni?

Vuxna barn

Mobbning i Sverige uppmärksammas ganska mycket i media för tillfället. Bra att skygglapparna har lyfts något, men frågan är hur mycket det egentligen hjälper. Men å andra sidan, allt som eventuellt kan göra en drabbad människas liv lite lättare - eller för den del hindra fler tragiska självmord bland barn och ungdomar som inte vill leva mer pga att de blir mobbade - ger jag gärna en chans.

I reportage där mobbade berättar om vad som hänt förstår jag, ofta bara av bilden, varför de blir retade. Jag tycker inte det på något sätt är rätt, men jag ser det. Det är så enkelt, vilket gör det än mer sorgligt. Vi är alla av samma skrot och korn. Eller vad man säger.

Men mobbning finns alltid, hela livet, inte bara bland barn. För visst finns det väl alltid någon kursare eller arbetskamrat som det är lite si och så med, någon som man helst undviker att prata med. Som alla helst undviker att prata med. Det kanske inte är lika utstuderat som bland barn, men nog fan finns det väl där?

Längtan bort
ständigt denna längtan
längtan efter livet
lyckan

Fast kanske finns den helt nära?
Jag trivs ju
Men jag kan inte låta bli att tänka att jag missar något,
är på fel ställe och i fel sällskap
Att livet lever utan mig.

Old friends

Häromdagen addade någon mig på msn, och började lite senare skriva till mig på engelska. Förvirringen byttes mot glädje när jag förstod att det var Chrystal, som jag träffade på Tobago i våras. Hon berättade att hon inte längre jobbade i Pigeons Point, men hann inte skriva vad hon gör istället. Jag hoppas att allt är bra med henne där borta i Karibien där himlen och havet tävlar om att vara blåast.

Det värmer så mycket när människor visar sig ha en liten plats för mig i sitt hjärta, eller sitt medvetande. Kanske inte en så stor bit, men den finns ändå där.

Jag tror att jag är för dålig på att uppmärksamma dom som finns i mitt hjärta.

Du skrattar och tar emot
men i ensamheten ligger oron
håller om dig under natten
dansar med dig i drömmen

Våta sockor

Idag hade vi en tre timmar lång brandutbildning. Vi fick gå runt i brandmanskläder och försöka släcka eldar. Fast innan det var det teori, där vi bland annat fick se ett videoklipp från 1985, någon brand i en läktare under en match. Folk flydde för sina liv, branden växte och växte, och man får följa hela förloppet. Medan detta händer, från början till slut, hör man hur massorna på de övriga läktarna tutar och sjunger. Medan infernot pågår. Masspsykos??

Här är ett lite roligt klipp, som Ellen tipsade mig om.

Sorgligt

Efter att hela morgonen läst om Caesar fick jag ett meddelande av syrran, och efter att ha kollat lite nyhetssidor på internet känner jag mig tvungen att avbryta pluggandet.

Johanna Sällström finns inte längre.
Den glada och humoristiska tjejen jag och Sara av en slump träffade i Pipa, Brasilien. Hon som pratade så mycket om sin älskade lilla dotter T. Hon som fått i present att bo i svit på lyxigt hotell, men vantrivdes och istället hyrde ett rum med vassväggar och utedass alldeles vid havet, där man kunde se sköldpaddorna i vågorna. Hon som kiknade av skratt när hon berättade om en man i Belgien med lädermask över ansiktet som försökte äta en banan genom den lilla öppningen för munnen.
Hon som var så väldigt vänlig, avslappnad och rolig.

Jag påstår inte på något sätt att jag kände henne, vi umgicks med henne kanske fyra fem dagar då vi bodde på ungefär samma ställe. Det var inte direkt så att vi delade livsviktiga hemligheter med varandra, eller höll kontakt efteråt och träffades fler gånger. Men genom att jag har träffat henne berörs jag direkt mer av hennes öde.
Att en 32-årig människa inte finns längre, och lämnar efter sig en liten dotter, är oavsett vem det är otroligt sorgligt. Men nu känns det riktigare. Mer som en riktig människa.

Jag hoppas att Johanna kommit till ett bra ställe, för hon verkade ha ett så gott hjärta.

Just nu är mina tankar hos lilla T.

Hipp hurra

Jag fick VG på Antikens kultur och samhällsliv A!

Som vanligt

Jag förstår inte hur det fungerar egentligen. Man har alltid galet mycket att göra, och det man har planerat hinns aldrig med.
Inatt satt jag uppe och läste Powells "Athen and Sparta" till halv tre ungefär. Så nu är den avklarad, sa tom några saker på seminariet. Men direkt börjar ju nästa sak. Till nästa onsdag ska jag ha läst en ny bok, den här gången om Caesar. Till fredagen samma vecka ska en skriftlig uppgift lämnas in, som täcker kursens första fem poäng. Kakbit (piece of cake för er trögtänkta) tänker ni, men då vill jag även nämna att imorgon jobbar jag 16-01 (och stannar eventuellt längre), på fredag har vi obligatorisk städdag på nationen från 10 på morgonen fram till kvällen, och på lördag jobbar jag min första gasque, dvs förbereder från 10, jobbar till 02, städar, och festar sen. Söndagen lär vikas till sömn. Måndag är det brandutbildning.
Och sen börjar nu nästa vecka, med föreläsning, seminarium, diskussionsgrupp, herrmiddagsmöten, jobb...
Ja men du får ju vila ut på helgen tänker ni nu. BIDUP! Den helgen är det ämbetsmannakonferens fredag till söndag (dock inte säker på om jag ska gå eller inte). Och helgen efter det är det herrmiddag, då jag jobbar. Och löragen efter det ska jag jobba på ett landskap. Helgen efter det är det nåt husjubileum och tjafs där jag antaglien jobbar...
Sen är det påsk! Puben är stängd 5-9 april, då tänkte jag nog åka hem till föräldrarna. Dom fyller år runt där, så det är ju lägligt tycker jag. Fast jag ska nog ägna en hel dag till Sims, som jag inte hunnit spela nåt alls förutom den veckan jag var ledig i januari. Sims är skoj. Och nu vill jag ju prova med student plus glitter och glamour-tilläggen! :D

Den fattas mig!

Det måste vara ett av de sorgligaste filmögonblicken. Nej, jag talar inte om när han (Jack?) dör i Titanic. Eller när han den däringa vad han nu heter men som är snygg dör i Back to Cold Mountain. Och, nej, inte ens när åsnan och Shrek är arga på varandra i första filmen medan Wainwrights Hallelujah spelas.
Nej, nej, nej. Det jag syftar på är när Skalle-Per dör i Ronja Rövardotter-filmen, då Mattis (vuxna karln) gråter och skriker "Han får inte dö! Han har funnits jämt, och nu finns han inte mer! ... Han fattas mig!" Ja, nåt i den stilen iallafall.
(Haha och ni som känner mig har gissat rätt, när jag skrev det där blev jag snudd på ledsen i ögat.)

Jag har tur, jag har ingen Skalle-Per som fattas mig. Däremot en kamera! Eller, snarare kameraladdare. Fy så tråkigt det är att inte kunna ta en massa kort. Och jag tycker verkligen att jag har letat överallt - jag menar, mitt rum är inte direkt stort.
Nåväl, hoppas jag hittar den snart...

Långväga besök

Fredag till söndag var Lucas här. Vi träffade honom och hans tre polare i Salvador i Brasilien i våras, och när han skulle tågluffa i Europa var det självklart att han var välkommen även här. Vi lyssnade på några liveband i Kalmars pub och drack lite på Smålands första kvällen. Lördagen ägnades först åt sightseeing i härligt vinterväder med solsken och klarblå himmel. Efter middan drog jag med honom ut i Slottsbacken för lite pulkaåkning, Mattias och Tom plus Toms vän plus vännens vän - som också var på besök från Brasilien! - hängde också på. Alltså, det är ju så GRYMT kul att åka pulka! Varför gör jag det inte oftare? Kvällen slutade sen på en inflyttningsfest. I söndags körde jag bokstavligen ut honom, det kändes lite halvtaskigt, men jag behövde verkligen plugga... En annan sak som gjorde mig till en dålig värd är nog det faktum att jag inte hade nån rolig mat hemma. Men vafan, jag tänker inte göra mig till :)
För övrigt fick jag honom att smaka leverpastej.


Här är vi i ett regnigt Salvador

Bildiskussion

Min tanke om att svenskar inte är lika benägna att använda tutan när de kör bil som de på lite sydligare breddgrader är, har drastiskt ändrats sedan jag flyttade till Smålandsgården. Fan vad det tutas, argt och länge! Dessutom har jag inte kunnat undgå att lägga märke till att många bilars bromsar (eller vad det nu är) borde kollas upp lite. Chuuuuuuiiiiiiuuuuiiiiiiiiii, ungefär så låter det när många bilar bromsar in innan korsningen.

Riktigt förvånad är jag över att jag ändå inte har några problem att sova. Där ser man.

Onåbar

Mitt simkort till mobilen är inaktiverat. Och det nya har inte kommit än. Så jag kan inte få tag på nån såvida den inte är på msn, i mitt rum, eller kollar mejlen jävligt ofta. Och, värre, jag är inte heller nåbar.
Helvetes jävla skit, gånger femtio.

Jag känner mig stympad. Nästan. Eller nej, det var nog ett försök att vara lite djup. Mest är jag arg. Jävla comviq! Fast mest jävla mig, som beställde ett abonnemang. Vad skulle det vara bra för? Dessutom såg jag sen att minutpriset var lägre om jag hade kontantkort. Plus att pengarna jag nyss laddat på på kontantkortet nu antagligen bara POFF försvinner. Skit!

Dessutom hinner jag inte alls med det som ska hinnas med. Jag har läst nio timmar idag, men har fortfarande drygt 200 sidor jag borde ha läst klart innan dagen är slut. Och det är den snart.

Min godispåse räcker inte.

Nya boendet

Vi kör en boendeuppdatering, nu när det har gått en vecka sen jag flyttade hit. Jag bor ju på nationen nu, i en sexrumskorridor. Gamla Studentstaden var helt klart fräschare, och rummet större och snyggare, men jag tror nog jag kan trivas riktigt bra här. Härliga människor i korridoren, väldigt avslappnad och trevlig stämning. Några bilder:


Köket


Persilja(??) någon?


Japp


Rummet


Igen

Nu har ni en liten idé om mitt ack så glamourösa liv. Men det behöver ju inte hindra er från att komma och hälsa på - står ni för maten står jag för boendet. Mitt golv är säkert skönt :)
(Ååååh, mat. Herreje. Jag vill äta MAT.)

Dammsugaren suger

Jag bestämde mig för att dammsuga igår. Det gick fint till en början. Sen föll dammsugaren isär, jag visste inte att det kunde lossna på så många ställen på en och samma dammsugare. Det första som rykte var munstycket eller vad den delen längst ut kan tänkas kallas på fackspråk, hur som helst kändes det lite som att dammsuga med en amputerad arm. Sen föll den alltså sönder allt mer.

Jag tror säkert att man kan komma på någon bra teknik för att klara dammsugningen galant. Om man bara låter bli att lyfta den, och att dra i den, och att svänga, och...

Skor

I veckan köpte jag ett par skor, söta och fina, men de kostade 440 kronor och är sådana som ALLA andra har. Köpet kändes inte helt hundra med andra ord.

Idag var jag nere en sväng på stan för att träffa liten syster och få skivor av henne, då passade jag på att ta med mig skorna och lämna tillbaka dem.
Sen hamnade vi på skopunkten, där jag inte hittat några skor alls jag ville ha. Vips hade Anneli pekat ut flera par som var helt okej. Det hela slutade med att jag köpte tre par skor. För 648 kronor. Var jag ekonomisk eller inte?





Uppdatering.
Nu när jag ser bilderna skulle jag vilja byta ut de högklackade mot de jag lämnade tillbaka. Men det går ju inte.

Sunny sunday (alternativt De Många Parentesernas Inlägg)

Eller ja, det vet jag ingenting om, vädret alltså. Har det varit soligt idag? Det kanske det har? Jag tyckte mest att det var en lite lagom klämmig rubrik.

Igår hade fem sjundedelar av klubbverket fest i Nordens längsta korridor (japp den finns på Smålands!). Framåt kvällen kom höstens klubbverk och gjorde goda försök att supa oss under bordet innan de tog med oss till Norrlands. Dom har ju kk-kort, väldigt bekvämt. (Vem vill vara kompis med mig i höst??)
På Norrlands pratade jag lite med en snubbe som verkade trevlig och glad, men ack så fel man kan ha. Han hittade inte sin plånbok, CRASCH BOOM BANG sa det så hade han slagit sönder sin (eller nej det var inte ens hans, det var den andra snubbens) ölflaska. Det var tur att han slog den mot bordet och inte mot mitt huvud. Sekunden efter var han försvunnen. Ytterst underligt.
Folk bangade på efterfest, men vi satt ett gäng och pratade i mitt grannrum. Jag gick och la mig strax efter fem, fortfarande rund om fötterna av all bland annat Mattias överjästa egengjorda dryck.
Vit nio vaknade jag och försökte lyfta huvudet, jag skulle ju upp tidigt och plugga var tanken. Det gick dock inte. Vid tolv var jag piggare (även om ordet pigg är en ganska rejäl överdrift), då läste jag 50 sidor i Grant innan jag tillät mig att äta lunch. Sedan dess har jag slitit med Kyrenes författning, ett nätt litet kompendium på 80 sidor. Nu är det mesta genomläst iallafall, och jag har skrivit en dryg sida om det. Behöver skriva mer innan det ska lämnas in på tisdag, jag hoppas hinna med det imorgon. Måste även läsa klart det sista i Grant och skriva en sida om den boken också. Imorgon ska min diskussionsgrupp träffas klockan 11 och prata om texterna, 15.30 är det klubbverksmöte, och 17.30 herrmiddagsmöte.

Jag vill ha kött. Fläskfilé och potatisgratäng. Eller rester av spagetti och köttfärssås, med massa grädde! Jag tror bestämt att jag fortfarande är lite bakis. Jag måste handla mat imorgon också. Fast vart ska maten få plats? Jag har en überlåg hylla i kylskåpet, där ingenting får plats, och likadant i frysen. Hm.

(Min hylla är den där med messmör och ägg. Jag planerar att beslagta en till inom en snar framtid, hylla alltså.

Klockan...

är strax fem på morgonen, dvs alldeles för mycket. Vad hände med min snabba utekväll så jag skulle komma ifatt med skolarbetet?? Nu är det sovdags iaf, trots att folk sitter kvar i rummet bredvid och socialiserar. Måste fan plugga imorn. Shit.

Måste även lära mig att säga Nej.

Godnatt.

Aj tusan

Insåg just att jag borde kika förbi hos en vaccinationsbyrå och få den sista Twinrix-sprutan. Nu när jag faktiskt har pengar. Är ju redan ute i icke-god tid, dumt att skjuta upp det till nästa vecka.

Ja, så får det bli, jag tar med mig en bok och går ner. Det är ju trots allt på gatan här bredvid, och det är drop-in. Är det skitlång kö kan jag ju gå hem igen.

Jahapp, klä på sig nåt annat kanske.

(Haha när vi slutade igår sa jag till de tre engelsktalande hjonen att vi skulle gå ner i källaren och ta av oss kläderna.)

En dröm

I drömmen jag nyss vaknade från gick vi högst upp på en kulle för att se om man såg min familjs hus därifrån. Chockade fick vi åt ett håll se en stad, gammaldags. Det var så vackert, men så underligt, vart hade den gömt sig i alla år liksom. Det var en lång stenväg med låga murar på sidorna som ledde bort till en stor byggnad, och på den vägen gick massa nunnor i olika åldrar. Även en elefant fanns på vägen (det var en konstig elefant, inte helt verklighetstrogen känner jag nu, men det tänkte jag inte på då). Vid något tillfälle började alla nunnor att svänga fram och tillbaka, och ett par gjorde likadant och fick mycket glad uppmärksamhet. "Är det kungen och drottningen?" undrade den jag stod på kullen med. En man som gick bredvid elefanten (den hade typ ingen kropp, helskumt) tog den i snabeln och de började gunga de också. Vi förstod att det var något rituellt. Längre bort låg en mörkbrun byggnad i trä som vi undrade vad det kunde vara. Nästa sekund kom silhuetten av en berg- och dalbana fram, och vi förstod att det var Grönan - och att vi måste titta på ett förgånget Stockholm.

Senare skulle jag gå ner för en kulle och önskade att jag haft en riktig kamera så att jag kunnat fota gräset i motljus, även om man inte ska göra det.

Nere i ett köpcenter av något slag, ville leta skor. Fruktansvärd sång bakom mig, det visar sig sen vara Amalia och hennes klass/korridor som är ute på uppdrag, och en del av det var att sjunga. Jag tappade bort mina vantar och blandade ihop dom med andras, men till slut kom de rätt. Letade efter wedins skor, men det var svårt att ta sig dit och eftersom det var julafton ville jag gärna hinna med bussen hem.

Senare åker vi uppför nån bob-bana, jag och tjejerna. I slutet av banan visar de kort på sina killar i samma bob-vagn och säger att det är därför vi åker - för att killarna vill hämnas och ta kort på oss. Precis då åker vi förbi dom, och när dom kastar vatten på oss inser jag att det är därför de andra tjejerna har badmössor på sig. Kommer även på att min kjol har åkt upp, och att jag kanske visar rumpan för killarna när vi åker förbi. Väl uppe är jag inom mig lite ledsen för att tjejerna inte berättat i förväg att vi skulle träffa folk, eftersom jag har ett mönstrigt linne och ett par omatchande mönstrade byxor. (Vad som hände med min kjol, eller med deras badmössor för den delen, är oklart.) Jag tror att jag försökte tänka att det inte spelade nån roll.

Sen vaknade jag nog. Alldeles för sent, klockan halv tolv. Galet mycket att plugga nu!

Men den bilden av staden var så vacker och magisk, nu när jag har den nedskriven kanske jag inte glömmer den lika snabbt...