Det är kört.

Privat översättare

Min förkylda hjärna fastnade på en mening i Iliaden utan att riktigt få bukt med den.

"Hektor, du efter förskyllan mig näpst och ej över förskyllan!"

Jag berättade för Karin på msn om mina bryderier och fick blixtsnabbt en översättning:

"Hektor, efter förkylningen har du nyst och inte på grund av förkylningen."
Skönt med kloka vänner :)

-----------------------
(Uppdatering tre minuter senare)

Karin utvecklade just översättningen, väldigt spontant och utan påtryckningar (det är sant).

"Hektor, efter förkyldningen har du fnyst åt mig och då icke på grund av förkylningen (ditt svin) [mitt tillägg] "

Eureka?

En gång var jag på dejt med en kille. Jag tyckte vi kom bra överens och sådär, och vi pratade länge och skrattade mycket. Vi avslutade det hela med en kram.
Senare fick jag veta av min vän, som var vän med dejtens vän, att dejten sagt nåt i stil med "Jag skulle gärna sätta på henne, men hon är inget flickvänsmaterial." (Det var nåt år sen, minns inte den exakta ordföljden.)
Jag tror mig ha kommit på karlars sätt att visa att man är fuckable men inte flickvändmaterial - dejt, lätt och roligt prat, en kram som avslutning. Det är ju ett bra första steg mot ett dejtlexikon, eller?

För övrigt är jag sjuk och ynklig och ensammast i världen. Och dålig på att skriva uppsats. Men innan idag är slut SKA jag ha skrivit ett första utkast på sorg/begravningsdelen. Samt läsa klart Alcestis och nåt av Platon.
Och äta upp de tre godisnapparna jag har kvar, baskemej.

Men!

Mitt betyg på andra delen av c-kursen har just sänkts från ett VG till ett G. Varför? Jag tänker att läraren misstänker att jag inte kommer få till nån bra uppsats, och därför garderar sig mot betygstjafs. Får man 50% vg på antikkurserna brukar ju det automatiskt ge detsamma i betyg. Men, de har ju understrukit att det i c-kursen är själva uppsatsen som avgör betyget. Får de gå in och ändra betyg i efterhand? Va? Det är alltså det jag fick betyg på i februari, för momentet som tog slut i januari typ.
Ja, nä, jag tycker det var fult jag.

Vårbalen? Jag återkommer. Jag skriver ju faktiskt uppsats nu, sluta störa mig!

Ibland undrar jag om inte alla såna där kedjebrev jag struntat i och speglar jag krossat faktiskt har gett mig otur? I så fall lär det ju täcka hela livet.

Livet är härligt *sjunger*

Babbel

Jag hade planerat att göra en grej igårkväll, som jag egentligen inte alls var sugen på. Timmarna närmade sig och jag bara grämde mig. Åt gammal köttfärssås och hoppades bli magsjuk, gick med världens minsta och långsammaste steg hemifrån för att förhoppningsvis komma för sent... Men, döm om min förvåning, det var ju trevligt! Det kanske man borde göra om.

Jaha nähä, nu ska jag titta på min disposition igen. Deprimerande när jag kände att Yes, jag har planerat hur uppsatsen ska se ut! och sen samma dag fick ett mail från handledaren där hon skrev att Alla nu börjar bli klara med sina uppsatser, nu är det dags att gå igenom formalia med mera en sista gång. Eeeh. Va? Formalia? Jag har inte skrivit nåt. Tant! Tror dock jag ska ta mig iväg och köpa en liten vinare, något som flera har tipsat om. De verkar anse att den värsta skrivkrampen och prestationsångesten kan minska om man har druckit ett glas. Allt är värt ett försök just nu.

Jag vill köra singstar, gå ut och svira, leka med Kaspian, städa, tvätta... allt lockar så mycket! Tur att det somriga vädret är borta nu iallafall....

Lärorik termin

Jag tror att den här terminen är till för att lära mig att det finns annat i livet. Man måste ha roligt. Man måste däremot inte alltid lyckas med allt man företar sig, och man måste inte alltid få bästa tänkbara resultat.

Ganska nyttigt kanske?

Alltså, det är ju många som misslyckas med att lämna in uppsatser i tid. De verkar leva och frodas ändå. Can't be that bad.

På lördag är det vårbal fram till frukost på söndag, tjoho! Klackarna i taket.

Pluggundanflykt

Jag kom på att jag fick med nåt datorprogram till kameran, och så här i uppsatstider börjar man ju lätt utforska nya grejer och sysselsätta sig med allt från storstädning till navelpill så jag testade det igår. Funkar bra faktiskt! Man kan fixa och ändra i bilder, inte som photoshop, men det duger helt klart. Man kan ändra färgmättnad, ljusstyrka, skärpa, ta bort röda ögon med mera.
Tar väl kanske ett tag att lära sig det ordentligt, men här är några före och efter-bilder. Inte så fasligt stor skillnad, men ändå. Skojskoj!

Haha!

En gång för länge länge sen hade jag en brevvän i Turkiet. Denne f.d. brevvän kontaktade mig på facebook. Kul, tänkte jag, undrar varför jag slutade skriva till honom förresten?
Det blev sen väldigt tydligt när jag fick ett meddelande av honom:

"I am in Antalya, the pearl of Turkey on the south coast of Mediterranenan for a few years... I am working on the boat... If you come to here ı can show you paradıse and we can rıde horse together,,"

Tack men nej tack. Jag gillar inte hästar.

... eller så kan man i princip snäsa av clownen som kommer för att hjälpa ...

Jag måste sluta med mina rodeoliknelser. ^^

Nedstångad

Haha, ja, jag erkänner, jag blev nedstångad av tjuren jag tog vid hornen. Ah well, finns inga clowner i närheten får man se till att hitta nån, och det gjorde jag. Om denne lyckas jaga bort tjuren är en annan sak.

"Varför är de söta alltid så dumma?"

Nu sovdags.

Plugg

Det är ganska roligt att läsa Odysséen.

Odysseus har återvänt till det land där han är kung, och på väg till staden kommer han förklädd till en gammal trasig tiggare. De möter en kaxig ung man som säger elaka saker till Odysseus och svinaherden han går med, och som sedan sparkar till "tiggaren" på höften.

"... Då övervägde Odysseus,
om han väl borde gå på och strax honom dräpa med påken
eller vid fötterna ta och hans huvud dänga i marken."

Odysseus besinnade sig dock och gick därifrån. Hihi.

Suck

Idag bestämde jag mig för att slutligen försöka få läkartid för min hals och mitt knä. Ringde den husläkare jag gått till tidigare och de skulle ringa upp en dryg timme senare. När de ringde sa de dock att jag inte får komma dit eftersom jag har flyttat. Jag sa att jag inte hade en aning om vart jag hör, då fick jag ett nummer till något husläkarkansli. Där fick jag veta att jag hör till Samariterhemmet, och jag fick välja ett av fyra namn (eh, känns ju lätt?) och fick därefter ett telefonnummer. Telefonkön dit har dock varit fylld varje gång jag ringt.

Det finns ju en anledning till att man hela tiden skjuter upp sånt här...

Valborg

Häromveckan blev jag kittlad av en person på nationen, som sen avbröt sig och sa "Nej visst ja, det är ju du som inte gillar kroppskontakt".

Det kanske är sant? Replängds avstånd.
Men vafan.

Tur att jag har Hanna i korridoren och Kaspian att öva mig på då.

/Crazy Cat Lady

Irriterad på mig själv

Jag sumpar mina chanser!

Får jag mot all förmodan en till ska jag ta tjuren vid hornen. Vad är det värsta som kan hända liksom? Man kan bli lite stångad, men sen kommer clownerna och räddar en. Det har jag sett på tv.

Ibland åker man för långt med bussen. Då kan man hamna var som helst. Exempelvis i en favela.

Insikt

Elisabet har just upplyst mig om en del av det svenska kulturarvet(?):

"Meningen med valborg är att man ska ju bli utbränd, som majbrasan! Annars har man ingen anledning att ta sommarlov/semester sen. Det är den stora konspirationen. Man ska dessutom fylla på med en midsommar sen, då ska man enligt planen kolla upp att all släkt också är utbränd. Alla avvikelser från normen ska anmälas."

Hon är bra klok, min vän Elisabet.

Vårlek

På dansgolvet

Det är spännande det här när polarna försöker lära en att ragga. Ganska roligt måste jag säga.

"Spana in nån nu, så närmar vi oss långsamt?"
"I grupp?"
"Ja, välj nån nu."

Ser liksom en diggande massa långsamt röra sig över dansgolvet mot ett intet ont anande offer...

Hallonbåt

http://www.myspace.com/bastianfalcor
Gå in och lyssna, eller nej, titta på videon! Och rösta sen, för det här är ju bra skit =)

PUCH!

Jag blev just lite nostalgisk... nån som har nåt kort på min moppe? Den gula Puchen you know... =) Kanske eventuellt ihop med en liten pernilla.

I don't ork

Helt plötsligt känns det som det inte kan bli nån uppsats av det ämne jag hade tänkt, och absolut inte någon c-uppsats. Samtidigt insåg jag att jag har en liten fempoängsuppsats i min andra kurs också. Och att det är valborg om en vecka. Och att det alltså är jäkligt bråttom. Jag insåg även att planerna för sommaren inte alls är klara.
Och till råga på allt tidningstjafs. En vän tog tag i ett problem, jag orkade inte, och nu skrivs det till mig på msn och rings på mobilen men jag orkar fan inte. Jag är KLAR! Jag har inget mer med tidningen att göra!

Som farmor sa: "Men slå ihjäl han då!?" Hon är ball hon, min farmor.

Solen skiner, jag ska träna snart, och sen sitta i puben lite, dock utan att dricka, äta eller jobba.

Har köpt jordgubbar.

På fredag får man pengar, då ska jag köpa rött läppstift och pollenmedicin.
Förra veckan när jag skulle köpa mat nekades köpet bägge gånger för att jag hade för lite pengar. Vem behöver mat?

Jag. Jag behöver mat. Så jag tog mer av sparpengarna. Jäklar.

Om jag faktiskt skulle få en plats på utgrävningen i Italien i sommar kommer jag nog inte ha råd med den. Speciellt som jag inte kan söka några sommarjobb förrän jag vet hur sommaren blir. Och då är det redan för sent att söka jobb. Gah, jag blir tokig. Jag ska nog sälja en lunga eller nåt.

Vadan detta?

Jag vaknade halv sex imorse och kunde inte somna om. Låg och drog mig en halvtimme, sen tänkte jag att it's meant to be!, fixade frukost, satte igång lite klassisk musik, och började skriva en disposition till uppsatsen. Det är en väldigt torftig disposition, men nu är den skickad till handledaren och jag är sugen på att läsa en massa olika artiklar! Härligt.

Nu ska jag iväg och träna lite innan jag läser mer och sen är barnvakt på eftermiddagen.

Solen skiner!

Helgen var rolig på alla sätt och vis. Jobbade 17-03.30 i fredags, och på lördagen var det damsupé med djungeltema. Bra förfest, bra middag, bra släpp, bra efterfest. Och, för att härma Lisen, bra bilder. Hihi.

Nä, dags att packa träningsväskan kanske. Hade hoppats på systersällskap, men har inte fått svar på nåt av de tre sms jag skickat så jag tror inte hon är på :p

Eeeh ja. Tjo och tjim. Eller inte.

Sådär, redigerat inlägget något. Det räcker att jag konstaterar att jag var arg igår när jag skulle sova.

Det verkar som vi har fått en pressbiljett till Roskilde... najs!

Sova?

Igår var det dags för Clap to This! på Smålands, en klubb som några av mina nationsvänner dragit igång. Jag har tidigare bara besökt klubben som gäst, men nu var det dags att ta sitt patriotiska ansvar och stå på andra sidan bardisken. Detta gjorde jag i bling-bling-bar tillsammans med Zanna, sjukt schysst. Husets alla skinnmöbler var flyttade dit för en loungekänsla, och som grädde på moset pryddes borden av röda porrlampor. Artist för kvällen var Paragon, han var säkert bra, jag vet inte ens när han var uppe på scen.
Framåt 05 hade vi städat klart efter klubben. Då intogs personalmat och x antal öl. Ölenintaget fortsatte. Vi tävlade om vem som bäst fick plats i en stor kastrull (livsfarligt, plötsligt kan starkare byggda varelser helt sonika lyfta upk kastrullen, vandra iväg med den och placera den (och dess besökare) på någon högt placerad bänk), vi åkte diskbackspulka nedför trappen... Sen tror jag att vi gick till V-Dala för brunch, våffelbuffé är inte helt fel! Efter det följde gårdsmys i vårsolen, fyra (eller var det fem?) goa skedande fyllon på en filt i solen... Vi fick sen för oss att hälsa på Jacob på hans jobb på nåt museum vid Slottet. Dom sålde inget kaffe, och filmen om snubben det handlade om var trist. Vidare till Fågeldammen för lite fika, men det var knökfullt, så vi gav upp. Nu har jag kommit hem, och duschat, och snart kommer Hanna (min ängel) med pizza. Sen ska jag sova. Sen måste jag sova. Klockan är ju nästan 16! Det blev en lång dag idag... öh, igår... ja, justdet. Så är det.

Intelligenta människor handlar i baren:
"Hej, jag har min jacka och så en liten svart väska också" (sträcker fram garderobsbricka)
"Ja, men det här är ju baren."
"Jaha... öh... ska jag gå från andra hållet?" (pekar på andra änden av bardisken)
"Nä, alltså, det här är baren. Inte garderoben. Du måste gå ner för trappan."

Det får tydligen bli en följetong. För många såna samtal. Men sjukt kul var det att jobba, och även personalfesten efteråt. Najsprajs!

Mina ögon svider, gommen är torr och hjärtat slår panikartat. Snart pizza. Snart sova.

Finaste påskbilden

Hm

Ja nej alltså... jag vet inte... Jag sa till frisören att jag ville ha förändring, och det fick jag. Verkligen. Jag är numera korthårig. Tyckte det såg helt okej ut när jag gick ut från frisören, bara väldigt väldigt ovant, men hittills har jag bara fått negativa kommentarer (alternativt tystnad, ett sätt som åtminstone jag själv använder för att slippa ljuga när jag tycker något inte är fint). Ah well, det växer tillbaka. Jobbigt bara att träffa tjocka släkten imorn om man känner sig ful i huvet :/

Kameran och jag har bekantat oss lite. En hel del finesser måste jag säga. Gick ut på en liten fotorunda idag, men så fort solen kom fram lite och jag skulle knäppa Kaspian så druttade han omkull framstupa i en vattenpöl. Då gick vi in.

Vad ska man ha med sig hem? Vad ska föräldrarna få i födelsedagspresent? Kommer klippningen idag bli bra? Åh kära nån då.

Far och flyg

Nu far jag snart hem till föräldrarna för lite påsk-komiväg (påskledighet är det ju inte tal om när man fortfarande måste plugga). Efter redovisningar av fördjupningsarbeten i etikkursen hela dan igår såg jag till att tvätta, städa, montera klart badrumsskåpet, dammsuga och skura golv innan jag tumlade i säng (tumlare är en val va?). Nu börjar rummet verkligen kännas rätt, tänk vad lite städning kan göra!

Med till föräldrarna är, förutom kursböcker, min nya fina kamera. Jag hoppas att vi kan lära känna varandra lite bättre när jag är där!

Nästa vecka sätter det igång med tidningen igen, mitt sista nummer.

För övrigt verkar Sicilien-maffian ha slagit till i korridoren. Sophämtningen är ur funktion. Jag undrar hur stort sopberget kommer bli?

I fredags var jag på fest. Då tog jag med mig min rom jag köpt i Karibien. När vi kom fram till festen insåg vi att den var 69%.

Hade du väntat dig något av intresse i detta inlägg misstog du dig.

Herrmiddag 8/3

Varje termin anordnar terminens damer en gasque för karlarna. Denna gasque har ett hemligt tema som används till stationer, middag, spex, utsmyckning med mera. Temat för den här terminens herrmiddag var maffia, och det var riktigt roligt att jobba.

Den första stationen hade jag och Bella hand om. Vi var Boris och Vladimir, några underhuggare i en rysk familia, som hade hand om maffiaskolans årskurs ett. Där blev killgrupperna uppmanade att hitta på ett familjenamn, utse ledaren, välja huvudnäring (flera grupper svarade blixtsnabbt sophämtning, hehe) med mera. Sen förklarade vi, med rysk(?) brytning givetvis, att det är viktigt att kunna skicka hot mm utan att bli igenkänd på sin handstil. Därför fick de välja en ärkefiende, nån annan kille som skulle gå på festen, och skriva den personens namn på ett kuvert. Därefter demonstrerade vi en del mordvapen, som såg, högaffel, golfklubba, D10, och kamerastativ. Eftersom det rörde sig om nybörjare inom maffiavärlden var de ännu inte redo att mörda, så vi hade förberett ett lik. Deras uppgift blev att knipsa av ett visst finger från detta lik. De fick välja bland de olika vapen/verktyg som fanns där, och de hade tre försök på sig. Bara en grupp försökte med D10 och golfklubba. När de fått loss fingret (liket var kuddar under en filt, med målade diskhandskar fylla med ketchup, bomull och varmkorv) fick de stoppa det i kuvertet med ärkefiendens namn på innan de gick vidare till åk 2. De andra stationerna var prickskytte, hinderbana (där alla bar en kille som fick agera lik inlindat i en matta) och quiz. Fördrinken hölls vid en spelhåla.

Stora fest hade fått en riktig restaurangkänsla och stämningen hamnade snabbt på topp. Det var en bjudorgie utan dess like. I denna lyckades vi ändå leverera både dans och spex. Det jag tyckte var roligast var dock att, ombytt från rysk maffiasnubbe till cocktailbrud à la förr i tiden, spatsera ut i högklackat och balansera de blodiga kuverten på en silverbricka för att dela ut dem. En annan höjdpunkt var att välja vilka killar som under hot skulle hämtas från middagen för att bli misshandlade innan de sen släpades tillbaka ut i festsalen där de dumpades. Det var jag och Helena som misshandlade. Vi gjorde det med hjälp av teatersmink bör kanske tilläggas.

Det är lätt den roligaste herrmiddag jag jobbat på, förmodligen för att jag själv var mer delaktig denna gång, och dessutom kände de flesta jag serverade och därmed tog det mer med en klackspark. Släppet var dock dött, och jag blev inte kvar länge på sexan heller.

Några bilder från kvällen. Zanna fotade.

Suck och stön

Tokig. Jag blir tokig. Jag upprepar och upprepar all viktig information, ändå får jag flera gånger frågor och förvånade utrop. "Va, skulle vi börja jobba nästa vecka?" Information som jag delger glöms bort med ens och en kvart senare får jag frågor om just precis samma sak. "Eh, ja, jag har läst det mailet. Det var det jag sa till dig förut att jag svarat på." Inom mig väser jag saker som Idiot! Tänk själv! Aaargh! men utåt försöker jag verka lugn och sansad, ungefär som när man pratar med ett litet litet barn. Eller en ko. Snart är samarbetet iallafall över, och det är moroten. Synd att ge upp redaktörskapet, som ju är sjukt kul nu när jag fått lära mig programmet och faktiskt gjort en tidning - inte bara fått leka nåt slags sekreterare, men det är inte värt det om man vantrivs så rejält med den man ska samarbeta med.

Alltså. Ja. Nä. Bläsch. Skit samma. Märker att gårdagen och idag-dagen varit såna dagar då allt bara känns åt helvete och sådär ni vet, allmänt mörker på nåt sätt, trots att man försöker. Så nu går jag och lägger mig. Ibland går sånt över när man får sova.
Bluäääsch.


(åh kära nån så välartikulerat och moget. javisst.)


-------------------------------------------------------
Usch så många tankar och saker att skriva, men jag låter bli, för att folk i min närhet läser och jag vill inte att dom ska veta alla mina tankar. Men många är det just nu.
Sova var det. Imorgon är det fredag och så ska jag.. göra nåt. Skola tror jag. Och massa fix av olika slag. Tidningen o skolan o herrmiddan. Det är nog allt.

Hjälp

Jag måste komma på ett moraliskt dilemma att skriva om i etikkursen. Fem sidor, ska lämnas in om en vecka. Inspiration, tack.


För övrigt försvann mitt inlägg från i måndags. Det såg ut ungefär såhär:
"Första natten jag sover i nya rummet där fönstret inte går att stänga, och vad händer? Minusgrader och snö."

Info

Jag håller på att flytta till ett annat rum. Där funkar inte internet. Vi får se när det kickar igång. Just nu står datorn kvar i det gamla rummet, där internet funkar, men imorn ska rummet besiktigas och sen får jag nog inte använda det som datorrum längre. Nu ska jag sova i nya rummet för första gången! Med öppet fönster dessutom. Kallt och lite obehagligt. Har försökt isolera med handdukshögar och en upphängd filt. Hoppas att fönstret blir lagat snart. Och eluttaget. Och internet.

Shalalalalala!

Oj!

Vad var det som just hände?

Med inköpslista och påsar i väskan gick jag mot ica för att inhandla mat, som jag är i desperat behov av. Som av en osynlig hand knuffades jag vänligt in i Studentbokhandeln. Nu är jag hemma igen, utan någon mat. Däremot äger jag numera:

Antikens historier, Alf Henrikson
Harry Potter and the half-blood prince, J.K. Rowling
Pilgrimsresan, Paulo Coelho
Fröken Smillas känsla för snö, Peter Hoeg
Den osynliga väggen, Harry Bernstein
Tills jag finner dig, John Irving
Liftarens guide till galaxen, Douglas Adams

Det var 40% rabatt på alla böcker. Det kanske förklarar det underliga fenomenent som nyss skedde.

Nu ska jag tvätta för andra gången idag, sen blir det lunch. Vad jag nu ska äta? Potatisbullar kanske. Och sen alltså IKEA. Igen.

Ämbetsmannakonferens

Förra helgen var det ämbetsmannakonferens, den första jag kunnat vara med på sen jag tog ett ämbete på nationen. I samlad tropp promenerade vi ut till Lurbo där helgen skulle spenderas. Och med samlad tropp menas alla utom två som åkte buss istället.

Vår miljöförman, som arbetar för att förbättra nationens och ämbetsmännens yttre och inre miljö, hade planerat promenaden. Vi gick längs med Linnéstigen, och längs med vägen fick vi diverse frågor och uppgifter att lösa. Leriga men glada kom vi efter drygt två timmar fram till Lurbo. Kvällen ägnades åt middag, öl, brädspel, bastu mm.

På lördagen lekte vi lekar (jag vann Evolutionen, woho!), gick på tipspromenad, hade musikquiz och ölprovning. Innan middagen tänkte vi duscha, men då var varmvattnet avstängt. Det är smärtsamt att duscha i kallt vatten måste jag säga.
Trerätters middag med snaps och sång följdes av en lång och underlig natt med bland annat turer i skogen och feminismdiskussioner.

Några timmar efter att jag drack min sista öl och gick och la mig var det dags för frukost, följt av städning, för att sedan ta bussen in mot stan klockan 12. Det var en spännande helg.

Ibland får man för sig saker. T.ex att man kan hoppa igenom en öppning i en vägg utan att nudda någonstans, och sedan landa på andra sidan. Det gick dock inte. Men det var väldigt många som försökte. Med (iaf i mitt fall) stora blåmärken på framsidan av låren nästa dag.



Det SKA gå!

Såhär ser denna korridors dammsugare ut. Om någon undrade.

The never ending ikea-besök

I tisdags åkte jag och Emilia till IKEA. Det var spännande. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men vi kom inte därifrån förrän fem och en halv timme senare. Först var planen att åka buss hem, men efter lite eftertanke insåg vi att vi hade för mycket saker att bära. Vi ringde ett taxibolag som sa att det inte var någon fara. Vi närmade oss slutet av IKEA-banan när vi stötte på Fyndhörnan. Där gjorde Emilia ett fynd. Tyvärr(?) ett ihopmonterat sådant, i form av en byrå. Glada i hågen betalade vi våra inköp. Jag ringde återigen taxibolaget för att fråga vad en större bil skulle kosta, och fick då veta att de inte hade något större än en kombi. Emilia ringde då sin moder som jobbar i närheten och lovade att komma och hämta upp oss och våra nya tingestar en halvtimme senare.

I min plan för denna tisdag ingick ett besök på onoff för införskaffande av en kamera. Vi bestämde därför att dela på oss, så i ösregnet gick Emilia mot varuutlämningen för att hämta mitt skrivbord medan jag begav mig på jakt efter onoff. Jag skyller på utmattningen, stressen och det piskande vädret; jag hittade inte onoff. Jag ville ju inte att modern skulle få vänta på mig, så jag vände. På varuutlämningen träffade jag Emilia som konstaterade att min bordsskiva inte skulle få plats i bilen, men jag kunde lämna den där till nästa dag. Vi lastade in bordsben- och ram i bilen och körde tillbaka till IKEA, där vi på nåder fått parkera två fulla kundvagnar. Inlastning av vagnsinnehåll i regnet följde. Allt fick plats i bilen utom jag, så jag plumsade till busshållplatsen. När jag kom hem hade Emilia, med hjälp av Tom, burit in alla saker. Återstoden av dagen ägnades åt febrilt
letande efter någon som kunde skjutsa hem bordsskivan nästa dag, ett letande utan framgång. Enda lösningen som kvarstod var att köpa IKEAS hemkörning för fyrahundra kronor, vilket kändes jäkligt surt då vi lika gärna kunde ha gjort det tillsammans på en gång - att själv betala 400 för att skjutsa hem en borsskiva som kostade 350 kändes inte roligt. Snabbt bestämde jag mig för att köpa en soffa, något som jag tänkt vänta åtminstone en månad med.

Onsdag morgon tog jag återigen bussen till Boländerna. Klockan 10:45 gick jag av vid onoff för att köpa kameran först innan någon annan hann ta något av de "enstaka exemplar" som enligt hemsidan fanns där. Onoff öppnade dock inte förrän 11, så jag gick till IKEA istället. Där valde och beställde jag soffa och hemkörning av både den och bordsskivan. Tillbaka till onoff, där kameran inte längre fanns i lager. I en genomträngande lukt av bajs (eller sopor, tror det finns nåt sånt där) fick jag vänta tio minuter på bussen hem. Soffan och bordsskivan skulle köras ut dagen därpå.

Mellan 8 och 12 på torsdagen skulle IKEA komma och dumpa sakerna hos mig. Jag drog mig upp ur sängen vid 8, men först klockan 10 kom bilen. Efter hjälp av olika vänliga själar att bära upp sakerna till korridoren kunde monteringen äntligen sätta igång! Glad i hågen började jag skruva ihop bordsben, bara för att märka att det bara fanns två stycken när det skulle finnas tre. Emilias väna moder letade i sin bil och jag fick senare leta i Emilias röda rum, men inget ben fanns nånstans. Jag tänkte åka in till IKEA direkt och hämta det tredje benet, men hann inte - och tur var det. När jag ringde kundservice konstaterade de att jag fått fel ram till bordet, och därav ett ben för lite. Jag blev informerad om att jag skulle åka tillbaka till IKEA med ramen, så skulle jag byta den och få med mig det tredje benet också.

Idag ringde jag återigen till kundservice för att höra om det fanns någon möjlighet att få den rätta bordsramen hemkörd gratis istället, eftersom jag inte har någon bil och redan har betalat hemkörning en gång, och framförallt för att det var IKEA som gjort fel och inte jag. Det gick. Men det skulle dröja upp till 10-14 dagar. Och jag hade tänkt flytta idag. Så det blir till att släpa det ganska stora, tunga och otympliga paketet till och på bussen, och sen ett lika stort och otympligt (eller större?) paket hem igen.

Jag börjar bli trött på IKEA och Boländerna nu. Överdos.

För att min tredje resa dit denna vecka inte ska kännas lika värdelös ska jag köpa kameran idag. På pc city. Om den finns kvar i lager dvs. Ibland ändras sånt snabbt har jag märkt.

Vissa personer får mig dock alltid på bättre humör. Man får se till att tanka ibland.

Lättretlig.

Det är många saker jag tänkt skriva om de senaste veckorna, men det har liksom inte blivit av. Efter en period med mycket att göra har jag nu kommit in i en lugnare fas, där jag till och med tar mig tid att vara social, träna, och laga mat. Känns bra måste jag säga.

Har varit hyfsat lättretlig, eller så har jag umgåtts med för underliga människor. En person jag samarbetade med övergick från att bara vara besserwissrig och utflippad till att även ljuga, för att på så sätt få mig att göra mer av det gemensamma arbetet. Seriöst, ska jag bli ljugen för får man väl tamejfan ljuga trovärdigt? Vad är det annars för mening? Det optimala är ju inte att, för att få mig att ringa ett jobbigt samtal som var den personens uppgift, ringa mig från sin hemtelefon för att säga "Jag kan inte ringa för jag har inga pengar på mobilen, så du kan väl ringa istället?". Eller, ja, kanske ändå. Jag hade gett upp striderna by then och ringde faktiskt samtalet. Helt fel egentligen med tanke på att jag kommit två timmar tidigare och gått två timmar senare varje gång vi setts, och dessutom suttit en heldag själv och jobbat, och detta alltså var vad den andra personen skulle göra. Suck.

En annan irriterande grej var att likt ett dumt barn, alternativt en efterbliven dreglande person, bli tillsagd att jag tappat bort nationens uthyrningsnycklar. "Det är en väldigt viktig nyckel". No shit, jag är inte DUM i huvet. Min första fråga var "Vadå, hade jag inte lagt dom i brevlådan?" (som jag gjort alla andra gånger jag lånat nyckeln för att jobba med tidningen efter att alla på nationen gått hem). "Nää." Hela dan letade jag och våndades. Möttes av en leende fd kurator som lugnt konstaterade att det skulle kosta mig 1500. Fortsatte att letas och våndas. Var ju säker på att jag hade lagt den i brevlådan, så började ana att någon fått tag i den på något sätt - skulle då jag få betala för att byta ut alla lås och så?
På kvällen fick jag veta att de inte kollat i brevlådan under dagen. Där låg nyckeln.

På seminariet om feministisk etik igår diskuterade vi pornografi och prostitution. Efter mycket förvirring kom vi fram till att erotika är sånt där förhållandena och sexet som visas är jämställt, där ingen dominerar osv, och att porr är det motsatta - och nog även det vanligaste. Det skulle i såna fall vara just porren man vill bli av med, eftersom den sänder ut en bild av kvinnor som undergivna osv. I vår klass finns en snubbe som antingen gillar att provocera, eller som är dum i huvet - det är lite oklart. Även i denna diskussion skulle han säga emot allt som stod i artiklarna vi läst, allt vi andra sa, och allt som läraren sa. I slutet av diskussionen klämde han ur sig: "Men vadå, nåt vi inte får glömma bort i diskussionen är ju att många faktiskt njuter av porr. Det är likadant som att vissa njuter av glass, och det är det ingen som vill förbjuda". Här kunde jag inte bita mig i tungan längre, utan kontrade något om att det väl inte går att jämföra glass med något som får ungefär hälften av jordens människor (syftar på kvinnor) att förminskas, förnedras osv, och som den halvan av befolkningen inte tycker är acceptabel... mer hann jag inte säga innan han med ett stort leende började prata om en undersöööökning han sett där både kvinnor och män fick se porrfilm, och där mätningar visade att bägge könen njöt av det men kvinnorna sa att de inte gjorde det. (Nu är det där nåt jag själv känner igen, men jag tänker väl att kroppen kan reagera på något även om hjärnan säger att det är fel och det egentligen är nåt man tar avstånd från.)

Ja, nej, nu kom jag av mig. Ska borsta tänderna och klä på mig för en promenad. Hej!

Jag vill köpa en kamera, packa en ryggsäck och bara åka. Bort, jättebort. Utan mål, utan mening.

Panik panik panik, hyperventilation!

Framtidsplaner? Mening med livet? Bli när jag blir stor?
Aaaaaaaaaah! Borde resa. Skita i att plugga. Blir ju ändå ingenting.

Lillasyster pratar om polmag, storasyster är snart lärare, kusin läser till civilingenjör, lillkusin kan rita. Jag är inte bra på nåt och inte intresserad av nåt.

Kusinernas mamma som skrattade åt mig när jag sa att jag ev kommer läsa mer antiken och sen lägga till museologi.

Snart har jag läst i två år, har då fyra år kvar med csn. Ska jag läsa en ordentlig utbildning tar det nog fyra år. Så jag måste bestämma mig nu.

Gosh, tryck över bröstet, jobbigt att andas.

Jag måste bort. Vafan gör jag här egentligen???

Strul

Sen 11 i förmiddags har jag fört över innehållet på datorn till syrrans externa hårddisk. Bara fotona tog över fyra timmar. Nu är allting äntligen överfört.
Problemet nu är dock att datorn stänger av sig. Poff. Medan den startar upp. Till slut fick syrran igång den ändå, och då andades vi ut. Nu har hon och Kaspian blivit hämtade av vår pappa och skjutsade ut till landet, kvar är jag och Johan som kommit hem från jobbet.
När allting överförts till externa hårddisken skulle vi omformatera datorn, det var hela målet. Dock hände samma sak igen, datorn stängde av sig. Igen. Och igen. Till slut gick omformateringen klart, men återigen stängde den av sig. Nu sitter Johan och bråkar med den, och konstaterar att ljudet iallafall funkar i nåt uppstartsprogram. Sen poff igen. Nu vet jag inte vad som händer riktigt.

-----------

Den verkar ha startat. Återstår dock att se. Jag hoppar inte över skogen än på ett tag iallafall.

Alltså hallå va

Jag fick en åthutning av min vän, tillika nationens 2q. Han sa bestämt (eller skrev, på msn) att jag inte ska gå utanför dörren om jag fortfarande kan smitta. Det var nog precis vad jag behövde höra. Man försöker ju gärna ignorera problem för att kunna klara saker man förväntas göra. Men nu sa han till mig. Och jag stannade hemma från kursen, trots att ingen annan kunde gå.
Och se! Minuter efteråt gav den halva portion spagetti och köttbullar jag fått i mig ett rejält uttryck. Jag säger bara kramp i magen och stor förbrukning av toalettpapper. Det blir nog till att stanna hemma imorgon också. Ska nog höra av mig och säga att jag inte kan hämta E och G på dagis imorgon...

Suck

Alltså, jag är verkligen trött! Fan fan fan.

Min kompis läser f.ö. samma kurs som den andra redaktören. Hon säger att det är en föreläsning idag, så den är inte lika obligatorisk som om det varit ett seminarium. Jag blir irriterad.

Ynklig

I fredags hjälpte jag syster att jourstänga på Kaspians dagis eftersom hennes karl var magsjuk. På lördagen träffade jag den andra redaktören och spånade på saker till nästa nummer. Väl hemma på eftermiddagen blev det vila eftersom jag tyckte mig alltmer känna av fjösförkylningen jag haft minst en vecka.

Middag med Hanna, sen var det meningen att det skulle bli fest. Jag konstaterade att jag inte orkade, men bestämde mig sedan för att följa med henne dit och lämna tårtor hon bakat (svårt att åka buss själv med två tårtor) och sen åka direkt hem.

När vi kom hem igen framåt tio på kvällen (bra mycket senare än planerat pga att vi inte hittade till lägenheten, och sen missade bussen hem och fick gå) bröt helvetet ut. Magsjuka. Fy fan säger jag bara. Hela natten spenderades nästan i badrummet.
Igår morse började magen stabilisera sig och jag kunde behålla det lilla jag fick i mig, trots att jag mådde illa.

Idag är första lektionen i InDesign. Jag mår ju bättre, men är fortfarande hyfsat utmattad eftersom jag inte lyckats fylla på så bra med varken vätska eller mat. Fick dessutom höra att man smittar iaf i två dygn efter att man senast kräkts, vilket innebär att jag kan smitta folk till imorgon bitti ungefär.
Jag hörde av mig till den andra redaktören och frågade om det verkligen var omöjligt för honom att ta min plats ikväll, vilket det var eftersom han har en obligatorisk lektion. Suck. Vad innebär det liksom? Att man får rest om man missar den, antar jag.

För honom var alternativen att ingen av oss går på kursen, eller att jag går på den. Och eftersom ingen av oss kan programmet och vår första tidning snart ska göras kan vi ju inte bara skita i det, så nu får jag gå trots allt. Vet inte om jag är mest orolig för att jag inte kommer orka en kurs mellan 16-20 (jag var tvungen att vila efter duschen förut) eller för att jag kommer smitta alla.

Slutsats: Hjälp inte till att jourstänga eller bära tårtor. Det slår tillbaka.
Alternativ slutsats: den andra redaktören är dum :p

Väntan...

Snart är det dags för möte med den andra redaktören och 1q...

Tre dagar i slutet av januari går en intensiv InDesignkurs, det ska bli riktigt roligt att få lära sig programmet lite, det är ju i det tidningen görs. Vi har för övrigt spånat fram en hel del idéer, och jag tror att slutprodukten (dvs tidningen) kommer bli bra! Dessutom är en ny, bra, ämbetsmannadator inköpt, och InDesign är inlagt där. Känns hoppfullt.

Sol

Sömn?

Jag förstår att man måste bryta upp asfalt och lägga på nytt, även om jag inte riktigt är med på varför. Jag förstår även att det är praktiskt att göra detta under den tid på dygnet då det är minst trafik. Men... hur blir det med sömnen för de som bor precis bredvid? Jag bor två trappor upp och kunde inte sova ordentligt från klockan ett till klockan fem (då började dom fylla upp ny asfalt, det är tystare) - jag undrar då hur det gått med skönhetssömnen för de som bor längre ner...




Det skrapande ljudet av skopa mot asfalt har inte lämnat mig än...

Och hur var det med...

... den däringa hemtentan?
Klockan fem somnade jag i torsdags. Upp 9 på fredagen, direkt till datorn och hemtentan. Klockan tre var jag färdig med själva texten (skit i eget exempel, skit i slutsats, kör kör kör!), tjugo i fyra hade jag skrivit ut och korrigerat fel i språket mm. På med kläder, maila dokumentet till urkund, in med ett gäng tuggummin i käften, printa ut dokumentet, och sen kuta till skolan där jag lämnade in strax innan deadline. Dvs strax innan klockan fyra. Då hade jag varken ätit lunch, duschat eller borstat tänderna. Fräsching.

Suck

De senaste dagarna har hjärnan lätt snurrat iväg på diverse självdestruktiva banor, bland annat har jag insett att om jag dog inne på mitt rum skulle det ta väldigt lång tid innan någon märkte det. Desperat har jag kastat ut metlinor, men får inga napp. Folk är upptagna med sitt. Jag vänder mig till internet för att uppfylla lite av tomheten, men varenda meddelande har jag svarat på, varje blogg har jag läst senaste uppdateringen på. Till och med tidningarnas nätversioner verkar stå stilla.

Inget händer. Jag vill ta sats och kasta mig igenom fönsterrutan, för att blodig men levande sväva - uppåt, inte nedåt - bort och iväg. Det är dock en fysisk omöjlighet.
Att inte ha något mål i livet ger en känsla av överblivenhet. Jag finns till för mina egna grubblerier, ingenting annat. Det finns ingen som är beroende av mig.
Jag har ingen lust med någonting, men klättrar på väggarna av tristess. Vad gör jag av mitt liv? Vad har jag åstadkommit hittills? Vad ska jag göra?

Plugget är åt h*e. Efter att ha lämnat in hemtentan en kvart före deadline har jag knappt orkat titta åt det hörn där böckerna inför c-uppsatsen ligger. Jag har inte skrivit någon forskningshistorik, och kommer inte gå på lektionen ikväll.
Jag skulle ansöka om nytt studiebidrag idag, men mitt bankID har gått ut och efter en snabbkoll upptäckte jag att jag inte förstår hur man skaffar ett nytt. Och istället för att ta reda på det gick jag och la mig igen, efter min brunch.

Jag måste agna mina krokar bättre. Skrika ut "Jag vill känna mig behövd!", krampartat hålla fast vid personer som i all hast råkar snudda eller hålla om mig.

Igår flydde jag ut i mörkret. Ensam, med musiken. Halvsprang tills jag inte visste var jag var. Det var så skönt att komma vilse. Plötsligt andas man lite, lever man lite.

Kompletterande lägesrapport

Klockan är 04.35. Jag blöder näsblod. Haha.

Lägesrapport

Klockan är halv fem, natt mellan torsdag och fredag.

Fråga ett är nästan färdig. Fråga två är halvfärdig, och fråga tre är nog klar till en tredjedel... eller fjärdedel.

Nu ger jag upp för kvällen (natten, morgonen?).

Planen var att gå upp åtta imorgon. Jag tror vid närmare eftertanke att jag ger mig själv sovmorgon till 9. Fast tänk om jag inte hinner klart med allt innan klockan tre..? Halv nio kanske.

Godnatt. Eller godmogon. Och säkert godmiddag någonstans också.

Hemtentan från Helvetet

Det som nog stör mig allra mest är inte att vi inte förstått något under kursmomentet, inte heller att vi bara haft en bok som kurslitteratur - som dessutom varit obegriplig. Det skulle kunna vara att läraren verkar arg på oss (kanske för att vi klagade på kursens upplägg där seminarierna gick ut på att alla skulle läsa en sida man skrivit om ett begrepp i boken, och det hela kändes mer som en skriv- och retorikkurs... men efter att vi klagat ändrade de upplägg, och det kom mer än två personer till seminarierna), men det är det inte.

Nej, det som stör mig allra mest är att läraren till synes helt godtyckligt valt ett skumt format. Istället för att skriva med Times, tolv punkter, 1,5 radavstånd (som jag trodde var det allmänt vedertagna) ska vi skriva i Garamond med enkelt radavstånd.

Fyi kan jag meddela att en rad skriven i Garamond blir mindre än en i Times. Och enkelt radavstånd är bra mycket mindre än 1,5. Eftersom jag redan tänker negativa tankar om om hela kursen, blir det så väldigt lätt att tänka att läraren bara vill göra det så svårt som möjligt för oss. Varje fråga ska besvaras med 2,5-3 sidor, och de kursare jag har pratat med har alla problem att få ihop det.

Alltså hallå. Garamond, enkelt radavstånd. Varför?

Förtydligande

Eftersom jag inte vill verka helt lat kan ett litet förtydligande vara på plats: Jag har verkligen försökt jobba med hemtentan sedan i söndags, men det har varit omöjligt. Jag somnade hela tiden, eller satt och stirrade framför ett tomt dokument på datorn. Nu däremot, nu går det, och nu somnar jag inte i boken. Förstår ni? Hjärnan vet att jag behöver börja i tid, och försöker verkligen, men min kropp går inte med på det. Förrän det är ont om tid kvar.
Kniven mot strupen.
Blåslampan mot arslet.

Gör om gör rätt

Jag är skaplig sugen på att ändra utseende här. Men jag vet inte hur man gör. Kanske borde jag även byta mig bort från blogspot - har fått veta att de som inte har några konton inte kan lämna kommentarer...

På tal om utseende har mitt paket från h&m blivit försenat. Typiskt. Är det nån gång jag behöver uppmuntran är det nu. Förresten måste jag ju ha något att ha på mig på fredag. Just nu strejkar jag de flesta av mina plagg eftersom de sitter åt över min numera utbuktande mage. Nu lät det nästan som jag är gravid, men så är inte fallet. Jag är bara... rund å go. På magen. Ingen annanstans.

Varför kan man inte punktbränna fett när man uppenbarligen kan punktsamla det?

Nya vanor?

Jag var nyttig. Hela förra veckan. Jag åt inte godis, kakor, bullar eller nåt alls åt det hållet förrän till helgen. Då köpte jag en godispåse. Och drack vin.

Men under själva veckan, nada. Däremot mycket potatis, grönsaker, frukt, fisk och kyckling. Dessutom joggade jag två gånger (jag! jogga!? man skulle förvisso kunna kalla det Rask Promenad med Inslag av Jogging, men nu ska vi inte vara såna), spinnade en gång, och var iväg på långpromenad två dagar. Helt okej måste jag säga, och det gick så lätt! Mitt nya liv, here I come!

Jag var nyttig. Sen kom Hemtentan från Helvetet.

Det är inte konstigt att jag brukar bli sjuk efter att ha skrivit tentor och hemtentor. Jag tränar inte - jag går knappt utomhus, jag äter slarvig mat och mängder av godsaker, jag sover alldeles för lite...
Igår t.ex. satt jag uppe till framåt tre, men när jag väl la mig för att somna gick det inte. Runt fyra somnade jag, och sen ringde klockan vid åtta och då var det dags att sätta igång igen.

Det kanske dummaste är att jag aldrig verkar lära mig. Om man jobbar hälften så hårt i dubbelt så många dagar måste det väl bli behagligare? Men sånt förstår inte jag.

Nu är klockan snart halv ett på natten. Jag ska skriva upp några saker till, sen är det dags för sängen. Hoppas jag kan somna inatt bara. Sen blir det skriva av imorgon. Hittills har jag bara samlat fakta om begreppen som tas upp, och organiserat och strukturerat lite. Återstår alltså texten, relfektioner, samt egna exempel. I can do that. Hoppas jag. Klockan 16 på fredag är det deadline. Sen är det fylleslag - det är sista kvällen med kk! Efter det måste jag stå i kö och betala inträde till nationerna som vanliga dödliga. Gubevars.

... och på lördag ska jag bakis sätta igång med nästa 7,5poängsuppgift som ska in senast söndag kväll. En forskningshistorik, där jag ser på vilket material som finns om det ämne jag valt för min c-uppsats. Det gäller alltså att välja ett ämne snart. Gubevars.

Jag längtar till måndag klockan 20, då allt är över.

Efterklok

Alltså hörni. Om min syster frågar mig igen om jag vill vaxa min mustasch, påminn mig då om att inte göra det! Hellre några osynliga fjun över läppen än massa små röda infekterade pluttar. Haha. Men jag var ifs både fjun- och pluttfri på nyår!

Musik

Det är Prince va, som sjunger "Tonight I'm gonna party like it's 1999"? Den spelas på radion nu, och jag tänker leende tillbaka på en natt för många år sen då den låten gick på repeat i ett halv dygn iallafall. En radiofrekvens skulle tas över av någon annan kanal, och fram till dess att den nya kanalen startade upp spelades den låten. Igen. Och igen. Och igen. Och jag mitt nöt bestämde mig envetet för att lyssna tills det tog slut. Vilket resulterade i att jag kan den låten än idag.

Äntligen!

Snö, snö, massor av snö! Jag är alldeles euforisk och extatisk, och det känns som att min kropp har rensats på ungefär tio kilo slaggprodukter. Jag ber på mina mjukbyxklädda knän att kan bli ännu lite kallare och kanske lite mer snö, och att den försenade vintern får stanna ett tag trots att så många i landet protesterar så snart de första flingorna börjar dala. Snö är bra! Snö är naturligt! Snö är tammefan nåt som hör vintern till!

Direkt när jag kom ner i köket och drog igång radion fick jag det dessutom bekräftat. "En buss har kört i diket mellan Sånga Säby och Nora Bruk, så vägen är avstängd för trafik i båda riktningarna". Ja då jävlar i min låda är det vinter! Så även om jag skulle få för mig att jag vill iväg på utflykt idag, är jag obönhörligen fast. Men det är ju snö! Snö snö snö!


Snöig tomt(e), höhö

God Jul och Gott Nytt År

Det har jag bestämt missat att önska.

Håller tummarna för att 2008 blir ett riktigt lyckat år på alla sätt och vis!

Hipp hurra tralala :)

Darn!

(nån som såg det på Ellens program?)

Frisörbesök är bara att glömma - det finns ju inga lediga tider förrän i januari. Pytiskt.

Andra sidan

Bara för att visa att det inte enbart är fester. Ibland är det även luciatåg på systesonens dagis. Och fika efteråt.

In i dimman

Min mage är liksom uppsvälld och ömmar när jag (bland annat) går. Kanske att levern har förstorats något efter den senaste veckans bravader? Ämbetsmannaavslutning måndag (gick alkoholfritt, så jag drack bara en öl), klv-kuratel-fika-lyx-fest tisdag (full som en kastrull), clap to this lördag (full som ett ägg!) och pubjobbarsexa måndag (fri öl, bartömning... skitpackad).

Söndag och tisdag har helt försvunnit i bakfyllans dimma. Efter clap to this ömmade min näsa, så jag var säkert i slagsmål. Typiskt sånt där hiphop-pack. Pubjobbarsexan var skoj och jag var på bra humör, trots att det blev lite av en champagnegalopp (fast med öl) där jag och Agnes sprutade ner varandra på dansgolvet. Jag åkte även diskback nerför trapporna, det var spännande. Vad gör man inte i bristen på snö? Jag minns dock inte hela kvällen, så jag väntar spänt på att min kursare ska lämna tillbaka min kortläsare hon lånade - jag tror jag tog massa foton!

Nu blir det nyktert fram till nyår!

Krösus?

Helt otroligt! Idag fick jag ett till stipendium! Pengar varje termin i tre år så länge jag fortsätter plugga heltid och är inskriven på Smålands. Nu är det jag som bokar tid hos frisören! (Men när frisör, julklappar och tågbiljett är betalda åker resten in på sparkontot. Som var planerat att gå till en tågluff i sommar. Men nu när jag har dubbla stipendier kan ju hälften sparas!)

Tidtjyv

Igår fick jag photoshop, och hjälp vad jag fastnade framför datorn då. Vad roligt det är att leka med foton! Minns ni exempelvis den ledsna cykeln i höstiga Fyrisån?
Om inte, kommer en påminnelse här:



Efter lite pill på datorn ser det istället ut såhär:



Roligt ellerhurvisst?

Lucia

Nu ska jag iväg och titta på Kaspians första lussetåg, inte varje dag det händer. Inte heller varje dag man möts av ett luciatåg på ICA. Skönsjungande (oj vilket konstigt ord det är när man skriver och läser det) tonåringar i strumplästen. Det gjorde nog mången pensionärs dag. Men tänk så underligt det egentligen är. Vad totalt förvirrad man skulle bli om man kom någon annanstans ifrån och inte kände till fenomenet!

Om jag bodde i Amärkat skulle jag stämma personalen på ica för att de aldrig någonsin säljer vinstlotter till mig. Hrmf.

Tur att det är roligt att skrapa iallafall.

Mitt dumma nöt

Ibland vill jag bara slå mig själv i huvudet med en bok eller något annat tungt tillhygge. Detta inträffar bland annat efter diverse val där jag valt att avstå från att rösta eller helt enkelt röstat fel, för att jag trott att min egen röst inte påverkar eller för att jag trott att utgången varit säker redan från början.

I förra riksdagsvalet röstade jag på ett litet, obetydligt parti med förhoppningen att de skulle nå 4%-gränsen och få möjlighet att påverka inom sitt specifika fält, ungefär som miljöpartiet. Nu leder moderaterna landet och jag bär det på mina axlar och tar nästan på mig fullt ansvar för detta eftersom jag trodde att sossarna skulle vinna, och att jag bara ändrade om lite bland de övriga.

Idag var det lanskap på nationen. Jag var där en snabbis innan min förkylning sa till mig att gå hem. Jag hann vara med på ett val, där min nya redaktörskollega skulle väljas. Valet stod mellan min vän som kom till nationen samtidigt som jag och var klubbverkare tillsammans med mig, och en som kom ny till nationen den här terminen och ännu inte innehaft något ämbete. Av nån dum anledning blev jag sådär velig, eftersom jag tycker synd om den jag tror inte kommer bli vald - i det här fallet nykomlingen. På nationen brukar främst de som haft andra ämbeten väljas till fotograf, redaktör mm, och framförallt brukar det ses som en inkörsport om man tidigare varit klubbverkare.

Hur som helst, ni anar vart det leder. Jag röstade blankt.

Sen gick jag hem för att snörvla och äckla mig ifred. Någon timme senare fick jag veta att nykomlingen blivit vald. Ah, mitt fel! Varför tror man att utgången är viss? Varför tror man att ens egen röst inte spelar någon roll? Usch så dumt.

Det var ju dessutom jag som tjatade på min vän att ställa upp. Och vi har pratat om hur vi vill jobba med tidningen och så... Nej, usch!

Var mina axlar tidigare tyngda av vilka som styr Sverige är de nu ytterligare tyngda.

Advent

För att ha sovit fram till ett blev söndagen en förvånansvärt aktiv dag. Efter lunch och duschning gick jag och Hanna ner till adventsfikat på nationen. Pepparkakor och ischoklad avnjöts till körens julsånger, och till sist började julkänslan infinna sig. Av en slump fick vi veta att det skulle vara adventsfyrverkerier vid Botaniska, så lite senare knatade vi dit. Det var riktigt mysigt! Det kändes som att alla människor i stan vallfärdade dit med oss, överallt stod det folk i olika åldrar, alla med huvudena uppböjda mot den mörka himlen och med ett leende på sina läppar. Fyrverkeriprogrammet höll på i kanske tio minuter medan musik spelades upp. Då och då gick susningar genom folkhavet, och efter den stora finalen som lyste upp hela himlen var applåderna öronbedövande.
Tårögd och med en klump i halsen stod jag där och tittade på färgspelet, om det berodde på själva fyrverkerierna, den plötsliga gemenskapskänslan med alla runt om, eller helt enkelt var en följd av att jag var bakfull låter jag vara osagt.
Köttsugen blev stort framåt kvällen. Vi försökte hitta något inte alltför dyrt ställe i närheten som serverade plankstek, men utan framgång. Det blev istället pizza från Palermo som gick sitt öde till mötes i Hannas säng framför Ratatouille.

... och det kom bloood

Varje morgon, med ett undantag, de senaste tre veckorna har jag vaknat med blod i näsan. Inte näsblod, eftersom det inte funnits några spår på sängkläderna, men liksom så att man måste snyta sig och då är det gammalt blod i näsan. Undantaget? Morgonen efter damsupén! Kan jag då dra slutsatsen att ett stort alkoholintag är bra?

Hade för övrigt en toppenkväll i lördags. Temat på damsupén var Mexiko, jag hade bra bordssällskap och var på bra humör. Mycket alkohol blev det också som sagt..

Alias

Igårkväll kom några kursare hit med ett Aliasspel. Sjukt roligt! Addera till önskelistan kanske?

Barnvakt

Efter tentan igår gick jag hem och dammsög, skurade golv och fixade innan det var dags att knata till Rickomberga igen. Trött, frysande, dunkande huvud, trött efter att ha sovit max fem timmar två nätter i rad, och dessutom hungrig eftersom aptiten försvunnit... jag trodde verkligen att jag hade några fruktansvärda timmar framför mig, då jag var trött och otålmodig och det skulle få sina effekter. Men det första som mötte mig var ett strålande leende från Gabriel och en mängd klappar och kramar. När vi hämtat Elsa också gick vi som vanligt till lekplatsen och gungade innan vi gick hem. Middagen var den här gången mer inom min kulinariska ram; falukorv och makaroner (samma som jag förgäves försökt få i mig som lunch).

- Åh! Vi måste öppna lucka 5 i våra kalendrar!
- Brukar ni göra det innan ni ätit?
- Jaa, det brukar vi.
sekunder senare, när chokladbiten intagits:
- Hhihihihihihihihi, choklad INNAN maten!! *hopp och studs*
Skitungar, haha.

Dom ville inte leka utan mig så jag lät dom hjälpa till med maten. Det var ju en fin ambition, men... plötsligt låg det falukorvsskivor på golvet, i pastavattnet, på en kruka mm. Den andra halvan av den oskivade falukorven som skulle in i kylen igen plockade en liten näve bestämt upp, och snabbare än Lucky Luke's skugga hade en stor tugga tagits. De okokta makaronerna som inte blev uppätna hamnade i stekpannan. Kaos, allt detta inom max en minut! Sen fick dom skära (är lika med äta) gurka och tomat vid köksbordet istället.

När föräldrarna kom hem skrek Elsa nej och sprang iväg, och Gabriel sa att han ville att jag skulle vara där jämt. Det är sånt som värmer, de verkar ju ha accepterat mig iallafall.

Jag fick en egen nyckel igår, och idag har jag fått in pengar från november. Nu kan jag köpa lite julklappar trots allt!

Nästa onsdag ska jag hämta vid 15 och sen stanna hela kvällen, tills föräldrarna kommer hem från en julfest på deras jobb. Kan bli spännande.

Högmod

Igår skrev jag tentan, den där dom varnat att si och så många brukar få underkänt på. Jag ber till gudarna att jag klarade den, och jag räknar med ett g. Jag svarade på alla frågor, även om jag inte var säker, och för godkänt behövs rätt på hälften. Det borde jag ha klarat, pepp pepp.

Förra tentan fick vi veta resultatet på kl 16 exakt 25 dagar efter att den skrevs, snacka om att läraren väntade till sista sekunden. Vad händer egentligen om man inte fått veta resultatet i tid? Förutom att det blir skitjobbigt för de som har IG och har tenta i nya kursen plus omtenta bara några dagar senare...

För övrigt fick jag vg, japp japp. Gränsen var 26 poäng, jag fick 27. Efter att jag hämtat ut tentan visade det sig att läraren missat att räkna med tre poäng, något hon höll med om när jag pratade med henne - vips hade jag 30 poäng. Inte så långt ifrån maxgränsen 34! Och dessutom var en fråga fånig, så dom två poängen räknas inte. Hehe. Fan vad bra jag är :)

Snörvel

Jag är sjuker. Eller liksom mellan frisk och sjuk, utan att det går åt endera hållet. Aningens frustrerande. Idag är huvudvärken dock inte så farlig, så kanske går det åt rätt håll ändå.

Dessutom har jag en otäck förkylningsblåsa på underläppen, som sitter mer på utsidan än insidan sedan läppen svullnat upp. Läckert. Det gör ont att pilla, men då försvinner det gula en stund iallafall. Som sagt, jag är en sån fröjd för ögat. Kom och ta mig.

Juleljus

Dagens sista bild. Idag tändes julbelysningen. Var är snön?

Det har även vuxit upp en stor gran, med barr och lampor och allt, på gården. Men den har jag inget kort på.

Roligt med grannar

Grannar är ju något jag en stor del av mitt liv haft lyxen att vara utom, om man bortser från farföräldrarna som bor i samma hus som min familj. Dock har jag insett att just grannar kan bjuda på en del underhållning.

I huset mitt emot byggs och fixas det.




Jag har sån lust att skriva en liten lapp, kanske att sätta på dörren.

"Det är inte bra för miljön att ha lampan i badrummet tänd dygnet runt. Jag har även det blygsamma förslaget att ni kan testa att stänga dörren när ni använder toaletten."

Fräsching

Här ligger jag i godan ro och dinglar med fötterna. Kanske dags för nya kläder snart.

Fakturaspecifikation

Det är en finurlig grej det.

Jag har pratat i telefon 27 min 20 sek mellan 15:e oktober och 14:e november. Och skickat 142 sms.

Shalalalala

Tydligen fungerar eftersändningen inte alltid. Min räkning från tele2 hamnade hos syster, där den även försvann. Jag ringde i måndags och bad att få en ny räkning, då fick jag även säga min nya adress både en och två gånger så att posten skulle skickas direkt till mig. Efter samtalet kopplades jag till en kvalitetsundersökning där de ställde fem frågor, bland annat undrade de hur väntetiden och bemötandet varit. Jag knappade in högsta betyg för fyra av fem frågor.

Igår kom räkningen. Skickad till min gamla adress. Får jag ändra mina svar i undersökningen?

För övrigt är det två räkningar, där det står olika saker jag inte förstår, och med ett betalningskort bifogat. Jag tänker inte gå till nån bank heller. Men varför finns inget ocr-nummer? Nåväl, jag får granska räkningarna sen igen och se om jag blir klokare.

Underligt

Det är underligt. Om en vecka har vi tenta, en tenta som 40% brukar få underkänt på. Jag har inte förstått mycket på föreläsningarna, jag har inte läst allt som ska läsas, och jag har absolut inte börjat plugga. Det är underligt att man gör så mot sig själv. Storstädat korridorsköket i sju timmar har jag däremot gjort. Likaså sorterat papper, shoppat, fixat ramar, fikat, sett på teve, klippt och filat naglarna, kollat grejer på ikeas hemsida... osv. Underligt var ordet.

Jobbe

Snart är det dags att dra på mig kläderna igen och påbörja vandringen till Rickomberga för att vara barnvakt. Första gången jag var där var det riktigt liv i luckan, minstingen både skrek och rev nästan hela tiden, barnen bråkade och gnabbade. Andra gången var båda som små rara änglar, tysta och lugna och utan minsta tillstymmelse till bråk. Tredje gången var det mer rörigt igen och de muckade gräl med varandra och var allmänt trötta och gnälliga, till slut fick jag placera dom framför teven för att kunna göra iordning mat till dom.

Vad tror ni jag kan förvänta mig av fjärde gången?

Det där med maten förresten. Det är pinsamt. Jag kan ju verkligen inte laga mat. En gång skulle jag värma köttfärssås och koka spagetti, det gick galant. Men både kyckling i ugn plus ris och stora köttbitar plus ris plus svampsås kände jag mig helt rådvill inför. Hur skär man i kycklingbitar? Det var ju ben och skit. Och ris, jag fattar itne grejen, det är ju så komplicerat - det finns en anledning till att jag käkar pasta till min korvstroganoff. Och köttet! Halledudanemej! Det var såna där hemmagjorda köttbitar... alltså, från nån som varit ute och jagat... ben och skit i, och dom var kalla och jag frös om fingrarna... blod och slamsor... jag har seriöst ALDRIG tillagat så "riktig" mat.

Svempsåsen var för övrigt sån där färdigköpt som bara skulle värmas med köttet nån minut. Men ändå.

Lätta middagar trodde jag innebar typ... pasta med korv eller köpta köttbullar... Ack så jag bedrog mig.

Nu ska jag vara iväg om 30 minuter!

Halledudanemej...

... vad jag fryser! Nåt otroligt!

Har varit och simmat. På ett år har jag simmat åtta gånger. Tur att jag inte köpte ett terminskort, ehe.

Efter simningen tog jag en snabb tur på stan i jakt på julklappar. Hittade inga, men däremot två tröjor till mig. God Jul Pernilla!

Jag har inte kvittot till datorn nånstans. Ytterst frustrerande. Ska se om jag har några skivor så jag kan omformatera den, det kanske hjälper. Annars är det reparation som gäller, då ska jag önska mig den betald i julklapp/födelsedagspresent... för nu står jag inte ut med att datorn krånglar längre...

Uppdaterat

Sådär, nu är en hel radda bilder uppladdade på bilddagboken. Enjoy!

Hantverkarbesök

Efter två veckor med ofungerande taklampa komjag hem och fick se detta. Så såg det sedan ut i ytterligare en vecka innan någon kom och fixade.


När denna någon kom och fixade passade jag på att låna en grunka som jag kunde laga skrivbordet med. Underbart. Insexnyckel tror jag han sa att det heter. En sån kanske jag kan önska mig till jul. Eller, nej, ett nytt skrivbord vill jag hellre ha. Det jag har måste ju vara anpassat för småväxta. Eller sysslolösa människor som inte behöver ett funktionsdugligt skrivbord utan snarare lite visuell utfyllnad i rummet.

Why oh why?

Varför är man alltid så trött och ofokuserad?? Det hjälper ju inte alls att träna och äta frukt. Pyttsan.

Varför vill jag så mycket men orkar och hinner så lite?

Varför finns kaviar med banansmak? Tror dom på allvar att nån kommer tycka om det?

Varför kommer aldrig tentaresultaten? Jag vet att det får ta 25 dagar, men måste dom dra ut på det i det längsta?

Varför är det alltid snart dags för en ny tenta?

Varför får man inte vara ledig under jul?

Varför är jag så dålig på att använda tandtråd? Det gick ju så bra där ett tag.

Julklappar...

...är nog bara att glömma. Men jag har ju så fint presentpapper! Dilemma.

Tradidi

Sällan jag orkar logga in här har jag märkt... vad det beror på är väl lite oklarare.

Snart är det sovtajm. Imorgon är det föreläsning som jag missar eftersom det är enda gången min seminariegrupp kunde träffas. Jag ska väl ifs inte klaga då jag missade dagens föreläsning helt på eget bevåg. Men vad gör man om man inte vaknar i tid liksom... Hursomhelst ska vi imorgon göra en enkät och skriva ett missivbrev för en inbillad undersökning. Senast kl 9 på fredag ska det in. Tralala. Tillråga på allt ska en av de tre personerna i gruppen iväg på eftermiddagen. Varför vi helt enkelt inte ses tidigare är för mig en gåta. Orkar jag bry mig? Nej.

I söndags drog en kursare med mig på styrketräning, fria vikter för överkroppen. Kul att testa, men fy vilken träningsvärk. Idag var det aerobics+core och då kändes det fortfarande i armarna, axlarna och magen. Men det är bra, det blir nog fler gånger!
Jag har dock börjat märka att mina höfter inte vill riktigt. Vissa moment i både core, pilates och det egna träningsprogrammet vi körde spänner det till i höfterna (antingen bara en eller båda), det liksom tar emot, och sen känns det som att det hoppar i höften för att jag ska kunna göra klart rörelsen. Inte skönt alls, gör t.o.m ont. Kanske värt att fråga nån om nästa gång jag går till SATS.

På fredag är det fest. På lördag är det fest. Festligt värre. Första december är det damsupé, kan bli kalas. Tralala. Just nu har jag ingen lust alls för nån av tillställningarna, men det kommer nog.

Andra numret av tidningen är på tryckning nu och kommer på posten i början av december. Jag skrev ihop en intervju med avgående och pågående 2q, samt en med nationens nye inspektor. Skrev även ihop en grej med Sven om vad det innebär att vara ämbetsman, plus min ledare såklart. Känns som jag står för hälften av tidningens innehåll, typ.
Det blir spännande att se om nån ställer upp som redaktör, annars blir jag själv nästa termin. Då kan jag skriva ännu längre ledare!

Justja!

En efterbild... håll till godo... kanske laddar upp mer bilder sen, men nu ska jag lämna bort datorn och se om den går att plåstra om så att den börjar fungera lite bättre igen.
För övrigt trillade bostadsstipendiepengarna in på kontot idag! Gött! Skattefritt dessutom... kanske blir det tågluff i sommar =)

Trudelutt

Jag stoppar upp fingret bakom en tapet, vad är det jag känner? Jo, en klibbig smet. Jag sjunger som jag vill! En slemmig torsk, en slemmig torsk, i en brödrost! En slemmig torsk i en bröödrost.

Lisen glömde en cd sist hon var här, med bland annat den låten (En slemmig torsk, KSMB) på. Härligt! Jag utnyttjar den lite istället för att posta den till henne, hehe... does that make me a bad person? ^^

Jag har för övrigt ingen bil. Ville bara klargöra det så att ingen förvirring uppstår.

Och bilen går bra?

Allt detta galej och fläng tänker nu, hur ligger det då till med studierna? Jo tack, dom går. Olika bra förvisso. Men än är det nog ingen panik i hönshuset. Igår skrev jag tenta i socialpsykologin, jag tror att den gick bra trots bristfälligt pluggande. Och jag skriver pm i antiken också, det är snart klart, och deadline är för 26 timmar och 30 min sen. Jag har aldrig missat en deadline förut, det blir spännande att se vad som händer när man skickar in för sent. Jag tror att jag inspirerats lite av veckans citat i min kalender:

Jag älskar deadlines. Jag gillar det svischande ljudet de gör när de flyger förbi.
/Douglas Adams

Det var en klok karl det där, det ser jag det.
Och egentligen är det nästa veckas citat, men jag tjyvkikade lite.

Bal ikväll

När jag var hemma och rensade saker som varit på vinden återupptäckte jag en tygbit som är så fin. Veronika tyckte att den skulle gå att sy något av, det vore ju synd att bara slänga. Det har nog varit en klänning, som sytts om, och som sett klippts av. Eller något i den stilen. Jag har sån tur att jag känner två blivande textillärare, och en av dom har gjort ett superjobb med att göra om det till en snygg överdel till mig. Som jag ska ha på balen ikväll. Så här såg det ut från början:




Efterbilder följer...
Nu är det nästan dags att börja göra sig respektabel. Balen börjar 17dk, men jag ska upp på Stormen för fördrink en timme innan ungefär.